Menu

Tvåtusentalet – yttrandefriheten spolas ner i avloppet

Den 1 oktober 2001 utnämner regeringen en ny man som Justitiekansler – Göran Lambertz, med en bakgrund inom socialdemokraterna. Denne Lambertz skulle komma att eskalera den redan nu ytterst frikostiga tillämpningen av HMF-lagen och träda ny mark för vad som skulle anses vara hets. Och till skillnad från de män som föregått honom i detta ämbete skulle han göra sig själv till en välkänd personlighet – samhället skulle få se honom skapa många spektakel under sin tid som JK. Lambertz införde särskilda riktlinjer för hur man skulle bemöta massmedia hos ett ämbete som tidigare sällan var något egentligt samtalsämne inom bredare kretsar, han såg sig själv som en given mediestjärna. Redan när han utnämndes till JK var han kritiskt inställd till polismakten, men som vi sett hittills i detta kapitel och kommer få se mer av senare, så var han mycket villig att använda just denna polismakt för att göra husrannsakan hos politiska dissidenter. Under dessa hembesök beslagtog man ofta politiskt material som erbjöds till utvalda journalister för att de skulle kunna bedriva forskning om ‘högerextremism’.

Svenskar har inget skyddsbehov

Långt ifrån alla svenskar känner till det, men HMF-lagen definierar ett hatbrott som något en ‘majoritetsgrupp’ gör sig skyldig till mot en ‘minoritetsgrupp’. Det har också funnit fall där man åtalat minoritetsgrupper för att ha attackerat andra minoritetsgrupper. ‘Majoritetsgrupper’ har dock inget skyddsbehov enligt staten. I praktiken existerar endast två ‘majoritetsgrupper’ – svenskar och kristna. Den senare gruppen är något besynnerlig eftersom endast en bråkdel av svenskarna faktiskt betraktar sig själva som kristna – långt ifrån en faktisk majoritet av befolkningen. En grupp invandrare som våldtar en svensk kvinna medan de kallar henne etniska tillmälen som ‘svennef***a’ och liknande är inte ett ‘hatbrott’, men en svensk som yttrar nedsättande kommentarer om en viss ras eller etnisk grupp, även när ingen medlem av denna grupp är närvarande, gör sig däremot skyldig till det.

Då och då har svenskar skickat in polisanmälningar med stöd av HMF-lagen och försökt få invandrare åtalade för hets mot svenskar, men då har de bara fått påpekat att denna lag inte gäller sådana uttryck. Under 1986 hade ett invandrarband kallat Stockholms Negrer skrivit mycket stötande sånger mot svenskar. Dessa följande citat är tagna från bandets texter:

”Död åt alla blonda, präktiga jävla vikingar!”

”Ni [svenskar] kommer att få uppleva en terror, en terror som kommer att förfära er, och ni kommer att få bevittna mer än död!”

En svensk man anmälde detta till den tidens Justitiekansler, Bengt Hamdahl, men fick den 3 december till svar att detta inte var att betrakta som hets. Detta bands sångare, Michael Alonzo, fick senare ett prestigefyllt uppdrag av regeringen när han blev ordförande för Ungdom mot rasism, och fick miljontals kronor av staten för att ”bekämpa rasismen”. Han bjöds in att debattera på stats-TV:n rätt ofta, men behövde aldrig stå till svars för sin egen rasism.

Ett annat liknande fall var Tobias Hübinette, en man av koreanskt ursprung, som under en kort tid när han gjort avbrott från sin vanliga våldsbrottskarriär hade varit med och bildat tidskriften Expo, vars mål är att ”upplysa allmänheten om rasism och främlingsfientlighet”. Bland de brott som Hübinette dömts för ingår skadegörelse, sabotage, uppvigling, olaga hot (mordhot) och mordbrand (mot sin tidigare flickvän). Naturligtvis gjorde hans egna åsikter honom till ett praktexempel för en som ska bekämpa rasism, eftersom han under 1996 i en tidning kallad Creol hade skrivit detta om vita människor:

”Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande”

Men detta ansågs uppenbarligen inte heller vara hets enligt svensk lag. Är det bara jag, eller verkar det som att termen ‘antirasist’ snarare är kodord för antisvensk? Även om detta inte innebär att man är emot rasism i allmänhet?

Under 2003, efter en tidningsartikel som förtalat svenskar, stod Göran Lambertz inför ännu en i raden av dessa HMF-anmälningar inskickade av majoritetsgrupper:

”Innehållet i insändare har inte ansetts kunna utgöra hets mot folkgrupp i förhållande till svenskar

Beslutsdatum 2003-11-05
Diarienummer 3217-03-30”

”Artikeln har bifogats anmälan. I den aktuella insändaren, som har rubriken ”Ursvenskar de mest enfaldiga jag mött”, står bl.a. att ”ursvenskar är de mest tråkiga, enfaldiga, elaka och korkade människor som jag har träffat”.

Åklagarmyndigheten i Stockholm, Citykammaren, har överlämnat anmälan till Justitiekanslern för prövning.”

När jag läser Lambertz svar blir jag nästan lite avundsjuk över hur han han hänvisa till sig själv i tredje person, särskilt med en praktfull titel. Något säger mig att han gillar att göra det. ”Glöm inte att jag är Justitiekanslern, bitch!” Varken kungens eller statsministerns titlar ges stor bokstav i dagens Sverige, men när denne man refererar till sig själv i sina skrivelser, skriver han titeln med just detta. Jag är nästan lite förvånad att han inte tar till fetstil och ett stort typsnitt också.

Signerat Justitiekanslern

”Justitiekanslerns bedömning”

”Syftet vid tillkomsten av straffstadgandet om hets mot folkgrupp var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd. Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet. Redan på grund av vad som nu har sagts kan innehållet i insändaren inte anses utgöra hets mot folkgrupp. Jag vidtar därför ingen åtgärd med anledning av anmälan.”

HMF-lagen tänjs ut

Svallvågen av uttryck för nationalistiska strömningar under 1900-talet i form av vit makt-konserter hade skapat mycket oro bland det politiska etablissemanget, och även fast man hade kunna utdela så stränga påföljder som fängelsestraff för de tonåringar som gjort nazisthälsningar vid Brottby, upplevde man att den dåvarande HMF-lagen inte var tillräckligt kraftfull för att komma till rätta med problemet; lagstiftarna började arbeta på en ny lag som skulle ge staten än större makt och även utöka vilka grupper som skulle skyddas under lagen. Den 20 augusti 1998, drygt ett halvår efter den ovannämnda konserten, tillsatte regeringen en kommitté för att se vad man kunde göra åt saken; ett av målen var att utforska huruvida man kunde kriminalisera medlemskap i organisationer som ägnar sig åt ”brottslig verksamhet” – där ‘brottet’ ifråga var ett fredligt politiskt sådant.

Under oktober månad år 2000 hade ett inledande betänkande med namnet ”Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella, m.m. – straffansvarets räckvidd” (SOU 2000:88) publicerats. När de beskriver ”främlingsfientliga och rasistiska sammanslutningar” har lagstiftarna åtskilligt med material tillgängligt genom det arbete säkerhetspolisen lagt ned med att övervaka dessa organisationer. Man beklagar sig dock över att ett nytt distributionsmedium dykt upp där man kan sprida material som staten vill förbjuda:

”Det finns inte enbart positiva sidor med de möjligheter till kommunikation och informationsspridning som Internet för med sig. Datanätverket har blivit en kanal för spridning av rasistisk, främlingsfientlig, nazistisk och antisemitisk propaganda. Aktivister kan också knyta kontakter med likasinnade och saluföra produkter via postorder. Det har visat sig vara svårt att skapa någon effektiv lagstiftning mot missbruket av Internet.”

Man kunde förvänta sig att endast sådana länder som Kina och Nordkorea skulle använda sådana termer som ”missbruket av Internet” för något annat än skräppost, men uppenbarligen gör även den svenska staten det. Detta statliga betänkande reflekterar även över tidigare försök att kriminalisera medlemskap i ”rasistiska sammanslutningar”, och kommer fram till att även fast man infört många andra juridiska sätt att attackera dessa, så har man ännu inte lyckats kriminalisera medlemskap. Med detta nya betänkande håller man sig inte bara till ”rasistiska sammanslutningar”, men utifrån vad man kan utläsa ur följande stycke – även kyrkor:

”Först och främst är uppdraget begränsat på det sättet att vi skall utreda frågor om straffansvar för deltagande i organisationer som sysslar med brottslig verksamhet och vissa andra straffrättsliga frågor med anknytning härtill (bl.a. bestämmelsen om hets mot folkgrupp och kriminalisering av hets mot homosexuella).”1

Justitiekansler Hans Regners förslag att man ska skapa en ‘grov’ form av detta brott citeras också:

”Att verksamheten har stor omfattning eller eljest framstår som särskilt allvarlig synes i och för sig kunna beaktas redan nu vid påföljdsbestämningen. Med ett straffmaximum på två års fängelse är det emellertid långt ifrån säkert att tillräcklig hänsyn tas till omständigheter av denna natur när påföljden skall bestämmas. Oavsett hur det förhåller sig med den saken anser Justitiekanslern att det är motiverat med en särskild straffskala för grovt brott.”2

Betänkandet instämmer i att man behöver en högre straffskala än den man har att tillgå nu. Det inledande utkastet till brottsrubricering, och det som skulle bestå, kallas grov hets mot folkgrupp, med ett straff på mellan sex månader och fyra år i fängelse. De sorts brott som skulle falla under den grövre straffskalan beskrivs:

”De rasistiska sammankomster som vi hittills har sett här i landet har inte heller varit av det riktigt stora slaget, men den typ av manifestationer som Brottbykonserten är exempel på är mycket obehagliga och oroväckande.”3

Jag undrar om svenska lagstiftare någonsin skulle få för sig att beskriva faktiska våldsbrott som ”obehagliga och oroväckande”, och inte bara åsiktsbrott?

”Det kan inte uteslutas att vi får se ännu större sammankomster av det slaget i framtiden. Den som anordnar och leder en sådan sammankomst gör sig skyldig till en form av hets mot folkgrupp (eventuellt anstiftan till sådant brott) som har ett högt straffvärde. Om en sådan sammankomst dessutom skulle vara ett led i en mera systematisk rasistisk kampanj, rör det sig om en typ av brottslighet som det finns goda skäl att beteckna som grov och för vilken en högre straffskala än den nuvarande bör finnas.”

Jag önskar så att svenska lagstiftare skulle anstränga sig lika hårt med att bekämpa verklig brottslighet; det är otroligt vilken panikreaktion Brottbykonserten verkar ha orsakat bland den politiska eliten.

”Förberedelse eller stämpling till hets mot folkgrupp som är grov är således enligt vår uppfattning en typ av gärning som är straffvärd och vi föreslår därför att den kriminaliseras.”

Om detta förslag hade blivit gällande lag hade det blivit ett brott att ens förbereda spridningen av ”rasistisk” propaganda även om du aldrig gjort slag i saken. Lyckligtvis förkastades dock just detta.

Utredningen citerar också tidigare misslyckade försök att förbjuda hets mot homosexuella, där man fann att de lagar som skyddar en individ mot förtal och olaga hot var tillräckliga eftersom alla oavsett sexuell läggning skyddas av dem. Denna gång ville dock lagstiftarna försäkra sig om att negativa yttranden om homosexuella som grupp kriminaliseras. Homolobbyn RFSL medverkar redan i dokumentets första utkast till ny lagstiftning, och dess representanter är kompromisslösa i deras krav på att lägga till homosexuella bland de grupper som skyddas av HMF-lagen. Betänkandet har en besynnerlig syn på vad som utgör yttrandefrihet:

”En begränsning i yttrandefriheten får inte sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Vi kan inte finna att en kriminalisering av hets mot homosexuella generellt sett utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Hot mot eller kränkande omdömen om homosexuella kan, allmänt sett, knappast anses som uttryck för en viss åsikt.4

Något mer ni anser inte kan anses vara ”uttryck för en viss åsikt”? I slutändan lär det bli allt ni inte håller med om.

”Vi föreslår således att hets mot homosexuella som grupp skall kriminaliseras.”

När man arbetar på de fina detaljerna om just vilken sorts sexualitet ska skyddas av den nya lagen, är lagstiftarna ovilliga att lägga till skydd för heterosexuella:

”Frågan är dock om det finns skäl att utsträcka nykriminaliseringen till annat än hets mot homosexuella. Heterosexuella utgör en majoritet av befolkningen och det ter sig tämligen långsökt att någon skulle bedriva hets mot denna del av befolkningen.”

Sakta i backarna! På homodemonstrationer uttalar man ofta rätt hatfyllda angrepp på heterosexualiteten, refererad till med sådana begrepp som ‘heteronormen’ och kärnfamiljen, samhällsinstitutioner som aktivisterna angriper; det underförstådda angreppet på normal heterosexualitet är rätt uppenbart. Den 28 augusti anordnade Göteborgs Queerinstitut något kallat ”Heterohatets dag”, vilket inte var något annat än en stor slagsida på allt gott och anständigt i vårt samhälle. Under en tidigare homoparad den sommaren hade aktivister skrikit den engelska frasen ”We’re here, we’re queer, we’re gonna f*** your children” om och om igen när de stod framför ett bord kyrkan Livets Ord hade ställt upp vid sidan om paraden. Livets ord-medlemmarna gjorde ingenting överhuvudtaget för att provocera aktivisterna, men deras bord och plakat angreps ändå av maskerade individer. Medan de rev sönder skyltar med texter såsom ”Gud älskar dig” skrek aktivisterna ”Fags hate God”, en fras man möjligtvis tagit från den amerikanska kyrkan Westboro Baptist Church, som inte endast använt deras mer kända fras ”God hates fags”, utan det omvända också. Medan homoaktivisterna gör sig själva till åtlöje spelas de in på videokamera, vilket inte tycks göra det minsta för att få dem att ta sig samman. För videofilm, se ”Livets ord-medlemmar attackeras i Göteborg” på Youtube.5

Men för att återgå till lagstiftningen – nu hade man tre ”majoritetsgrupper” utan skydd: Svenskar, kristna och heterosexuella. Och även fast de bara är inofficiellt utnämnda så har man också tre minoritetsgrupper med särskilt skydd: Judar, muslimer och homosexuella.

Under de kommande åren skickas detta betänkande runt på remiss till ett stort antal domstolar, juridiska instanser, riksdagsdepartement, fackföreningar och icke-statliga organisationer (vilket innefattar både judars och muslimers nationella råd) för att man ska försäkra sig om samförstånd; 24 inbjudna organisationer bryr sig inte om att ens ge någon respons alls, av vilka en av dem är ett statsunderstött särintresse med det något komiska namnet Afrosvenskarnas Riksförbund. Även fast denna organisation för afrikanska invandrare inte hade något att tillägga när man faktiskt filade på lagstiftningen, har de dragit stor fördel av att exploatera censurlagstiftningen; under 2007 anslöt de sig till en stämningsansökan mot ett förlag som återutgivit den gamla serietidningen Tintin på grund av hur den framställer afrikaner, och har också demonstrerat på gatorna, där de beskrivit hela Sverige som ett enda stort rasistnäste. Under 2009 protesterade de mot hur man hade gett en gammal stadsdel i Karlstad namnet Negern, ett namn den fick 1866, men som sedan dess mest bara använts av kommunförvaltningen. Nu fick AR dem att ändra detta namn genom att påstå sig vara kränkta av hur ordet använts under tidigare sekel. Denna sorts organisationer vet av erfarenhet att man vanligtvis får några extra skatteslantar om man håller denna slags aktiviteter, och man måste också göra det för att inte hamna i skymundan.

En annan organisation som inte gav någon respons var en man hade antecknat som Svenska Kommittén För Antisemitism; något säger mig att de i själva verket menade Svenska Kommittén Mot Antisemitism. Eller är det kanske lite av en pik mot en organisation vars aktiviteter, där man kallar människor ”antisemit” hit och dit, istället bidrar till antisemitism? Vem vet, men detta hör inte till ämnet.

Den mest framträdande av de grupper som ger respons på betänkandet blev naturligtvis homolobbyn RFSL. Den 22 november 2001 delger man allmänheten den slutliga propositionen, ett förslag som satte 1 januari 2003 som datum för när den nya lagen skulle träda i kraft.6 Man offentliggör responsen från de olika organisationerna tillsammans med svaren från regeringen. De flesta av förslagen ges bifall, men försöken att kriminalisera medlemskap av ”rasistiska sammanslutningar” har nu skrotats.

Inledningsvis skulle skyddet för homosexuella läggas till som ett särskilt fall i brottsrubriceringen och inte räknas som folkgrupp, men RFSL och andra organisationer fruktade att detta skulle få homosexuella att framstå som en grupp som förskansat sig alltför stora förmåner, och lagstiftarna nöjer sig istället med begreppet ”sexuell läggning” som en av de olika sorternas folkgrupper. Man undrar hur homosexuella skulle kunna betraktas som en folkgrupp – måste man inte kunna fortplanta sig och avla barn för att anses vara en sådan? RFSL vill också att transvestiter ska skyddas, men regeringen avslår detta, och hänvisar dem till det lagskydd de har som individer istället, men försäkrar ändå dem att detta inte innebär att de är mindre förtjänta än andra grupper av skydd.

Efter denna proposition försöker delar av riksdagen stoppa utökandet av lagen till att gälla homosexuella som grupp.

I motion 2001/02:K29 försöker tio av Moderaternas ledamöter stryka denna del av propositionen, men deras motion röstas ned.

I motion 2001/02:K26 uttrycker tio av Kristdemokraternas ledamöter sitt stöd för den nya lagen och dess skydd för homosexuella, men frågar om förtydligande för just vilka uttalande gällande sexuell läggning man kriminaliserar – även detta röstas ned.

I motion 2001/02:K27 beklagar sig tre av Folkpartiets ledamöter bland annat att transvestiter inte skyddas av lagen. Också denna motion röstas ned.

Den sista motion man röstar ned är 2001/02:K28, av tre moderata riksdagsledamöter, som kräver att hela propositionen ska skrotas, med tanke på vad den innebär för yttrandefriheten.

Således har nu Sverige sin nya lag från den 1 januari 2003, tack vare Göran Perssons regering, en som kriminaliserar hot eller uttryck för missaktning mot homosexuella som grupp, samt som också höjer maximistraffet från två till fyra år.

Förbjud Bibeln!

Vissa tilltag får en att undra över den hybris som måste driva personerna bakom dem. När den nyligen utökade HMF-lagen trätt i kraft hade en man med initialerna TB med en gång skickat in anmälan till Justitiekanslern för att se huruvida innehållet i denna den västerländska civilisationens grundpelare, Bibeln, föll under den nya lagens tillämpningsområde. En ny svensk utgåva av Bibeln hade givits ut några år tidigare, Bibel 2000, och redan på den tiden argumenterade samhällets ‘intellektuella’ för att man skulle förbjuda denna bok; nu undersökte denna Justitiekansler om den kunde förbjudas på grund av det den hade att säga om homosexualitet.

Den 21 januari 2003 svarade Justitiekanslern på anmälan.

”Fråga om vissa texter i Bibeln kan anses utgöra hets mot folkgrupp

Beslutsdatum 2003-01-21
Diarienummer 16-03-30”7

Ärendet

TB har i en skrivelse hit anmält vissa religiösa texter i bl.a. Bibeln för prövning av om något tryckfrihetsbrott i form av hets mot folkgrupp har begåtts. Han har hänfört sig till den omständigheten att bestämmelsen om hets mot folkgrupp numera omfattar även angrepp på grupper med anspelning på sexuell läggning.”

Justitiekanslerns bedömning

”I frågan om vissa bibeltexter kan innefatta hets mot homosexuella har det förekommit en viss debatt, bl.a. i media. Från bl.a. rättsvetenskapligt håll har det förekommit uttalanden av innebörd att vissa textställen i Bibeln kommer att vara brottsliga när nya upplagor kommer ut. Inte minst därför anser jag mig böra ge min ståndpunkt till känna. Jag vill framhålla att vissa ändringar i texterna skulle kunna leda till en annan ståndpunkt och begränsar nu mina överväganden till de versioner som har varit föremål för officiella översättningar till svenska.”

Så kanske man skulle skriva om Bibeln för att den bättre ska passa in under nutida svensk lag? Då skulle den inte riskera att förbjudas? Tack, o Gud, att du ger oss detta utlåtande, o stora Justitiekansler, så att vi kan få veta huruvida denna gamla volym utan någon egentlig betydelse för någon även fortsättningsvis ska vara tillåten i dagens svenska samhälle. Naturligtvis ska ett sådant beslut falla på en enda man, utan minsta respekt för de människor som vill bevara den i dess ursprungliga form.

Innehåller Bibeln hets mot homosexuella?

Det förekommer uttalanden i Bibeln vars innehåll i och för sig är sådant att uttalandena, om de skulle ses isolerat, kunde anses innefatta hets mot homosexuella (se t.ex. Tredje Moseboken 18:22 och 29, Romarbrevet 1:15-32 och Första Korinthierbrevet 6:9-10).”

Du pluggade inte på som du skulle, herr Justitiekansler, du la inte märke till 3 Mos 20:13 och Upp 21:8. Jag är också lite förbryllad över hur 3 Mos 18:29, om stycket ”ses isolerat” från 18:22, skulle kunna betraktas som hets mot homosexuella. ”Ty var och en som gör någon av alla dessa styggelser skall utrotas ur sitt folk, ja, var och en som gör sådant.”

”Det skulle kunna utgöra hets mot homosexuella om uttalandena i dag lyftes fram och uttryckligen åberopades på ett nedvärderande sätt mot ett homosexuellt leverne. Men redan den omständigheten att uttalandena existerar i Bibeln kan inte utgöra något sådant hot eller något sådant uttryck för missaktning som gör dem brottsliga.

Ärendet avslutas härmed.”

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern vidtar ingen åtgärd i ärendet.

Justitiekanslern uttalar att nya upplagor av Bibeln inte kan anses innefatta tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Uttalandet gäller för de versioner av Bibeln som har varit föremål för officiella översättningar till svenska.

Således, för att sammanfatta: Även om du fortfarande kan distribuera biblar, så kan du bli fängslad om du predikar Bibelns budskap. På tal om annat, så hoppas jag verkligen inte att denna person med initialerna TB inte är den T.B. som skickade in alla JO-anmälningar för sitt ‘lidande’ under anstaltstiden. Denne författare har inga fler uppgifter tillgängliga om de personer som skickar in klagomålen annat än initialerna; det skulle helt enkelt vara för mycket om en dömd sexförbrytare som klagar på allt också försökte få Bibeln förbjuden.

1 SOU 2000:88, sida 113

2 SOU 2000:88, sida 206

3 SOU 2000:88, sida 216

4 SOU 2000:88, sida 240

| | | 10 december, 2014 12:03
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress