Menu

Sverigedemokraterna bråkar med muslimer – svenska staten ber om ursäkt

Den 30 september 2005 hade den danska tidningen Jyllands-Posten publicerat karikatyrer av Islams profet Mohammed, bilder som hånade honom och islam som religion. Detta ledde till stora rabalder, där muslimer först krävde att tidningen bad om ursäkt för att ha publicerat dem, följt av försök av ambassadörer från muslimska länder att diskutera detta med den danska statsministern. Under de kommande månaderna urartade protester mot karikatyrerna runtom världen till våldsamma tillställningar, vilket verkligen placerade Jyllands-Posten på kartan.

Ett litet nationalistparti med namnet Sverigedemokraterna, som inte hade lyckats säkra tillräckligt med röster för att ta sig över 4%-spärren till riksdagen, fascinerades av hur detta hade utvecklat sig. I ett försök att skaffa sig själv samma uppmärksamhet, fastän på samma motbjudande sätt som denna danska tidning, utlyser de en teckningstävling i sitt partiorgan SD-kuriren under januari månad 2006, och uppmanar läsarna att skicka in sina egna karikatyrer. Denna månad händer inte mycket, men under februari skulle det hetta till ordentligt.

Den 2 februari publicerar Sverigedemokratisk Ungdom Jyllands-Postens karikatyrer på sin hemsida, och kommande dag börjar man också lägga upp sina läsares bidrag på SD-kurirens sida. Utrikesdepartementet hade under de gångna månaderna försökt minimera den skada det danska utspelet hade på svenska intressen utomlands, och utrikesminister Laila Freivalds förskräcks nu av att man har gått ut med samma publicering även i Sverige.

De följande dagarna kommer teckningstävlingen till arabvärldens kännedom och den omnämns i deras massmedia. Freivalds inser att Sverige kan stå inför en diplomatisk kris, och helt i strid med censurförbudet så skickar hon den 8 februari ut en tjänsteman till Internetleverantören Levonline, som agerar värd åt Sverigedemokraternas hemsida, för att informera dem om vad denna publicering kan innebära för landets internationella relationer. Nästa dag stänger Internetleverantören ned Sverigedemokraternas webbplats, och Freivalds är på radio i debatt med Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson, för att få partiet att avbryta publiceringen av karikatyrerna. Samtidigt tar SÄPO den 9 och 10 februari kontakt med ledande Sverigedemokrater för att förklara för dem vilka problem publiceringen orsakar.

Freivalds börjar också be arabvärlden om ursäkt för vad SD har gjort, och skickar ett brev till bland annat Yemens utrikesdepartement som innehåller dessa stycken (min översättning och fetstil, gjord för att betona chockerande ordval):

”Dock har en liten högerextrem och främlingsfientlig grupp – Sverigedemokraterna – utlyst en teckningstävling rörande profeten Mohammed på deras webbplats. Det är en provokation, vars enda syfte är att skapa reaktioner som kan främja denna grupps mörka syften som alla saknar stöd i det svenska samhället. Jag upplever detta tilltag vara skandalöst och kränkande. Jag skäms och jag ber om ursäkt för att det finns individer i mitt land som saknar respekt och omtanke och som missbrukar yttrandefriheten för att ge uttryck åt denna sorts åsikter med ett illvilligt syfte. Jag kommer under alla omständigheter försvara yttrandefriheten men från detta uttryck tar jag avstånd. Vi tar detta på stort allvar. Sveriges Justitiekansler och polisen följer utveckling på nära håll.”

Två dagar senare, den 11 februari, meddelar svenska Utrikesdepartementet Yemen att webbplatsen stängts ned. Ursäkten offentliggörs under de kommande dagarna – en artikel i Yemen Observer den 15 februari har rubriken ”Swedes Write to Yemen after closing Website Showing Cartoons”, ”Svenskar skriver till Yemen efter de stängt ned webbplats som visar tecknade bilder”.

Samma dag, den 9 februari, skriver Freivalds ett direktiv till svenska ambassader i alla muslimska länder i Mellanöstern och Nordafrika och uppmanar dem att försöka avstyra eventuella konflikter som kan uppstå, och tillägger att det personliga meddelandet från utrikesministern:

”… kan framföras till myndigheterna i ert anställningsland/era anställningsländer. Direkt referens till utrikesministern skall göras. Myndighetschefen avgör enligt eget bedömande om detta bör göras aktivt eller användas om/när tillfälle gives. Under alla omständigheter bör budskapet framföras på lämplig nivå.”

Således försäkrar hon sig att alla arabländer förstår att detta är en officiell ursäkt från den svenska regeringen.

Den 10 februari anmäler Sverigedemokraterna Utrikesdepartementets och Säkerhetspolisens agerande till Justitieombudsmannen och Justitiekanslern; en riksdagsledamot anmäler också Laila Freivalds personligen till Konstitutionsutskottet. Den borgerliga oppositionen i riksdagen fördömer Freivalds och statsminister Göran Persson för nedstängningen av webbplatsen. Till slut blir Freivalds tvungen att avgå den 21 mars som en följd av bristande stöd. Persson avsäger säg allt personligt ansvar, och Freivalds får stå där som ensam syndabock.

Den 24 mars lämnar Justitiekansler Lambertz ut ett svar till Sverigedemokraternas anmälan på nio sidor:

”FRÅGA OM SÄKERHETSPOLISEN ELLER UTRIKESDEPARTEMENTET AGERAT I STRID MED YTTRANDEFRIHETSGRUNDLAGENS CENSURFÖRBUD”

”Har företrädare för Utrikesdepartementet brutit mot censurförbudet?”

”Någon överträdelse av censurförbudet kan därmed inte anses ha skett genom de kontakter som en tjänsteman på Utrikesdepartementet hade med Levonline ”

”Har Säkerhetspolisen gjort sig skyldig till brott mot censurförbudet?”

”Även med beaktande av vad företrädare för Sverigedemokraterna har anfört står det klart att Säkerhetspolisen inte kan anses ha vidtagit några åtgärder som innebär att man har ”hindrat” publicering. Det har sålunda inte förekommit något brott mot censurförbudet från Säkerhetspolisens sida. ”

”Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern konstaterar att det ifrågasatta agerandet inte har inneburit något brott mot yttrandefrihetsgrundlagens censurförbud och att det utifrån vad som framkommit inte finns skäl till kritik mot Säkerhetspolisen eller mot berörd tjänsteman hos Utrikesdepartementet.”

Maffiatekniker där man använder underförstådda hot fungerar uppenbarligen bra när myndigheter använder dem mot sina undersåtar – hotet är närvarande, men man behöver inte göra eller säga något som skulle belasta en själv med att faktiskt begå ett brott. Man undrar just hur frivilligt Levonline själva upplevde det vara när de stängde ned webbplatsen?

| | | 10 december, 2014 12:09
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress