Menu

Akademisk frihet?

Den 5 december 1997 ägde en helt ofattbar händelse rum vid Umeå universitet, vars efterverkningar skulle forma samhällsdebatten under åratal efteråt. Framför en handfull människor i en föreläsningssal på universitet stod en fredagskväll en man med nationalsocialistiska åsikter och höll ett föredrag under ämnet ”Vad vill nazisterna?” Mannens namn var Dan Berner och han var 22 år gammal. Berner hade bjudits in att hålla föreläsningen av Karolina Matti, som nyligen tagit filosofie kandidatexamen i sociologi vid denna läroanstalt. Hennes uppgifter vid universitetet innefattade bland annat att vara koordinator för Ungdomsforskarföreningen (UFÅ) här, och för detta anordnade hon tankeväckande föreläsningar med inbjudna talare. Hon hade upplevt denna föreläsning vara just en sådan.

Innan denna kväll var Berner ett tämligen okänt namn utanför den nationella rörelsen i landet, men det tal han höll skulle leda till stora mediekontroverser såväl som rättsliga följder. Matti hade hållit utkik efter någon som kunde hålla ett föredrag för det projekt hon gett namnet Nationella dissidenter, där man skulle ge utrymme för denna grupps perspektiv på samhällsfrågor, och hon hade stött på Berner när han både skrev på Internetforum samt agerade skribent för den nationalsocialistiska tidskriften Nordland. Matti bjöd in honom dit upp, och den 5 december stod de i hörsalen inför en liten grupp människor.

Berner höll nu det tal han hade kommit dit för, och efter detta skulle publiken få ställa frågor. De delar av föreläsningen för vilka han senare skulle åtalas innefattade dessa yttranden:

”Våra kvinnor blir våldtagna av kulturberikare från andra raser.”

”Mångkulturella ungdomsgäng sprider skräck omkring sig.”

Talet i sin helhet är inte tillgängligt för allmänheten, dessvärre, efter att en domstol fastställde att det utgjorde ‘tryckfrihetsbrott’. Under augusti månad år 2000 dömdes en man för att ha återgivit Berners föreläsning på Internet, och förklarades skyldig till samma brott.1 Detta skiljer sig på ett anmärkningsvärt sätt från när Stockholms tingsrätt gjorde barnpornografi allmänt tillgänglig som bevismaterial vid förfrågan under Huddingehärvan. Uppenbarligen är det viktigare att hindra människor från att kunna ta del av nationalsocialistisk propaganda än barnporr. Undertecknad överväger dock att återigen lägga upp denna föreläsning på nätet, ifall det finns intresse.

Efter föreläsningen var över var det dags för publiken att ställa frågor, och de svar Berner gav skulle utgöra ytterligare bevismaterial mot honom.

”Jämför vi oss med afrikaner så har dessa aldrig lyckats skapa en civilisation överhuvudtaget.”

”Att rensa landet från invandrare kommer inte att bli någon trevlig upplevelse.”

Nästföljande dagar, när universitetsstyrelsen och massmedia får reda på den föreläsning man hållit här, blir det rent ramaskri. Hur kunde något så fruktansvärt som ett tal av en nationalsocialist ha fått hållas vid Umeå universitet? Även fast åklagarmyndigheten är snabb med att inleda förundersökning, så slår man till än snabbare mot forskarstuderande Karolina Matti. Blott dagar efter föreläsningen blir hon förhörd av sina överordnade på universitetet och utkrävs en deklaration om att hon tar avstånd från nationalsocialistisk ideologi, vilket hon vägrar att göra och åberopar det stöd man har i Sveriges författning för att inte behöva tillkännage sina politiska sympatier. Matti blir nu avstängd från sin anställning på universitetet, och rikstäckande media börjar slå upp löpsedlar om fallet.

Berners tal skulle inte innebära juridiska följder endast för honom, utan även för Matti; hon åtalas för att ha varit medbrottsling i Berners olagliga föreläsning. De båda förhörs av polisen och åtalas under det följande året. Den 16 juni 1998 avläggs domslut. För att citera tingsrätten:

”Dan Berners föredrag, såväl om man ser till de nu påtalade enskildheterna som om man ser till helheten, utgör inte ett inlägg i en saklig diskussion som rör invandrare eller andra folkgrupper eller eljest samhällsproblem med eller utan anknytning till invandringen till Sverige. Föredraget är i stället ett propagandaanförande för en på rasistiska idéer byggd ideologi.”

”Varken Dan Berner eller Karolina Matti är – såvitt känt – tidigare dömd för brott. Utredningen visar inte annat än att de lever under ordnade förhållanden. Hets mot folkgrupp är brott av den arten att fängelse bör följa. När det gäller Dan Berner har det inte framkommit någon omständighet som ger anledning till avsteg härifrån. Påföljden för honom skall således bestämmas till fängelse.

När det gäller Karolina Matti finns grundad anledning antaga att hennes möjligheter att få fortsatt anställning vid Umeå universitet i det närmaste är obefintliga. Praktiskt sett torde detsamma gälla hennes möjligheter att vid universitetet bedriva forskning. Med hänsyn till dessa omständigheter bör påföljden för Karolina Matti med tillämpning av 29 kap 5 kap 1 st brottsbalken [strafflindring när den tilltalade redan genomlidit skada som följd av brottet] bestämmas vill villkorlig dom i förening med böter.”

Berner döms till en månads fängelse för brott mot HMF-lagen, och Matti döms till villkorlig dom och dagsböter för medhjälp till hets mot folkgrupp. Båda tilltalade och även åklagaren överklagar domen.

I hovrätten den 7 december 1998 förlängs Berners straff till två månader, medan Mattis förblir samma som tidigare. En av domarna har en avvikande åsikt i frågan vad det gäller Mattis påföljd och anser att även hon ska dömas till fängelse – en månad.

De tilltalade överklagar domen till Högsta Domstolen, men den 7 juli 2000 upprepar HD hovrättens dom.

Oväntade vänner

Berner och Matti fick utstå mycket offentligt spe under och efter denna affär, och i försöken att komma bort både från massmedia och vänsterterrorister tvingades Matti även skaffa ny identitet. En av dessa terrorister vandaliserade även Berners fars hem, trots att denne man är just kommunist. Både universitetsstyrelsen och det politiska etablissemanget har slagit sina händer i bordet och förklarat att de personer som sympatiserar med dessa ideologier inte har rätt att uttrycka dem, inte ens vid universitet, som man annars tänker sig ska vara det fria ordets högborgar. Prefekt Sten Höglund, med bakgrund som revolutionär kommunist, som när hans egen rätt att uttrycka sig kom på fråga betonade hur viktig yttrandefriheten var för samhället, förklarade nu för en TV-publik att nazister inte kan få uttala sig eftersom man inte kan ”hålla i tyglarna”, att åhörarna kanske inte är förberedda på deras propaganda.

En annan man som uttalade stöd för denna censur var utbildningsminister Carl Tham, med bakgrund i extremvänstern; han sa att ”våldsideologier” (och uppenbarligen också de som sympatiserar med dessa ”våldsideologier”) inte har någon plats på universitet. Man skulle kunna fråga sig hur många av hans egna kamrater som agiterat för det våldsamma störtandet av den demokratiska ordningen vid något tillfälle? Utbildningsminister Tham var verkligen inte rätt person att slå sig för bröstet här, med tanke på hur lite han respekterade andra människors frihet.

Under sin tid som utbildningsminister 1994-1998 var Tham ökänd för att köra över sina kritiker i den akademiska världen, där hans politiska planer ofta stötte på motstånd. Han satte kvoter för hur många kvinnor som måste få professurer och åsidosatte därmed meritokratin. Han skar även ned på forskningsanslagen i allmänhet – förutom då genusforskningen, förstås. Han försökte få till stånd 9 000 ”NT”-platser, där människor med rätt bakgrund i åldrarna 25-45 skulle få en hyfsad lön medan de läste på universitet, vilket fick många reguljära studenter förbannade. Det diktatoriska sätt på vilket han styrde utbildningsministeriet fick många att skriva på upprop mot honom – hans ”NT”-platser ledde till inte mindre än fyrtio tusen namnunderskrifter.

Man kan inte undgå att lägga märke till att de människor som har minst respekt för andra människors rättigheter är också de som är mest benägna att använda tvångsmedel mot de med andra totalitära böjelser. Även fast det var farligt att sätta sig upp mot etablissemanget i Berner/Matti-ärendet så fanns det ändå de som gjorde det. En medlem i Lärarförbundet skrev ett inlägg i Lärartidningen där han fördömde denna politiska svartlistning, och avslutade med att fråga:

”Frågan är bara i vilken tradition yrkesförbud för ”personliga odemokratiska värderingar” hör hemma: i polisstatens eller det civila demokratiska samhällets?”

Mest överraskande av de som kom till parets försvar var dock Folket i Bild / Kulturfront, en oberoende politisk tidsskrift som vanligtvis är vänsterinriktad, men som förblir öppen för alla som inte ges tillfälle att uttrycka sin mening någon annanstans. I ett utslag av sann ädelhet hade Hans Beukes, en svart man född i Namibia, skickat in ett brev till Umeå universitet så snart han fick höra om hur Matti behandlats, och protesterade mot universitetets beslut att stänga av henne.

Beukes berättade att han när han kommit till Sverige 1960 hade bjudits in till debatt med Per Engdahl, ledare för Nysvenska Rörelsen, en organisation som även fast den inte hade nationalsocialismen som ideologi, ändå stödde Tredje Riket under andra världskriget. Ämnet som avhandlades var apartheidpolitiken i Sydafrika. En del av åhörarna vid Göteborgs universitet, där debatten skulle hållas, hade satt sig emot att låta Engdahl hålla anförande. Det avgjordes dock med ett majoritetsbeslut efter omröstning av de som närvarade att han skulle få tala. Detta var till Beukes belåtenhet, som ville ha en debatt och inte endast hålla en föreläsning. Många av de som motsatt sig Engdahls medverkan lämnade dock platsen när han började tala.

Nu år 1997 krävde Beukes att Umeå universitet tog tillbaka sitt beslut att stänga av Matti. Större delen av medarbetarna på FiB/K skulle ansluta sig till kravet – dessa var särskilt upprörda över hur man farit fram mot Matti, men de ansåg även att Berner hade rätt att uttrycka sina åsikter. De tog till och med och polisanmälde universitetet för att de stängde av Matti, men polisen avfärdade hastigt detta ärende.

I dag har Karolina Matti, vars nya identitet är okänd, uppgett för massmedia att hon vill lägga det som hänt bakom sig; Dan Berner å andra sidan verkar ha blivit mer radikal om man får tro rapporterna. Även fast han inte ges möjlighet att vädra sina åsikter på något offentligt forum, så ger han inte upp sin aktivism och sin uppenbara önskan att störta staten med de medel som krävs.

| | | 10 december, 2014 12:00
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress