Menu

Dårhuset – kapitel 9 – hatbrottslagar och censur

rubrik_kapitel_9

”The Government cannot be concerned any longer with outmoded penological theories. Cram criminals together and see what happens. You get concentrated criminality, crime in the midst of punishment. Soon we may be needing all our prison space for political offenders.”

”Regeringen kan inte längre bekymra sig om förgångna kriminalvårdsteorier. Stuva ihop brottslingar och se vad som händer. Du får koncentrerad brottslighet, brott mitt i straffet. Snart kanske vi behöver alla våra fängelseplatser för politiska förbrytare.”

Anthony Burgess 1962, ”A clockwork orange”

I ett visst land i världen så har de något de kallar det första tillägget (till författningen), eller First Amendment på engelska, vilket säkerställer att staten inte kan inskränka medborgarnas yttrandefrihet – och fastän det finns vissa begränsade undantag för vad man kan säga i form av förtal, så har detta lands stat inga möjligheter överhuvudtaget att fängsla politiska dissidenter eller förhindra det fria religionsutövandet.

Svenskarna har det inte alls lika bra.

De lagar som reglerar yttrandefriheten i Sverige är huvudsakligen Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), vilka sätter gränser för de rättigheter som delges i Regeringsformen (RF) 2 § 1. Under TF regleras tryckt material såsom böcker och tidningar, medan YGL reglerar yttranden i radio, TV och över Internet. Med inte färre än två grundlagar och en författning som försäkrar dig att du har rätt att uttrycka dina åsikter, antar jag att du intalar dig själv att du är i den fria tankens paradis? Dessa lagars faktiska innehåll kommer få dig på helt andra tankar. Fastän lagtexter kanske inte är så intressanta att läsa, så är de nödvändiga för att förstå de fall av tryckfrihetsbrott som det kommer redogöras för senare. Först i tur står utdrag från TF.

Tryckfrihetsförordningen

(Min fetstil.)

1 § 1:

”Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.”

Man vet att man är inne på grumligt vatten när redan den första paragrafen av ‘Tryckfrihetsförordningen’ nämner straff. Vad sägs om detta för ordalag som på ett klarare sätt förmedlar paragrafens mening:

”Som följd av den svenska yttrandefriheten kan du trycka vad än du vill utan att låta det granskas i förväg, men efteråt kan du åtalas i allmän domstol för det, och dömas till frihetsstraff om dina åsikter har blivit förbjudna.”

1 § 3:

”För missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri må ej någon i annan ordning eller i annat fall än denna förordning bestämmer kunna tilltalas eller dömas till ansvar eller ersättningsskyldighet eller skriften konfiskeras eller läggas under beslag.”

Åh, det gör mig så varm om hjärtat att veta att jag inte kan bötfällas, fängslas eller få mina tryckta verk beslagtagna om det inte finns någon paragraf i denna förordning på 10 000 ord som gör det möjligt. Jag måste också se till så att jag inte hjälper någon annan uttrycka några olämpliga åsikter, så att jag inte kan gå samma öde till möte. Man undrar sig varför de inte skriver om det på ett mer ärligt sätt:

”Om i skrift du uttrycker en åsikt vi inte håller med om, eller hjälper någon att göra det, så anger denna förordning de grunder på vilka du kan åtalas, hållas ansvarig, skadeståndsskyldig eller få skriften konfiskerad eller beslagtagen. Så våga inte ens tänka tanken som oliktänkande att försöka uttrycka dig dina åsikter.”

7 § 1

”Med tryckfrihetsbrott förstås i denna förordning de gärningar som anges i 4 och 5 §§.”

Paragraf 4 har 18 olika brottsrubriceringar, paragraf 5 har tre.

7 § 4

”11. hets mot folkgrupp, varigenom någon hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning;”

Detta är denna förordnings upplaga av den brottsrubricering som stadgas i Brottsbalken 16 § 8:

”Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet. Lag (2002:800).”

Detta är den lag genom vilken människor har dömts till fängelse för sina åsikter sedan 2003; före detta var maximistraffet två år, och sexuell läggning ingick inte i folkgruppsbegreppet. Som en intressant jämförelse kan nämnas att man teoretiskt sett kan tillbringa lika lång tid fängslad för mord som för ”hate speech”. Minimistraffet för mord i det internationella avseendet är i Sverige sex år (då mord med förmildrande omständigheter rubriceras dråp), och med 2/3-regeln blir detta fyra år. Således kan en oliktänkande som tvingas avtjäna ett fullt fyraårigt straff för att ha försökt fly under sin tid som intagen sitta inne lika länge som en mördare. Var finns rättvisan i detta?

7 § 7

”Tryckt skrift, som innefattar tryckfrihetsbrott, må konfiskeras.

Konfiskering av tryckt skrift innebär att alla för spridning avsedda exemplar av skriften skola förstöras samt att med formar, stenar, stereotyper, plåtar och andra dylika, uteslutande för tryckningen av skriften användbara materialier skall så förfaras att missbruk därmed ej kan ske.”

Komplicerat språk där man förklarar att staten inte bara kommer förstöra det tryckta materialet, men även de verktyg man använde för att trycka det.

9 § 2

”Justitiekanslern är ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott. Ej må annan än Justitiekanslern inleda förundersökning rörande tryckfrihetsbrott. Endast Justitiekanslern och rätten äga besluta om tvångsmedel med anledning av misstanke om sådant brott, om ej annat är föreskrivet i denna förordning.”

Där är 1984-språket igen… Endast JK kan sätta dig i fängelse för att ha uttryckt dina åsikter. Naturligtvis måste man ha en lag som klargör att endast en representant för staten kan göra det och inte den där killen på jobbet som du hela tiden bråkar med om politik. Men bara för att vara på den säkra sidan, låt oss inte vara alltför tydliga – utan ”om ej annat” så skulle denna paragraf kanske ha ogiltigförklarat någon annan paragraf. Vad sägs om dessa ordalag istället:

”Justitiekanslern kan åtala personer för tryckfrihetsbrott. JK kan inleda förundersökning vad det gäller tryckfrihetsbrott. JK och rätten har rätt att besluta om tvångsmedel vid misstanke om sådant brott. Det kan finnas andra paragrafer i denna förordning som begränsar din yttrandefrihet än mer också.”

10 § 1

”Förekommer anledning att tryckt skrift på grund av tryckfrihetsbrott kan konfiskeras, må i avbidan på beslut därom skriften läggas under beslag.”

Låt oss inte vänta på att lagen ska ha sin gång, när vi kan beslagta materialet omedelbart. Man kunde åtminstone förvänta sig att myndigheterna skulle göra en kopia av materialet och återlämna det så snart som möjligt. Men å andra sidan – om de beslutar om att beslagta skriften, så har de säkerligen en kopia av den redan. För missbruk av denna paragraf, se fallen av tryckfrihetsbrott senare i detta kapitel.

10 § 2

”Innan åtal för tryckfrihetsbrott väckts eller ansökan hos rätten gjorts om skriftens konfiskering, må, om brottet hör under allmänt åtal, förordnande enligt 1 § om beslag och utgivningsförbud meddelas av Justitiekanslern. I lag må föreskrivas att även allmän åklagare äger förordna om beslag inom sitt verksamhetsområde.”

Varför bry sig om att meddela de misstänkta i förväg att de kommer åtalas för tryckfrihetsbrott? När man vill bli övertygad om att man befinner sig i en ”demokrati” så slår inget att en polispatrull gör husrannsakan hos en tidigt på morgonen.

10 § 7

”Förordnande om beslag skall av polismyndighet genast verkställas. Angående förbud mot spridande av tryckt skrift, som lagts under beslag, är stadgat i 6 kap. 3 §”

Man kommer att tänka på ett visst Gestapo här.

13 § 2

”Skrift, som tryckts utom riket, skall anses här utgiven då den på sätt i 1 kap. 6 § sägs blivit utlämnad för spridning inom riket.”

Jag minns hur jag läste som barn om hur man i den gamla Sovjetunionen beslagtog de biblar amerikanska missionärer försökte smuggla in i landet. Det skulle då inte förvåna mig om samma sak hände i Sverige inom en inte alltför avlägsen framtid.

14 § 5

”I allt varom bestämmelse ej meddelats i denna förordning eller i särskild lag, som utfärdas med stöd därav, gäller vad i lag eller författning eljest är stadgat.

Utlänning vare, såvitt ej annat följer av denna förordning eller annan lag, likställd med svensk medborgare.”

Detta är förordningens sista paragraf. Det måste väl kännas bra att som utlänning på besök i Sverige veta att man har samma ”rättigheter” som svenska medborgare, och inte ha mer begränsad yttrandefrihet än så. Vem vet, kanske utlänningarna annars skulle råka ut för samma sorts censur som i Nordkorea. Det är nog det enda land jag kan tänka mig där man har mindre yttrandefrihet än i Sverige.

Man undrar då hur de som skrev denna ”Tryckfrihetsförordning” tänkte i slutet av 1940-talet. ”Hmm, vi gillar egentligen inte yttrandefrihet, detta påfund skulle kunna göra det möjligt för våra oliktänkande att fritt uttrycka sina tankar. Låt oss fylla en förordning med inte mindre än 10 000 ord och få den att låta som att den ger människor rättigheter när den i själva verket begränsar dem.

Yttrandefrihetsgrundlagen har rätt snarlika stadgar för den media den täcker, men eftersom en viss paragraf inte alltför sällan används mot oliktänkande på Internet så citerar jag den här:

5 § 6

”En teknisk upptagning som innefattar ett yttrandefrihetsbrott får konfiskeras.[…] Vid konfiskering skall alla exemplar som är avsedda för spridning förstöras. Dessutom skall tillses att föremål som kan användas särskilt för att mångfaldiga den tekniska upptagningen inte skall kunna användas för att framställa ytterligare exemplar.”

Ajöss med den PC du använde för att ladda upp din webbsida eller blogg.

Frihetsdeklarationerna i författningen – Regeringsformen – är kusligt snarlika de från 1936 års sovjetiska författning, vilken också tycktes skänka medborgarna yttrandefrihet (min översättning från annans engelska översättning):

”ARTIKEL 125. I enlighet med arbetarklassens intressen, och med syfte att stärka det socialistiska systemet, garanteras SSSR:s medborgare under lagen:

a. yttrandefrihet;
b. pressfrihet;
c. mötesfrihet, vilket inbegriper hållandet av massmöten;
d. Frihet att hålla gatumanifestationer och demonstrationer.

Dessa medborgerliga rättigheter säkerställs genom att arbetarklassen och dess organisationer för tillgång till tryckpressar, pappersrullar, offentliga byggnader, gator, kommunikationsanläggningar och andra materiella nödvändigheter för utövandet av dessa rättigheter.”1

Detta är hur Regeringsformen 2 § 1 lyder:

”Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,”

Andra likheter mellan de svenska och sovjetiska författningarna är dessa (min fetstil och numrering för förtydligande):

”ARTIKEL 3. I SSSR tillhör all makt [1] arbetarklassen i städer och på landsbygd, såsom den representeras [2] av arbetarklassens ställföreträdande råd.”2

Regeringsformen 1 § 1:

All offentlig makt [1] i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt [3]. Den förverkligas genom ett representativt [2] och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.”

Vidare sovjetförfattningen:

”ARTIKEL 134. Medlemmar av alla råd [förtydliganden bortklippta] väljs av väljarna grundat på allmän, direkt och lika rösträtt [3] i hemliga val.”

Utöver detta så stadgar 1 § 2 av samma svenska grundlag att ”Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa”, ord som har klara motsvarigheter i den gamla sovjetiska författningen.

Med den faktiska lagtexten avklarad, låt oss ta en titt på de människor som satts i fängelse för ‘hatbrott’. Men först en observation funnen i en offentlig utredning om tillämpningen av HMF-lagen:

”Före 1990-talet förekom endast enstaka domar per år, men flera av dessa har kommit att spela en viktig roll för hur lagen om hets mot folkgrupp tillämpas i dag. De domar som rör perioden från år 1948 till början av 1980-talet rör i huvudsak personer som bedrivit en omfattande publicistisk verksamhet, till skillnad från domarna under 1990-talet.”3

Nu för att kortfattat redogöra för hur man har satt oliktänkande i fängelse i Sverige under de senaste två årtiondena.

| | | 8 december, 2014 17:49
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress