Menu

Två fjortonåringar

En 13-årig flicka vid namn Eva, vars föräldrar hade separerat och bodde i varsin del av landet, hade sedan uppbrottet bott med sin mor utan att komma så värst bra sams med henne; hon rymde hemifrån upprepade gånger under början av 1974 såväl som bråkade med lärare, tills barnavårdsnämnden hade placerat henne på ett Barnhem den 17 juni – Ulvsunda. Eva var rätt stökig och upprorisk, och hade halkat efter sina jämnåriga i emotionell utveckling. Människor i hennes omgivning sa att hon snarare såg ut att vara tolv år än de fjorton hon verkligen var. Även fast hon var svårhanterlig under dagarna, upptäckte personalen på barnhemmet att de kunde lugna ned henne och få henne att sova utan alltför stora problem genom att läsa godnattsagor för henne, vilka gjorde att hon sög på sin tumme. Eva hade också kär de leksaksdjur hon hade i sin säng, och hennes kontaktperson på nämnden beskrev hur hon växlade mellan att ena stunden vara brådmogen, andra stunden rent barnslig.

En månad senare, den 25 juli, anländer en av hennes kusiner vid samma barnhem och de tillbringar naturligtvis en hel del tid ihop. Till skillnad från Eva skulle hennes kusin aldrig göra något offentligt framträdande, vilket är varför hon inte kommer omnämnas här. Eva och kusinen är mycket olika till personligheterna – även fast de båda är ungefär lika gamla, ter sig hennes kusin istället långt mer mogen än sin verkliga ålder. De båda hade gemensamt att de ville se mer av vad världen hade att erbjuda än detta barnhem, och snart upptäcker de det lättaste sätt en liten flicka han tjäna ihop snabba pengar – prostitution. Strax efter att Eva fyllt 14, börjar hon erbjuda sin kropp i utbyte mot pengar, även fast någon djupare mening i detta sexuella umgänge inte uppenbarar sig för henne – det är bara ett sätt på vilket hon kan skaffa de kontanter hon behöver för att köpa dyra kläder. Någon gång under denna börjar Eva och hennes kusin också missbruka amfetamin.

Kort efter detta börjar en man vid namn Sigvard Hammar, journalist arbetande för bland annat Expressen och stats-TV:n, köpa sexuella tjänster från de två småflickorna. Hammar var också kund hos Doris Hopp, och det var i Hammars lägenhet som de två flickorna träffade bordellmamman. Hopp blir överentusiastisk när hon ser möjligheten att få dem att ingå i hennes stall, och erbjuder dem både kontanter och narkotika i utbyte mot att de tillfredsställer de män hon skickar dem till.

Nu har Eva och hennes kusin båda en rätt påtaglig privatinkomst, men Hopp lurar ändå av dem större delen av deras pengar. De sparar dock ingenting av denna inkomst, utan går istället och handlar kläder och dylikt närhelst de har chansen. Personalen på barnhemmet börjar snart misstänksamt undra hur flickorna har råd med dessa saker. När de ställs frågan, får de svaret att det är från att jobba som barnvakt, och Hopp ringer ofta barnhemmet för att fråga efter dem – då hon säger att hon har skaffat sysselsättning åt dem med detta. Hopp ordnar ofta så att en taxi hämtar upp dem alldeles utanför barnhemmet, och dessa två flickor som aldrig tidigare åkt taxi känner verkligen tjusningen. Kunderna har inte riktigt något emot Evas unga ålder – hon visar dem till och med sitt skolkort för kollektivtrafiken, som man fick ha upp till 15 års ålder, vilket Hopp hade sagt åt henne att göra.

Eva börjar dock känna sig smutsig av detta – prostitutionen börjar ta ut sin psykologiska rätt på henne. Hon meddelar Hopp att hon vill dra sig ut ur den, men Hopp vill inte tillåta detta. Som hon skulle berätta för Sveriges Radio senare i livet:

”När man har åkt taxi så tyckte man att då var man ju så stor, så… men man visste ju vart man skulle, och det var fruktansvärt jobbigt när man skulle av. Man visste att man skulle gå till dem; man visste inte vem det var; man visste ingenting; man visste vad man skulle göra; det var otroligt jobbigt. Fruktansvärt var det.”

”Det vart ju som ett bananskal man gled in på, det var ju inget frivilligt sen. Det var kanske första en eller två gångerna, men sedan var det ju inte det.”

”Ville bara hem, ville glömma allt. Det var som ett ekorrhjul, man kom inte ur det, tack vare att hon hotade en.”

För tillfället är ärendet med dessa 14-åringar över eftersom de var ute ur bilden när Hopp arresterades 1976. Eva hade nu flyttats till ett annat barnhem – Eknäs. När man började genomsöka Hopps affärsförehavanden djupare skulle de dock återigen hamna i fokus.

| | | 10 december, 2014 08:25
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress