Menu

En skandal uppdagas, och ett PM blir skrivet

Rättegången mot Doris Hopp år 1976 blir hetpotatis i massmedia samtidigt som riksdagspartierna börjar förbereda sig för höstens valrörelse. Långt ifrån allt i affären har kommit till allmänhetens kännedom, men det som har, har gjort folk mycket nyfikna på att få veta mer, och det skvallras fritt om just vilka som kan ha varit kunder hos Hopp. Även vid denna tid är det enda namn som offentliggjorts Sigvard Hammar, och nästan alla vill veta just vilka de andra är. Skvallertidningar börjar erbjuda de prostituerade pengar om de kan avslöja några av sina kunders identiteter, och Hopp ger till känna att hon inte kommer utelämna något i sina memoarer. Och när Hopp drar tillbaka sin överklagar, når nyfikenheten nya höjder.

SÄPO har också meddelat rikspolischef Carl Persson att vissa av flickorna i Hopps stall tillhör den polska underrättelsetjänsten, och att man bevittnat hur de vandrat in på utländska ambassader. Detta tycks ha gjort Persson ofattbart oroad, eftersom under augusti månad detta år börjar skriva en promemoria han tänkte lämna över till statsminister Olof Palme om sina farhågor. Här påpekar han att Hopp har hävdat att Lennart Geijer har varit en av hennes kunder, och räknar även upp flera andra namn bland de förtroendevalda och i samhällets ledning, som t.ex. Centerpartiets ledare Thorbjörn Fälldin, såväl som vice talman Cecilia Nettelbrandt, som Hopp påstås ha haft ett homosexuellt förhållande med. Persson fruktar att dessa högt uppsatta människor som köpt flickornas tjänster kan falla offer för utpressning, och ser detta som en säkerhetsrisk.

Han meddelar också att kommunistiska tidningar är på jakt efter svar, i sina försök att avslöja en skandal vars omfattning skulle kunna föra landet till revolutionens brant. Han avslöjar sin promemoria genom att sammanfatta sin information i tio punkter, av vilka några är de följande:

”5) att av säkerhetsskäl måste klarläggas vem inom rikspolisstyrelsens ledning som ingår bland kunderna

6) att den åklagare som tidvis handlagt ärendet men därefter sjukskrivit sig synes ingå bland kunderna

7) att den rättsliga handläggningen synes anmärkningsvärd bl.a. genom att man inte särskilt utrett och prövat åtalsfrågan beträffande samlagen med 14-åringarna”

Till slut uppmanar Persson Palme att tillsätter en undersökningskommission för att utreda säkerhetsriskerna och för att granska hur rättsväsendet handskats med ärendet. Själva promemorian är daterad den 20 augusti 1976. Mot slutet av augusti är valrörelsen i full gång, men när Persson tar kontakt med Palme för att lämna över sin promemoria, går han snabbt med på att möta honom, och tar med sig Thage Peterson, som genom sin plats i den centrala valledningen hade det yttersta ansvaret för den socialdemokratiska valkampanjen. Palme läser nu igenom dokumentet, men bryr sig inte om att följa Perssons förslag. Istället låter han Peterson snabbutreda ärendet, något som på loppet av några dagar, för att citera de ord Palme senare skulle använda om saken, bevisade att det bara var ”struntprat”. Den föreskrivna proceduren när man emottager denna sorts promemoria är att man diarieför den på statsrådsberedningen, men Palme vittnar aldrig om att han har fått den, utan låser endast in den i ett kassaskåp.

Den 19 september 1976 hålls de allmänna valen, och socialdemokraterna förlorar makten för första gången på 40 år. Den 7 oktober blir Thorbjörn Fälldin ny statsminister, och Palme överlämnar promemorian till honom, varför affären nu längre inte är i hans händer. Inte heller Fälldin diarieför den, och det som senare skulle kallas Geijeraffären utspelas nu endast i massmedia – Hopp har börjat avtjäna sitt fängelsestraff, och man utreder inte längre ärendet.

| | | 10 december, 2014 08:27
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress