Menu

Doris Hopp, den lesbiska bordellföreståndaren

Någon gång i början av 1960-talet hade en kvinna vid namn Doris Hopp börjat anordna en koppleriverksamhet genom sina kontakter med både unga kvinnor vid de krogar där hon arbetat, och de mer väletablerade samhällssegment hon hade lärt känna som en följd av att hon gifte upp sig med en tysk affärsman; de förmögna kunderna tog kontakt med henne för sina sexuella behov, och sedan ringde hon en kvinna som passade deras önskemål. Kort efter att Hopp hade gift sig med denna affärsman hade han gått bort och lämnat efter sig ett ansenligt arv. Fastän många av kunderna var gifta män med barn så brydde sig inte myndigheterna särskilt mycket om den på grund av tidsandan. Koppleridelen av denna verksamhet var olaglig, men varken att sälja till eller köpa från vuxna var det.

Under hela 60-talet blomstrade hennes entreprenörskap med få motgångar. Hon gick ofta så långt som att visa upp sina stallflickor vid nattklubbar för att dra till sig kunder. Efter ett tag skulle dock vissa av hennes klienter börja efterfråga minderåriga flickor, vissa i olovlig ålder. Även fast lovlig ålder var 15 år, åtalades man ändå för förförelse av ungdom om du betalade någon under 18 års ålder i utbyte mot sexuella tjänster. Det kom aldrig till allmänhetens kännedom just hur många minderåriga flickor hon hade i sitt stall, men år 1974 skulle två flickor som inte ens hade inträtt lovlig ålder bli en del av det.

När koppleriverksamheten senare blev föremål för polisövervakning efter att SÄPO fått reda på att vissa militära officerare gjort bruk av Hopps stall, började man spela in telefonsamtalen mellan Hopp och både hennes prostituerade och hennes kunder på band. Dessa är två frispråkiga samtal hon hade med klienter, där de diskuterade flickor i stallet:

D = Doris; K = Kund (Ljudkvaliteten på banden var bristfällig – mitt bästa försök att tolka.)

D: Hon är yngre än Martha och jag tycker hon ser förjävlig ut.
C: är hon så jävla ful ska jag inte k****a med henne.
D: Det är inget luder, heller, usch… Jag har sett henne naken, hon ser ut som en plockad fågel.
C: Jag skulle säga det, att det är väl lite som en nyskjuten kråka.
D: Precis – magra jävla lår och stora knän. Ja, du vet – det är nog bra med slanka, men de ska inte vara lösa i köttet, det är det värsta jag vet.

Om hennes extremt vulgära språkbruk inte var illa nog, så var hon nog oöverträffad i sin objektifiering av flickorna när hon beskrev dem för sina kunder:

”D: Jag tar en liten påse med mig, det har jag hemma här, men jag hade… Saga var med honom förra veckan.
C: Ja.
D: Och det var jättebra. Saga gillar jag på det sättet, va. Men nu vet jag inte hur det går med den här va, men.
C: Ja, men Saga… Går det bra med Saga då?

D: Ja, det gillar jag ju, vet du. Det har jag sagt åt dig förr.
C: Ja.
D: Jag är alltså lesbisk, alltså, så gillar jag henne, va.
C: Ja, men gillar hon dig då?
D: Ja, fy fan! Oj, hon var ju i världens form den dagen, förra veckan.
C: Åh fan.
D: Det var hemma hos henne. Men det här tror jag inte går hem sådär, jag tror inte, jag vet inte, va. Det är inte riktigt min typ, va. Men hon är för ung, vet du.
C: Hur gammal är hon då?
D: 17… 18. Stora bröst, fin kropp och höfter. Men jag tycker inte riktigt om den där ungen, jag tittar på dem, men. Ska jag ha en ung tjej så måste det vara en helskitig brud. Hon får inte se ut som en marsipangris, vet du, det är det värsta jag vet. Du vet, höga kinder och rosa hy, det är det värsta jag vet.
C: Bäst att hon vet vad det är frågan om också.
D: Ska vara lite zigenarblod i dem, vet du. Halvskitiga 17 eller 16, det går bra.
C skrattar
D: (ohörbart) står och runkar där medan jag snackar ”

(Doris var 45 år gammal vid tiden för dessa telefonsamtal.)

Man utredde aldrig just vilka män som gjorde bruk av koppleriverksamheten, men det uppskattas att hon hade runt 40 flickor och kvinnor i sitt stall. Hennes kunder räknade flera hundra, bland vilka ingick militära officerare, jurister, företagschefer och även regeringsmedlemmar. Hopp hade två telefoner i sin lägenhet – en för inkommande samtal från klienter, och en för att ringa upp flickorna. Att driva detta företag var ett heltidsjobb, men det verkar ha varit värt det genom att Hopp hade dragit in flera miljoner kronor från det hon startade under det tidiga 60-talet, tills hon greps 1976. Ibland tog hon även emot förfrågningar om lesbiskt umgänge mellan sig själv och en flicka i stallet, då kunden fick sitta där och titta på medan han ‘underhöll’ sig själv.

| | | 10 december, 2014 08:25
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress