Menu

Doris Hopp åker dit

Under kalla kriget hade öststatsländerna ofta en fördel vad det gäller underrättelsetjänster. Medan kommunisterna var mer eller mindre puritaner, och det var helt självklart att de skulle hålla kontroll över sina impulser vad det gäller sexuella relationer, var västerländska politiker och myndighetspersoner ofta åtråns slavar. År 1963 hade dåvarande brittiske försvarsministern John Profumo haft ett utomäktenskapligt förhållande med en prostituerad kvinna vid namn Christian Kessler, som också var älskarinna åt en rysk spion. Således verkade det som om sovjetkommunisterna hade lyckats infiltrera den brittiska regeringen. Då Storbritannien var USA:s främsta bundsförvant inom NATO hade detta orsakat mycket oro inom CIA, och av den anledningen hade de börjat övervaka just vilka förehavanden västeuropeiska politiker hade med prostituerade.

Under det tidiga 1970-talet har man påstått att både SÄPO och CIA kunnat observera hur öststatsländerna smugglat in unga kvinnor i prostitutionsbranschen, vilka också besökt sina egna ambassader regelbundet. Med Profumoaffären i färskt minne förstår de naturligtvis vad som pågår, och börjar anteckna just vilka män som blir kunder hos de prostituerade. De chockeras av att se att dessa inkluderar även framstående politiker och militärofficerare, bland andra en viss Lennart Geijer.

En person tycks ha varit i en klass för sig vad det gäller denna verksamhets omfattning – Doris Hopp. Det sätt på vilket hon genomförde sina koppleriaffärer, genom att helt enkelt föra samman prostituerade och deras kunder, och endast undantagsvis ordna lokal för detta, innebar att hon hade kunnat undgå att bli upptäckt, trots att koppleri var ett brott. Men år 1976 hade även den reguljära polisen fått nyss om hennes affärer, och de börjar övervaka hennes lägenhet såväl som att avlyssna hennes telefonsamtal. De två poliskonstaplar som ges detta uppdrag, Ove Sjöstrand och Morgan Svensson, upptäcker att Hopp sitter i telefonen nästan dygnet runt, då hon arrangerar sammankomster eller helt enkelt har längre samtal med kunderna.

Det tar inte polisen vidare länge att vaska fram bevis på olagligt koppleri, även om de måste genomlida mycket motbjudande telefonsamtal. Den 11 maj 1976 griper polisen Doris Hopp på starka misstankar och sätter henne i häktet. Sjöstrand och Svensson börjar förhöra Hopp, som inledningsvis är mycket tillmötesgående och försöker spela ned allvaret i de brott hon begått. När Sjöstrand tar upp faktumet att hennes stall av prostituerade har innehållit även minderåriga flickor och att hon försett dem med narkotika, blir stämningen en helt annan, och Hopp samarbetar nu inte längre med polisen. Chefsåklagare Erik Östberg, som leder förundersökningen, ger polismännen order om att endast utreda kopplerimisstankarna och anser att dessa är tillräckliga för att fälla Hopp. Östberg är inte alls intresserad av att lägga förförelse av ungdom till de brott hon misstänks för, och han frångår normal procedur när han kräver att kundernas namn inte skrivs in i förundersökningen, eftersom deras identiteter då skulle offentliggöras. Däremot nedtecknar man de prostituerades hela namn och personuppgifter. Sjöstrand och Svensson blir tillsagda att döpa om sexköparna till ”kund 1” och så vidare.

När Hopp grips, sjukskriver Östberg sig och en åklagare vid namn Torsten Wolff tar över, men Östberg återkommer ändå då och då för att bevaka så att man sköter vissa saker på det sätt han tänkt sig. Vissa av de prostituerade hade hävdat att Östberg hade varit en av deras kunder, men detta utreds aldrig.1 Under tiden på häktet har Hopp varit på glatt humör och fått emottaga många blommor till sin cell från sina bekantskaper, och hon berättar även att hon ska ge ut memoarer, huvudsakligen om sin prostitutionsverksamhet, ett manuskript på närmare 500 sidor. De prostituerade som avlägger vittnesmål mår däremot inte vidare bra, då deras personliga identiteter blir offentliga handlingar – de får även anonyma hot riktade mot sig, vilket avskräcker dem från att avslöja fler namn än de redan gjort.

Den 26 juni äger rättegången rum, med Wolff som åklagare. Den 29 juni döms Hopp för grovt koppleri till två års fängelse och en dagsböter på 200 000 kronor. Genom sin advokat Leif Silbersky överklagar hon domen nästa dag i hopp om att få brottsrubriceringen ändrat till endast koppleri, så att hon kan få kortare straff. Nu letar poliskonstapel Ove Sjöstrand reda på den minderåriga Eva vid det barnhem där hon bor och besöker henne där. Fram tills nu hade Eva inte varit en del av brottsutredningen, och Sjöstrand chockas av hur hon, trots att hon hade prostituerat sig redan för två år sedan, ännu inte har några kvinnliga former, och uppträder som ett barn. Eva berättar om de män hon tillfredsställt som prostituerad, och Sjöstrand blir mycket häpen när han får höra ett visst namn – statsminister Olof Palme. Eftersom denna uppgift helt enkelt är alltför makalös, och Eva fortfarande är ett barn, tror han inte på henne, även om han försöker vara förstående i sitt samröre med henne.

Genom påtryckningar från Sjöstrands håll tar nu åklagare Torsten Wolff och lägger misstankar om otukt med minderårig till åtalet, och de två fjortonåringarna kallas att vittna. I rättssalen förhörs en av dem av Hopps advokat Silbersky, som hävdar att det var hon själv som sökte upp Hopp eftersom hon behövde pengar för sitt narkotikaberoende. När Doris Hopp får höra talas om de nya åtalspunkterna och inser att hon kan stå inför sex års fängelse, drar hon tillbaka sin överklagan och inställer sig villigt på fängelset, något åklagarsidan inte kan göra något åt eftersom de inte hade överklagat den ursprungliga domen. På grund av den halvtidsfrigivning som nyligen hade införts på denna tid och ännu ej avskaffats, behöver Hopp bara avtjäna ett år inspärrad.

När polisen gjort husrannsakan i Hopps hem hade de hittat en telefonbok där alla de prostituerade samt även många kunder fanns med. De prostituerade har tecken vid sidan om namnen som anger vilka sorts tjänster de tillhandahåller. Hopp förde även dagbok över alla de sammankomster hon hade haft i sitt hem med anledning av sin affärsverksamhet, och dessa hade varit 1112 till antalet under den period åtalet gällde. Trots detta hade dock chefsåklagare Östberg inte funnit anledning att göra något av detta mycket belastande bevismaterial.

Sigvard Hammar, som hade stiftat kontakt mellan de två fjortonåringarna och Doris Hopp, är den enda sexköpare som någonsin blir åtalad i härvan; han döms till sex månader villkorlig dom för koppleri. Även fast han medgav att han hade haft sexuellt umgänge med Eva åtalas han inte för otukt med minderårig eftersom han hävdade att han inte kände till att hon inte hade fyllt 15.

1 Källa: Makten, männen, mörkläggningen sida 151, såväl som Carl Perssons PM till Olof Palme, 1976

| | | 10 december, 2014 08:26
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress