Menu

Tagen vid födseln

En fattig kvinna vid namn Christina Ekman blev med barn 1998, och under denna graviditet fann hon sig själv vräkt från den campingstuga där hon hade bott. Tillsammans med barnets far söker hon hjälp med boende hos socialtjänsten, men detta nekas dem. Då hon är hemlös och gravid, tar hon kontakt med en dokumentärfilmsproducent som videofilmar hennes olycka och de händelser som följer för eftervärlden.

Socialtjänsten kräver att hon fogar sig i deras beslut om vilka insatser som ska göras för henne, men hon är inte intresserad av något annat än det boende denna samhällets grundsten är skyldig enligt lag att ordna åt henne; Christina och myndigheterna kommer inte överens. När det drar ihop sig till den väntade förlossningen och Christina fruktar att de sociala myndigheterna kan tänkas blanda sig i ärendet, så frågar hon läkaren vid sjukhuset om de kan hålla barnafödandet hemligt; läkaren försäkrar henne om att de inte kommer informera socialtjänsten. Men i journalen skriver läkaren ”kurator, socialen, mobila psykakuten och tilltänkta fosterföräldrar är kontaktade”.

Under hösten föder Christina en pojke som hon ger namnet Månstråle. Strax efter födseln, när Christina fortfarande ligger på BB, frågar personalen om de kan skilja henne från barnet för stunden, även fast hon vill ha honom kvar hos sig. De berättar att de kommer komma tillbaka med honom och att hon kan sova en stund under tiden.

När hon vaknar upp senare upptäcker hon att hon inte längre har sitt barn hos sig, och polisen släpar iväg henne till psykvården – hon blir tvångsomhändertagen. Dokumentärfilmaren träffar henne på detta sjukhus och frågar läkarna varför hon frihetsberövas – de hänvisar till en suicidrisk på grund av att hennes barn har tagits ifrån henne. Samma fråga ställs till socialtjänsten, som hänvisar till att hon tvångsomhändertagits som anledning att ta barnet.

Under den kommande tiden vägrar socialtjänsten bestämt att låta modern få träffa sitt barn, men fadern ges löftet att han kan få behålla föräldraskapet om han går med på att flytta in i ett servicehem och inte låter Christina träffa barnet. Motvilligt ser han inget annat val än att infinna sig i detta.

Den 27 januari 1999 visas dokumentären Att ta ett barn på svensk TV. Detta leder till kraftiga protester, och inte mindre än tio anmälningar skickas in till Justitieombudsmannen, JO, utav vilka en är från NKMR och särskilt namnger två socialsekreterare, en psykiatriker och en gynekolog. Det som ägt rum skulle dock inte få några konsekvenser, och JO avslutar svaret till NKMR:s anmälan med dessa ord:

”Jag finner därför inte heller skäl att inleda en utredning när det gäller anmälningarna mot hälso- och sjukvården. Vad som i övrigt har kommit fram motiverar inte någon åtgärd från min sida.

Beslut – Jag kommer inte att utreda anmälningarna ytterligare.”

| | | 9 december, 2014 21:55
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress