Menu

Världens mest lyxiga fängelser

Länge sedan borta är de dagar då brottslingar kunde dömas till straffarbete och fängelse i traditionell mening. Dessa dagar är rehabilitering och rekreation de motton som gäller. Den grundläggande filosofin är att brottslingar är offer för samhället och att det är detta samhälles ansvar att återanpassa dem till vardagslivet, genom att ge dem allt de behöver för att göra det. År 1974 antogs ovannämnda Lag om kriminalvård i anstalt, som gav fångarna frikostiga juridiska och ekonomiska rättigheter, produkten av en starkt värdeliberal era. Den introducerade också något som kallas öppen anstalt, vilket vad det gäller själva byggnaden inte är något egentligt fängelse – den är mer likt ett motell där de intagna ges vanliga rum att bo i, och där de tillåts vandra fritt runt området när de inte har arbetsplikt.

Några av de mest generösa rättigheterna som ges i denna lag från 1974 är 37 §, vilken garanterar en straffånge rätt till sjukvård, vid vanligt sjukhus om nödvändigt; 33 §, vilken ålägger staten plikten att säkra fångens behov av bostad, arbete, utbildning, ekonomiskt stöd samt ”stöd- och behandlingsinsatser” om behövligt efter avtjänat straff; 30 §, vilken ger fången rätt att hålla kontakt med samhället utanför genom telefon; 14 §, som ger rätt till fritidssysselsättning och rekreation, såsom t.ex. spelkonsoler i ens rum såväl som grillkvällar med familjen och andra intagna.

7 § av denna lag lyder som följer:

”En intagen bör placeras i en öppen anstalt, om inte placering i en sluten anstalt är nödvändig av säkerhetsskäl eller för att den intagne skall få möjlighet till sådant arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild behandling som inte lämpligen kan ordnas i en öppen anstalt.”

Kära nån, de får då ett bra bemötande om deras behov has i åtanke när man avgör placering. Och vad det gäller placering – fastän det kan låta otroligt, så får faktiskt dömda förbrytare välja vilken anstalt de placeras på, om de har rätt att avtjäna straffet på öppen anstalt. 1974 års Lag om beräkning av strafftid m.m. behandlar domars verkställighet och ger de intagna ytterligare rättigheter. Dömda förbrytare tillåts vanligtvis vandra fritt en kort tid efter att de fått sina fällande domar, och ges kanske en tidsfrist att inställa sig på anstalt inom en månad. Fram tills denna dag låter denna lag dem inställa sig på vilken öppen anstalt som helst de föredrar och visa upp en nöjdförklaring, och anstalten är sedan tvungen att ta emot dem och låta dem börja avtjäna straffet den dag de anländer. 3 § ger den allmänna rätten att lämna över en nöjdförklaring, medan 10 § behandlar kriminalvårdsanställdas skyldighet att ta emot straffången om han lämnar över en sådan förklaring.

Utöver dessa förmåner ger 12 § en brottsling rätten att ansöka om uppskov av domen i upp till sex månaders tid om han kan åberopa ”hälsotillstånd, arbets- eller utbildningsförhållanden eller andra omständigheter”. Ytterligare sex månader är möjliga om ”synnerliga skäl” föreligger. Ibland tycks lagtexten nästan vara instruktioner till förbrytaren om hur man undviker att avtjäna sin tid; för att citera sista paragrafen av 12 §:

”Visar den dömde att han har gett in ansökan om uppskov sist den dag då han enligt 10 § första stycket senast skulle ha inställt sig vid kriminalvårdsanstalt och har uppskov inte tidigare sökts i målet, skall verkställigheten anstå i avvaktan på Kriminalvårdens beslut.”

Så om du känner för att skjuta upp ditt straff en eller två veckor, ta då bara och lämna in en sådan ansökan den dag du är skyldig att inställa dig. 13 § ger samma möjlighet för nådeansökan. Och låt oss inte glömma 29 §, vilken ger förbrytaren rätt att överklaga avslagen ansökan om uppskov eller nåd till en förvaltningsdomstol. Tro inte heller att det medför några egentliga konsekvenser om man inte inställer sig i tid till ett straff. Senast min halvsyster åkte in på anstalt ringde hon mig några dagar efter senaste inställningsdatum. Tydligen irrade hon runt nere i Stockholm och ville ha hjälp med något där nere. Så tydligen ska man nog istället se fängelsedomar som hotellvistelser där man checkar in när man känner för det, på det datum som passar en själv bäst.

Livet i ”fängelse”

Anstalten Ljustadalen, en sommarkväll 2010

Anstalten Ljustadalen, en sommarkväll 2010

Ungefär tre kilometer från min bostad ligger den närmaste kriminalvårdsanstalten, en som inhyser kvinnor. Fram till 1996 bodde både män och kvinnor här, men sedan blev det en anstalt exklusivt för kvinnor. Ljustadalen är en öppen anstalt vars bekvämligheter inkluderar en fotbollsplan såväl som ett särskilt hus för familjebesök; ett barnrum inuti byggnaden och en lekplats utanför. Anstalten är skönt belägen drygt tio kilometer norr om Sundsvall uppe på en kulle med strålande utsikt över den omgivande naturen.

Jag har något att bekänna. Min halvsyster har avtjänat tid på denna anstalt, fast hon var fri i juli när jag tog denna bild. Känner jag henne rätt skulle hon kunna vara tillbaka där när du läser detta. Det verkar som att anstaltsplacering är bra för henne, hon strular mest bara till sitt liv ännu mer när hon är ute i samhället.

Men, för att hålla sig till ämnet. Svenska fängelser indelas i klasser beroende på deras säkerhetsnivå, från A till F, där öppna anstalter såsom Ljustadalen har bokstaven F. På Kriminalvårdens hemsida, www.kvv.se, finns det en lista på alla svenska anstalter med de arbets-/behandlingsprogram de erbjuder, vilka bekvämligheter det finns att tillgå och dylikt, samt kontaktinformation och annan information som kan vara av intresse. Alla anstaltssidor innehåller också bilder på anläggningarna, och det allmänna intryck man får är av en turistbroschyr för människor som ska bestämma sig vart de ska resa.

Fastän jag inte har någon personlig erfarenhet av anstaltslivet själv så verkar vissa av dessa anstalter mycket mysiga, nästan tilltalande att bo i. Asptuna är också välbelägen på en skogsbelagd halvö alldeles bredvid en sjö, och de bekvämligheter som räknas upp på webbsidan är dessa: ”Bad, fiske, fotboll, volleyboll, motionsslinga, bordtennis, biljard och styrketräning.”

En annan attraktiv placering är Gruvberget, där de intagna bor i glänta i en stor skog, uppenbarligen med två personer per tvåvåningshus. Bland fritidsaktiviteterna här ingår minigolf, skidåkning, bad, fiske eller helt enkelt att plocka bär. Vad det gäller hushåll har webbsidan detta att säga: ”Anstalten står för tre mål mat om dagen, men i bostadsvillorna finns möjlighet för de intagna att sköta eget hushåll.” Detta ‘fängelse’ är så attraktivt att enbart de senaste två åren så har det inkommit minst tre JO-anmälningar från fångar som inte lyckades bli placerade där. (Diarienummer 5482-2009, 497-2008 och 496-2008. JO Cecilia Nordenfeldt kritiserade kriminalvården i alla dessa fall.)

Familjebesök uppmuntras i största allmänhet på anstalter, och till och med studiebesök är möjligt om du framgångsrikt söker tillstånd. Reglerna för att besöka ett fängelse är då hårda. För att citera Kriminalvårdens hemsida: ”Som villkor för besök kan du själv och det du bär med dig bli föremål för undersökning.” Man kunde förvänta sig att det skulle vara standardprocedur att muddra besökare, men kanske jag bara är alltför traditionellt lagd när jag frågar efter detta.

De två ovannämnda anstalterna är förstås öppna sådana. Så, hur ser ‘slutna’ anstalter ut? Detta är inuti en ‘cell’ på en sådan anläggning. Fast, för att vara ärlig så kallar de inte det cell, utan istället ‘rum’:

modern_bild5

Självklart hör egen TV och toalett hemma i en fängelsecell. Det måste då vara hemskt att låsas in vid 20:00 varje kväll och inte kunna göra annat än att se på TV eller kanske spela sin egen Xbox- eller Playstation-konsol. Jag undrar vad som egentligen är skillnaden mellan livet på insidan och på utsidan – jag menar, många unga i dag har en tendens att låsa in sig själva på sina rum och göra just dessa saker. Oj, jag glömde förstås… Om dina föräldrar inte serverar frukost så kan du på din höjd gnälla på dem personligen, men om du är frihetsberövad och råkar ut för samma öde så kan du lämna in JO-anmälan. Och bekymra dig inte om att behöva införskaffa ett kuvert och papper att skriva på – gå helt enkelt till en PC där på anstalten som är ansluten till Internet och använd den.

Det måste då sägas att rum på slutna anstalter inte ter sig riktigt så bekväma som de på de öppna; denna bild är på ett sådant, också från webbsidan kvv.se:

öppen_anstalt

Ibland funderar jag på om jag skulle begå brott av ingen annan anledning än för att placeras på sådan anstalt, så jag kan få mig en mer avslappnande miljö där jag kan göra verklighet av mina författarambitioner. När Tony Olsson blivit publicerad författare just genom att vara yrkesbrottsling, varför ska jag då vara bättre? Fast naturligtvis, med tanke på hur svenskt rättsväsende är utformat så skulle jag behöva dra på mig minst fem fällande domar för att ens ta mig in på öppen anstalt. Vid det laget borde jag väl ändå ha fått mina manuskript publicerade.

Intagna diskuterar kriminalvårdsanstalter

Om den information om livet på olika fängelser som finns att tillgå på den webbsidan inte räcker till, så finns det också möjligheten att utbyta information om vilken anstalt man kan söka till på Internet-forum. Ett av de största forumen, och antagligen hem åt den största andelen av samhällets bottenskrap, är Flashback. Det som följer här är utdrag ur diskussioner mellan främst sittande eller före detta intagna om livet på kriminalvårdsanstalter. För att komma i rätt stämning när du sätter dig in i beskrivningarna av dessa anstalter, föreslår jag att du lyssnar på Cliff Richards låt ”Summer holiday” medan du läser citaten.

anstalt1

”Jag behöver tips på några bra öppna anstalter, helst med bra studiemöjligheter.”

anstalt2

”Asptuna – där har de Jacuzzi och pool.”

anstalt3

”Sök till Skenäs, en öppen anstalt som ligger i Östergötland. Enligt de som satt där så var det den bästa anstalten i landet. De har verkstad och snickeri. En skola. Enda anstalten i Sverige som har ett motionsspår på 3,5 km, en fotbollsplan… en badbrygga. I kiosken kan man köpa det mesta och det som inte finns där kan de beställa hem. Sök till Skenäs… en blandning mellan ett sommarkollo och plugga på folkhögskola.

anstalt4

”Sätilla är ‘soft’, bra mat, hyfsat gym, grillkvällar […] Lätt att få in mobiltelefon och massa gömställen att ha den och andra grejor om du nu använder sådant.”

anstalt5

”Jag har suttit på Skenäs ett halvår eller något… Det är en helt OK anstalt. […] Kan även ta truckkort och lite annat sånt. Sen finns det Komvux där du kan läsa alla grundämnen (matte, svenska, engelska, samhälle, spanska, naturkunskap och franska). Sedan kan du läsa vad du känner för på distans. Ett plus är att det finns Internet i skolan om man gillar sådant. […] Alla avdelningar har en digitalbox… Motionsspåret är gult, dels kan man gå ner och sitta vid en badbrygga och ångra sina synder eller så kan man bara gå en runda. Även ett populärt ställe att ta in sprit och andra olagligheter.”

anstalt6

”Nej, datorer är svårare… Det gick ett tag men de tog bort det. Däremot är det ju helt lugnt att ta med sig mobiltelefon… Bara vara lite försiktig när du går in.”

”Hur menar du… Har de ingen visitering?”

anstalt7

”Exakt… De kollar igenom dina väskor och sedan får du lämna ett ankomst UP… Jag hade alltid min mobiltelefon i fickan, efter permissioner och så… Ännu mindre föremål är ju ännu enklare.

Jag kan rekommendera brottsbrytet förresten som sysselsättning… Sitter och snackar skit och fikar.”

anstalt8

”Ta med dig egen TV om du har… Det var lite ont om dem när jag var där sist…”

”Vafan får man ingen TV?????”

anstalt9

”Du kommer få TV först på ankomstavdelningen, men där får du dela rum…

På ditt eget rum kan du antingen hyra av förtroenderådet för 15 :- i veckan eller något. Problemet är att det är ont om dem… Jag skulle ha tagit med mig TV… Jobbigt att inte ha.

De har en kanal där de visar dvd-filmer också förresten… Några filmer som byts en gång i veckan.”

anstalt10

”Hur går det till när man tar med sig TV? Ska man ha den med sig när man anländer alltså?”

anstalt11

”Exakt! Eller så kan ju besök ta med sig…”

anstalt12

Ämne: Någon som suttit på Skenäsanstalten?

”Helt seriöst! Jag vill fan dit! Ett par månader skulle sitta fint! Vila sig från det vanliga kneget samtidigt som man lär sig svetsa och får betalt!”

anstalt13

”Håller med Hr. Svinpäls ovan. Då jag dessutom bor någorlunda nära Skenäsanstalten och älskar att fiska vore det ju bingo att få lata sig ett par månader där. Är det alltså någon som har några bra tips på hur man tar sig dit? Brottsmässigt, alltså? […]

Hur länge behöver man sitta för att få fri tandvård, förresten? Det är ju någonting som en vit man inte har råd med längre utan att åka till Ungern. Bira kan man ju forsla dit i förväg om staketet består av markeringskäppar.”

anstalt14

”Hallå, blev för ett tag sedan arresterad för grov misshandel och de hittade lite kokain på mig också, som jag för övrigt bara skulle åka med till en polare, men det köpte de inte.

Nu är det så att jag ska på rättegång mycket snart, och med all sannolikhet få göra en volta, är första gången jag har blivit arresterad för övrigt, aldrig suttit i häkte, fyllecell o.s.v., så hurdant är livet i fängelset? Vad är chansen att jag får sitta i en öppen anstalt eller i en ‘stängd? Och vad ska man tänka på där inne? Tacksam för svar.”

”Det är lugnt, roligt att sitta, du kommer få mycket mindre också än vad du tror, det är alltid så. Jag fick 40 dagar nu för 5 olika grejer, 2 misshandel på ordningsvakter vid 2 olika tillfällen, det var 2 av de 5 grejerna, så oroa dig inte, plus att du kan söka till en öppen anstalt. Du tränar bra, äter bra, spelar pingis och sådant. Det är lyx, TV på rummet, så det är lugnt.

Skattebetalarnas nota

Eftersom den svenska kriminalvården inte bryr sig alltför mycket om säkerhet vid anläggningarna måste det säkerligen innebära att omkostnaderna är låga? Tyvärr inte. Sverige har sannolikt de högsta kostnaderna per person i världen för internering. Kriminalvårdens hemsida angav kostnaderna år 2010 som dessa:

2630 kronor / dag på häkte

1683 kronor / dag på öppen anstalt

2744 kronor / dag på sluten anstalt

Det finns vissa västländer som till skillnad från Sverige har andra prioriteringar för skattemedel än att försäkra sig om att straffångar har det bra. Att hålla en person intagen i ett år på sluten anstalt i Sverige kostar en miljon kr, nätt och jämnt tre gånger genomsnittslönen i landet före skatt. I USA å andra sidan var den genomsnittliga kostnaden per fånge 2009 28 689 dollar1, ungefär 190 000 kr, mindre än en femtedel av den svenska. Vissa amerikanska stater är ännu bättre – i Montana var kostnaden 11 268 dollar, 75 000 kr, eller mindre än en tiondel. Uppenbarligen kostar swimmingpool, enmansrum och annan lyx en hel del pengar. De ökänt hårda och säkra amerikanska Supermax-fängelserna, vilka kostar nästan 350 000 kr per år och som fått mycket kritik i amerikansk media för sin höga driftskostnad, kommer inte ens i närheten av svenska omkostnader.

I svenska fängelser kostar de intagnas mat 45 kr per dag. Som jämförelse tillåts maten i Alabamas fängelser kosta som mest 1,75 dollar eller drygt 12 kr, och fängelset tillåts ta ut mellanskillnaden som vinst om utgifterna är mindre än detta. Floridas fängelser angavs kunna hålla kostnaden under en dollar per dag, eller drygt sex kr, sannerligen en bedrift Sverige borde lära sig av. Kanske de intagna då skulle sluta lägga på sig så mycket när de sitter inne? Praktiskt taget alla som släpps ut från anstalt i detta land klagar över hur mycket man går upp i vikt när man sitter frihetsberövad. Jag förmodar att det är de där TV-måltiderna på rummet som ligger bakom.

Fångars rättigheter, en våldtäktsman och porrtidningar

En man i 40-årsåldern med initialerna K.G. hade dömts till åtta års fängelse för grov våldtäkt, en brottsrubricering som vanligtvis innebär att man gjort sig skyldig till flera fall av våldtäkt. K.G. satt av denna tid på Härnösandsanstalten, ett fängelse med säkerhetsklass D – A är de två säkraste, Kumla och Hall; F är öppna anstalter. Trots denna våldtäktsdom gör han till en början bruk av sin rätt som intagen att åtnjuta rekreation i sin cell, vilken i hans fall består av 20 porrtidningar. År 2004 hade personalen på anstalten beslutat sig för att tidningarna störde försöken att behandla hans problematik och att de kan leda till att han våldtar nya kvinnor i framtiden, så de beslagtar dem. Då detta sker lämnar han in en ansökan till Kriminalvårdsmyndigheten och begär att ges rätten att ha dessa tidningar på sitt rum, men detta avslås 3 maj 2004.

K.G. överklagar då domen, och den 15 juni vägras han denna förmån. Sedan överklagar han till Kriminalvårdsstyrelsen, som meddelar samma domslut som föregående instans den 24 februari 2005. Efter att K.G. har gjort slut på alla möjligheter att överklaga vänder han sig till Västernorrlands länsrätt och lämnar in ett klagomål. Den 31 augusti 2005 dömer länsrätten i K.G.:s favör och anstalten beordras att överlämna tidningarna till honom. Kriminalvården överklagar beslutet, men detta avslås den 17 mars 2006.

Följande vecka skickar K.G. in en begäran att få tillbaka tidningarna i enlighet med rättens beslut. Den 10 april 2006 nekar Kriminalvården honom denna begäran; istället överklagar de igen, denna gång till Regeringsrätten, och efterfrågar inhibition, det vill säga att tidningarna ska förbli i anstaltens förvar tills målet har avgjorts. Regeringsrätten påbörjar sin prövning av ärendet den 17 maj 2006, men avslår inhibitionsförfrågan, således måste tidningarna återlämnas omedelbart enligt lagen. När han får reda på detta så skickar K.G. den 20 juni återigen en begäran att få sina tidningar, men anstalten avslår detta följande dag. Följande vinter upphittas och beslagtas nya porrtidningar i K.G.:s cell vid två olika tillfällen, vilka han måste ha köpt under permissioner.

Efter att Härnösandsanstalten hade underlåtit att följa rättens beslut att överlämna tidningarna till K.G., så polisanmälde han den ansvarige tjänstemannen för tjänstefel. Åklagarmyndigheten lägger dock ned förundersökningen den 31 augusti 2006 med motiveringen att det inte fallit under allmänt åtal. Sann sin stil så överklagar K.G. beslutet två gånger om utan framgång.

Den 21 juni 2007 avslår Regeringsrätten Kriminalvårdens överklagande, således ska tidningarna lämnas tillbaka till K.G., vilket nu görs efter drygt tre år. Denna dom sätter ett juridiskt prejudikat. Efter detta tar många dömda sexförbrytare tillfället i akt att få tillbaka sina beslagtagna tidningar också, och skaffar nya prenumerationer till sina fängelseceller. Generaldirektören för Kriminalvårdsstyrelsen, Lars Nylén, vill ha lagen ändrad så att dömda förbrytare kan vägras tillgång till pornografi, men besserwissern till kriminolog Jerzy Sarnecki kontrar genom att i media hävda att han inte är övertygad om att pornografi verkligen bidrar till återfall i brott, och motsätter sig ett allmänt förbud. Sarnecki har varit en av de mest inflytelserika personerna i svensk brotts-‘bekämpning’, en ofta inbjuden gäst på stats-TV:n när brottslighet avhandlas.

Vid det här lagen skulle man ha väntat sig att K.G. visat upp nog fräckhet för en hel livstid, men härnäst skickar han in ett klagomål till Justitiekanslern, som då var Göran Lambertz. K.G.:s klagomål är om hur återlämnandet av porrtidningarna har skötts, dem han nekades, och i sitt klagomål begär han också skadestånd på 200 000.

Den 7 augusti 2008 lämnar Lambertz över sitt sex sidor långa beslut om ärendet.

(Diarienummer 7545-07-40)

”ERSÄTTNINGSANSPRÅK MED ANLEDNING AV BESLUT AV KRIMINALVÅRDEN OM ATT INTE LÄMNA UT VISSA TIDNINGAR MED PORNOGRAFISKT INNEHÅLL

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår KG:s begäran om ersättning av staten.

Justitiekanslern kritiserar Kriminalvården för att inte ha lämnat ut s.k. herr- och porrtidningar till en intagen sedan förvaltningsdomstolarna hade fastslagit att Kriminalvårdens vägran var i strid med lagen.”

Så ett fall av en serievåldtäktsman som ville behålla sina 20 porrtidningar ledde till denna rättscirkus:

  • Tre ansökningar inom Kriminalvården om att få behålla tidningarna.

  • Tre förvaltningsdomstolar som prövade ärendet.

  • Två ansökningar inom Kriminalvården om att få tidningarna överlämnade efter domar i K.G.:s favör

  • Tre försök att polisanmäla den anstaltstjänsteman som vägrat ge honom tidningarna.

  • Ett klagomål till Justitiekanslern med begäran om skadestånd.

Är det inte underbart att fångar har rättigheter? Är inte Sverige ett underbart land också?

Jonas Fernqvist – pedofil anställd på offentligt daghem

1977 föddes en man som senare i livet skulle visa ett utomordentligt intresse för barn. När han når gymnasieåldern i mitten av 90-talet väljer han programmet Barn & Fritid, vilket har som mål att förbereda studenterna för ett yrke där man tar hand om barn. Som del av detta program har han en kortvarig praktik på ett dagis i sin hemstad Örebro i södra Sverige. Efter att han gått ut gymnasiet tar han anställning på kommunens daghem, och på grund av att han tycks ta så bra hand om barn så anförtros han också att agera barnvakt under sin fritid.

På ytan tycks han leva ett välordnat liv, och blir romantiskt involverad med en kvinna vid namn Marie Friberg, som han träffar på dagiset. Marie är nästan tio år äldre än Jonas och har två egna barn från ett tidigare äktenskap, som hon lyckats bli ensam vårdnadshavare för. På grund av en tidigare vårdnadstvist är dock socialtjänsten närvarande i familjelivet och ser efter hur det går för barnen, fast som vi kommer se tycks de inte ha varit vidare observanta. Det dröjer inte länge innan Jonas och Marie blir samboende, och Jonas flyttar in i Maries lägenhet under oktober det året, men snart skulle Marie få ta del av något fruktansvärt som Jonas hållit hemligt.

Sedan sådär ett år tillbaka, med början under september 1996, har Jonas förgripit sig sexuellt på barn vid dagiset där han arbetar, såväl som de barn han haft hand om som barnvakt, och till och med spelat in detta på video för sin egen njutnings skull. Till att börja med är det fråga om en inte alltför påträngande men naturligtvis fördärvad experimentlusta, vilken innefattar att Jonas leker med dessa pojkars könsorgan; med tidens gång åtrår han en mer intim upplevelse och går så långt som att våldta dem på extremt plågsamma sätt.

När Jonas har flyttat in i Maries hem övertar han det dagliga föräldraskapet över hennes barn, vilket i hans fall innebär att han låser in dem på rummet nästan dagligen när de brutit mot någon nyckfull regel han har ålagt dem. Jonas installerar också en övervakningskamera i lägenheten för att se vad barnen gör om nätterna, som att t.ex. ta godis utan tillstånd. Nästan varenda dag när Jonas kommer hem från jobbet så säger han åt Marie att lämna huset och träffa någon kompis, vilket hon gör villigt. Fastän hon slås av den märkliga insikten om att hennes pojkvän håller hennes barn inlåsta större delen av tiden har hon sällan något att säga om det, förutom när de bultar på dörren för att få gå på toaletten. Barnens rum har egna fönster, men Jonas har förvandlat dessa rum till fångceller genom att ta bort fönsterhandtagen så att de inte kan öppnas. Vid några tillfällen låser Marie själv in barnen på rummen också.

Gradvis blir Jonas mer och mer grym mot barnen och plågar dem, fast det känslomässiga lidande detta orsakat dem verkar ha gått förbi deras två vårdnadshavare. Under senare förhör skulle Marie berätta för polisen att hon var mycket trött vid denna tid, både av att hennes barn var svårhanterliga och att hennes före detta make tvistade om vårdnaden. Så då blev den lättaste lösningen att låsa in dem. När Jonas är ensam hemma med barnen under eftermiddagarna så förgriper han sig på dem och våldtar dem, vilket han också spelar in på videofilm.

Så tidigt som maj 1997 hade Jonas spridit dessa videoband över Internet till en stor sammanslutning av pedofiler, och de filmsnuttar han lade upp skulle inkludera många inspelade tillfällen då han förgrep sig på Maries barn. Allt som allt mellan september 1996 och februari 1999 blev den sammanlagda mängden inspelade filmsnuttar mer än 20 timmar lång, fördelat på 355 snuttar. I domstolen skulle dock Marie hävda att hon inte hade någon kännedom om att Jonas filmade sexuella övergrepp eller samlade på sig barnpornografi.

Fastän Jonas kränker minst tretton barn sexuellt under denna period fram tills paret arresteras den 25 februari 1999, så lägger ingen märke till vad som pågår. Faktum är att anledningen att verksamheten kom till polisens kännedom var ett annat tillslag mot internetpedofiler, en sällskapskrets Jonas bidrog till med mycket. Först förmodar man att han endast är en distributör, även om det är fråga om barnpornografi, men när polisen tittar på banden skulle de slås av en chockerande insikt – att Jonas har tillbringat de senaste 2,5 åren med att förgripa sig på barn som anförtrotts honom i sin yrkesroll, och spridit videosnuttarna över hela världen. Nu inleds en stor förundersökning om hans begångna gärningar, och Maries barn tas in i samhällsvård.

I massmedia avslöjas inte hans identitet och inte heller visas hans ansikte, trots att han är uppenbart skyldig på grund av videobevisen; han ges smeknamnet Örebropedofilen. Å andra sidan, när ”nazistledaren Klas Lund” dömdes till fängelse för en pistol som var i hans ägo när polisen slog till mot hans hem, så visades inte den minsta nåd – han namngavs och anklagades i massmedia före han ens hade fällts.

I häktet överlämnas misstankar om en lång rad fall av brott, men efter två veckor så släpps Marie fram tills domstolsförhandlingarna, medan Jonas förblir i häktet. Det efterföljande åtalet skulle innebära inte mindre än 57 åtalspunkter mot Jonas för sådana brott som grov våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av underårig, olaga frihetsberövande, grov misshandel och grovt barnpornografibrott mot barn i åldrarna tre till elva.

Den 23 juli 1999 kommer Örebro tingsrätt med domarna mot paret. Det som följer här kan vara rätt chockerande i dess tydliga beskrivning av de övergrepp som begåtts, och känsliga läsare kanske skulle hoppa över att läsa denna del. För att citera den 36-sidiga domen och dess uppräknande av brotten:

”Färnqvist har vid flera tillfällen den 2 januari 1997, på ett daghem i Örebro, haft sexuellt umgänge med målsägande 1 i bilaga C till stämningsansökan. Färnqvist har därvid varit anställd inom barnomsorgen.”

”Det sexuella umgänget har bestått bl.a. i att Färnqvist sugit, slickat och fingrat på målsägandens penis.”

”Vid uppspelningen av videofilmen beträffande åtalspunkten 5, har det, enligt tingsrätten, av bilderna jämfört med den smärta målsäganden uttryckt, framgått att Färnqvist fört in sin penis i målsägandens ändtarm.”

”Av filmen framgår att Färnqvist genom att sätta sig på målsäganden helt betvingat dennes rörelsefrihet, vilket särskilt kommer till uttryck då målsäganden sökt komma loss men ej lyckats härmed. Utrett är därför att Färnqvist med våld tvingat denne till samlag. På skäl åklagaren påstått skall gärningen bedömas som grov våldtäkt.

Vad gäller åtalspunkten 11 är det utrett att Färnqvist med sexuella avsikter förmått målsäganden att försöka tömma tarmen samtidigt som han berört målsäganden på sätt som påståtts, varvid även Färnqvist videofilmat förfarandet i sin helhet.”

”… utrett att Färnqvist med hot om brottslig gärning försökt att förmå målsäganden att urinera i sina kalsonger.”

”Färnqvist har tagit aktiv del i händelseförloppet genom att noga instruera barnen i deras ageranden. Han har också rent fysiskt deltagit i gärningens utförande genom att ha tagit tag i den ena målsägandens hand och fört in en av dennes fingrar i den andra målsägandens ändtarm.”

”Beträffande åtalspunkten 45 är det främst genom vad rätten kunnat iaktta vid uppspelning av videofilmen styrkt att Färnqvist sittande över målsäganden tömt sin tarm på målsäganden. Det har genom Färnqvists uppgifter framkommit att detta primärt skett i syfte att tillfredsställa hans sexuella drift.”

”Vad avser åtalspunkten 51 är det bl.a. genom vad videofilmen givit vid handen styrkt att Färnqvist förfarit på sådant sätt med vattenslangen som påståtts. Bl.a. med beaktande av den kraft vattenstrålen sprutats in i ändtarmen och den integritetskränkning detta förfarande utgjort får gärningen anses jämförlig med påtvingat samlag.”

”Genom hans agerande har han orsakat målsäganden kraftig smärta och hans förfarande vittnar om särskild hänsynslöshet.”

Tingsrättens dom:

”Färnqvists brottslighet har ett mycket högt straffvärde. Tingsrätten har funnit honom övertygad om övergrepp mot elva barn. Övergreppen har pågått under lång tid. Vissa av dessa har, relativt sett, varit av mindre allvarligt slag medan flertalet varit av mycket allvarlig art med djupa integritetskränkningar. Han har på ett manipulerande sätt skapat en relation till barnen, vilken relation han kunnat utnyttja för att – med utfästelser om belöningar eller i vissa fall hot och våld – få barnen att medverka i hans utnyttjande av dem.”

”En av målsägandena har också i samband med att han utsatts för ett djupt förnedrande övergrepp ställt sig frågan ‘är jag människa’, vilket, enligt tingsrätten, visar på den grad av kränkning det varit fråga om.”

”Enligt 30 kap 6 § brottsbalken får den som begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning ej dömas till fängelse.”

”Ett enigt undersökningslag har funnit att Färnqvist vid brotten lidit av och vid undersökningen lider av en allvarlig psykisk störning.”

Jajamän… Bra jobbat, att använda ordet ”lidit” om förövaren.

”Diagnosen har angivits till pedofili samt personlighetsstörning med […]”

Bla, bla, bla… Är jag den enda som tycker det är aningen konstigt att pedofili kan ses som en ”allvarlig psykisk störning” som gör en människa ej ansvarig för de övergrepp han gör sig skyldig till mot barn? En pik till tingsrätten – pedofili är vad vi kallar beteendet att förgripa sig på barn. Det är bara en tidsfråga innan allt brottsligt beteende förklaras bort med någon hux flux påhittad ‘störning’, och alla brottslingar döms till vård istället för frihetsberövande.

”Mot bakgrund härav får det anses klarlagt att Färnqvist begått gärningarna under inflytande av en allvarlig psykisk störning medförande att påföljden skall bestämmas till överlämnande till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.”

Det sorts domslut som i USA kallas ”Not guilty by reason of insanity”.

”I det rättspsykiatriska utlåtandet har angivits att risken för att Färnqvist skall återfalla i brott är mycket stor. Övergreppen har accelererats och de har blivit alltmer bisarra och motbjudande. Färnqvist har bedömts som farlig med risk för ytterligare upptrappning av perversionen. Han har själv vid huvudförhandlingen uppgivit att han, därest möjlighet skulle ges, på nytt skulle förgripa sig på barn. I detta sammanhang finns anledning att erinra om att Färnqvist, då andra vuxna varit närvarande, uppträtt på ett mjukt sätt mot barnen, för att, då han blivit ensam med dem, förgripa sig på dem.”

Uppenbarligen ville han försäkra sig om att dömas till vård istället för fängelse. Kanske han insåg just hur andra skulle behandla honom om han dömdes till fängelse? Jag är helt enkelt förbluffad att någon som är uppenbart manipulativ kan anses ”lida” av en ”psykisk störning”; den enda ”störningen” är hans perversion. Utförandet av hans gärningar är något han är i full kontroll av. Ett civiliserat samhälle skulle döma honom till döden. Marie Friberg döms till 1,5 års fängelse och slipper alla åtalspunkter utom olaga frihetsberövande, för att ha låst in sina barn.

Fernqvists tid på rättspsyk

Samma dag Jonas döms till vård så placeras han på St Sigfrids sjukhus, ett inneslutet komplex av psykiatriska vårdanläggningar – det som brukade kallas ett sinnessjukhus, innan den termen började anses politiskt inkorrekt. Detta sjukhus hyser både dömda förbrytare som anses ha begått brott under påverkan av en psykisk störning, såväl som laglydiga medborgare som tvångsomhändertagits eftersom deras psykiska hälsa ifrågasattes. Man skulle kunna säga att han hamnat rätt, då han placeras mitt bland Sveriges mest sinnesrubbade och fördärvade människor; men dessvärre, till skillnad mot vad som är fallet för många av de andra intagna, så utgör hans ”störning” inte mycket av ett handikapp, och den starkaste medicin de sätter honom på är ‘lyckopillret’ Paroxetin – inte ens något antipsykotiskt medel för att verkligen söva ned honom; inte heller blir han fysiskt fastbunden.

Det har inte framkommit mycket om hur han tillbringade sina första år i psykiatrisk vård, kanske på grund av det stora hemlighetsmakeri han omgetts av som skydd, utöver att den överläkare som hade hand om honom år 2004 meddelade att de hade haft framgång med hans behandling. Däremot i början av 2005 så hittar den polis som undersöker barnpornografi på nätet spår som visar att någon spridit barnpornografi från ett svensk sinnessjukhus. Jonas verkar ha lämnats rätt mycket åt sitt, i sitt rum på sjukhuset, utan att behöva oroa sig för att hans inkvartering genomsöks. Han tycks ha kunnat göra ett rätt mysigt tillhåll av sitt bostadsrum, med en platt-TV, en stereo och en mobiltelefon, vilken är hans personliga egendom, något personalen inte har laglig rätt att ta ifrån honom.

Ett inte helt obetydligt antal intagna på denna klinik har sina egna mobiltelefoner, och det har framlämnats klagomål mot att de använt dessa telefoner för att ringa människor och hota eller skrämma dem; men när personalen försökt beslagta telefonerna har domstolarna inte godkänt beslagen och de har varit tvungna att lämna tillbaka dem. Personalen får veta att de är där för att vårda patienterna, inte agera poliser.

Även om det låter chockerande, så har Jonas getts regelbundna permissioner precis som praktiskt taget alla dömda förbrytare vid svenska anstalter och psykiatriska kliniker. Men ändå är aktiviteterna på rummet det som håller sysselsatt även som fri man. Under permissionerna köper han datorhårdvara, en del i taget, och smugglar in i sjukhuset, delar han sedan använder för att bygga ihop en PC inne i sin stereo. Som skärm använder han sin platt-TV. Sedan för att avrunda det hela använder han sin mobiltelefon för att koppla upp sig mot Internet och kopplar in den i sin PC. Nu är han tillbaka i gamla gängor, han laddar ned barnpornografi och sprider den dessutom, samt använder sin TV för att titta på filmsnuttarna inne i sitt rum.

När polisen efter att ha tagit reda på källan till barnporrspridandet stiger in i hans rum den 17 februari 2005 tar de hans mobiltelefoner och datorutrustning; efter att ha letat igenom hans hårddisk upptäcker de att han har 7 682 bilder och 14 filmsnuttar av barn man förgriper sig på sexuellt. Under hösten 2006 åtalas han igen för barnpornografibrott, men denna nya dom ändrar inte hans ‘straff’. Jonas har också fått en ny identitet av myndigheterna och hur han ser ut i dag är inte känt. Vad som är känt däremot är att denne man fortfarande vandrar fritt på svenska gator under sina permissioner.

Denna historia är säkerligen inte över riktigt än. Så vad finns det att lära sig av detta? Att det nog inte är en vidare bra idé att anförtro ett offentligt daghem med dina barn. Och naturligtvis att ”psykisk störning” aldrig ska få bli ett skäl att undgå fängelse.

Uppdatering 2011: Fernqvist åtalades återigen detta år för att ha handskats ned barnpornografi över Internet inifrån rättspsyk, där han hade fri tillgång till PC och nätuppkoppling.2 Sverige är sig likt.

1 Källa: National Institute of Corrections

| | | 9 december, 2014 18:12
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress