Menu

Vapenlagen

Bakgrund och lagstiftning

Om man går tillbaka några århundraden i tiden så var det en nästan universell rättighet för människor att äga vapen, och endast kuvade och erövrade folk förvägrades denna rätt. Å andra sidan så gjorde de vapen vanliga medborgare hade inte mycket skillnad när en främmande armé bestämde sig för att plundra deras egendom i jakt på mat eller värdesaker, vilket ofta skedde. Den nutida människan förstår naturligtvis att i dag så är all statsmakt välvillig och skulle aldrig trampa på sina medborgare, således sägs det inte finnas något behov av privat ägande av vapen. Man hör ofta fraser som att ”inga andra än brottslingar behöver vapen”.

Att argumentera för privat ägande av vapen skulle kunna bli en rätt lång uppsats i sig, varför jag här kommer hålla mig ifrån att spendera alltför mycket tid med att påminna människor om de övergrepp de stater som tagit människors vapen gjort sig skyldiga till. Värt att notera är dock att en av de mest citerade fallen av stater som tagit folkets vapen, tredje riket, hade långt mer eftergiven lagstiftning än Sverige har i dag. Kanske genom att läsa de följande anekdoterna om hur polismyndigheter hanterar människors försök att äga vapen, kan du som läsare avgöra huruvida statens uppenbara paranoia vad det gäller vapeninnehav är något att bekymra sig över.

1 § 1 av vapenlagen lyder som följer:

”Denna lag gäller skjutvapen och ammunition samt vissa föremål som i lagen jämställs med skjutvapen.”

1 § 2

”Med skjutvapen förstås i denna lag vapen med vilka kulor, hagel, harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande utskjutningsmedel.”

Sedan räknar paragraf tre också upp start- och signalvapen, armborst, tårgas, elvapen och diverse andra anordningar.

Allt är inte bara mörker i denna lag, dock; även fast gamla medeltida kanoner är förbjudna under vapenlagen, så tillåts salutkanoner som inte kan användas för militärt bruk. Så du kan avfyra den där gamla kanonen du ärvde om du vill fira din kära monarki.

2 § 1

”Tillstånd krävs för att
a) inneha skjutvapen eller ammunition,
b) driva handel med skjutvapen,
c) yrkesmässigt ta emot skjutvapen för reparation eller översyn, eller
d) föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige.”

2 § 4

”En enskild person får meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen endast om den enskilde behöver vapnet för ett godtagbart ändamål.”

Detta avsedda ändamål måste sedan godkännas av staten. Som du kommer se från de kommande exemplen så är välgrundad oro för attack från vare sig människa eller djur godtagbara anledningar.

2 § 5

”Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas endast om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.

Tillstånd får meddelas endast för särskilt angivna ändamål. Tillstånd till innehav av skjutvapen för skjutning får meddelas endast om vapnet är lämpat för det ändamål som tillståndet skall avse.”

Så om polisen inte håller med dig om vilket sorts vapen som är lämpligt för ditt avsedda ändamål, så får du inget tillstånd.

2 § 6

”Tillstånd att inneha helautomatiska vapen eller enhandsvapen får meddelas endast om det finns synnerliga skäl.”

Eller, med andra ord: Det är nästan omöjligt att få tillstånd ens för en revolver.

2 § 18

”Rikspolisstyrelsen skall med hjälp av automatiserad behandling föra separata centrala register över

1. personer och organisationer som enligt denna lag har meddelats tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition eller tillstånd att låna skjutvapen samt personer som tillhör hemvärnets personal och som av Försvarsmakten har tilldelats skjutvapen för förvaring i bostaden (vapeninnehavarregistret),

2. de skjutvapen för vilka tillstånd till innehav har meddelats enligt denna lag samt skjutvapen som upphittats eller anmälts stulna eller försvunna (vapenregistret) och

3. personer och organisationer som har meddelats tillstånd enligt denna lag att bedriva handel med skjutvapen eller att ta emot skjutvapen för översyn eller reparation (vapenhandlarregistret).”

Således registreras du som vapenägare ihop med en individuell notering för varje enskilt vapen du äger.

5 § 2

”När skjutvapen inte brukas, skall de förvaras i säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme.”

5 § 7

”Den som har tillstånd att inneha skjutvapen är skyldig att låta polismyndigheten få tillträde för att kontrollera att förvaringsbestämmelserna följs.”

6 § 1

”Ett tillstånd att inneha skjutvapen eller att föra in skjutvapen till Sverige skall återkallas av polismyndigheten om
a) tillståndshavaren visat sig vara olämplig att inneha skjutvapen,
b) tillståndshavaren utan godtagbar anledning vägrat polismyndigheten tillträde för att kontrollera att förvaringsbestämmelserna följs,
c) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller
d) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.”

Så med andra ord – om du vill inneha ett vapen så måste du öppna ditt hem för polisen när som helst om de vill kontrollera hur du tar hand om det. Och du går aldrig säker från att polisen gör ett godtyckligt beslut att du inte har rätt att äga vapen längre och tränger sig in i ditt hem för att ta dem.

9 § 1

”Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst ett år.

Om brottet är grovt döms för grovt vapenbrott till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.”

Ett sådant uttryck som ‘grovt vapenbrott’ kan få dig att tro att det åtminstone är en fråga om automatvapen, men rätt ofta är det inget annan än en enkel pistol.

Fall av grovt vapenbrott

(Min fetstil i detta avsnitt.)

Par anhölls för grovt vapenbrott

En man och en kvinna i 30-årsåldern anhölls natten till onsdagen i Falun misstänkta för grovt vapenbrott. Det var när polisen gjorde ett tillslag i parets lägenhet i ett annat ärende som ett laddat jaktvapen hittades.”1

Sex gripna för grovt vapenbrott

Först slängdes en pistol ut från bilen som polisen försökte att stoppa på Kymlingelänken i Kista i västra Stockholm natten till tisdagen. Sedan körde fordonet in i polispatrullens bil.

Nu misstänks föraren och fem passagerare för grovt vapenbrott. Björn Knutsson på Västerortspolisen hade inga hypoteser om vad pistolen skulle användas till. Enligt polisen är flera av de inblandade även misstänkta för trafikbrott. Knutsson tror dock inte att de sex gripna försökte att ramma polisbilen utan lutar mer åt att det var en olyckshändelse.”2

Det är uppenbart att människor är mycket rädda för att tas av polisen med ett vapen på sig.

RH 2001:74 (ett rättsfall i Hovrätten för Västra Sverige)

”Åklagaren åtalade N.B. för grovt vapenbrott, i andra hand för medhjälp till grovt vapenbrott”

”N.B. genom att inneha och bära på sig en skarpladdad pistol, dock utan kula i loppet, av märket Titanic i kaliber 7,65 mm”

Tingsrätten dömer N.B. till sex månader trots att han inte har använt denna pistol och att han har ett rent brottsregister. N.B. överklagar domen och hovrätten ändrar rubriceringen till vapenbrott istället och reducerar straffet till fyra månader.

RH 1998:76 (ett rättsfall i Hovrätten över Skåne och Blekinge)

”Innehav av en Magnum-revolver har bedömts som grovt vapenbrott.”

”M.A. har den 1 maj 1997 i Helsingborg innehaft en med sex patroner laddad revolver av märke Smith & Wesson utan att ha rätt till det. Brottet bör bedömas som grovt mot bakgrund av vapnets farlighet och speciella egenskaper såsom anslagskraft och kaliber.”

Revolvern i fråga är en Magnum 357. Tingsrätten dömer honom till åtta månader för grovt vapenbrott även fast han inte använt den. Detta trots hans förträffliga försvarstal som citerat av domstolen löd så här:

”Han hittade vapnet i rabatten intill där han skulle sätta sig för att äta på McDonald’s på Hävertgatan. Han såg inte om det var ett leksaksvapen eller om det var ett riktigt vapen. Han hann inte undersöka vapnet. Han stoppade vapnet på sig i skyddsvästen. Utanpå skyddsvästen hade han en träningsoverallsjacka och en skidjacka. Han reflekterade inte över vad det var för vapen eller vad han skulle ha det till; det borde dock inte ligga som det gjorde med tanke på publiken – bl.a. barn – på McDonald’s. Han såg att polisen kom och det blev omedelbart tal om visitation. Han hann därför inte spontant säga något om att han hade hittat vapnet.”

I vissa fall känns det verkligen som att en svarande borde ges straffreducering på grund av en utmärkt och trovärdig förklaring, men denna kille hade inte sådan tur.

Båda parterna överklagar domen, och i hovrätten döms han till sex månader istället, med samma rubricering.

RH 2004:97 (ett rättsfall i Svea Hovrätt)

”Gärningen: K.K. har den 7 februari 2004 inne på en restaurang utan att vara berättigad till det uppsåtligen innehaft en laddad revolver.

Tingsrätten fann att gärningen i enlighet med åtalet var att bedöma som grovt vapenbrott och anförde i motiveringen bl.a. följande: Av utredningen framgår att K.K. innehaft ett laddat och livsfarligt handeldvapen. Det lagliga användningsområdet för vapnet torde vara mycket begränsat. Att vapnet var livsfarligt vinner stöd av att det vid provskjutning hos polisen visat sig fungera utan anmärkning. Av utredningen framgår vidare att K.K. varit medveten om att han innehaft ett laddat vapen.”

”I påföljdsdelen konstaterade tingsrätten att K.K. var 59 år och tidigare dömd endast för trafikförseelser samt att han levde under ordnade förhållanden och var lämplig för samhällstjänst.”

Tingsrätten dömer honom ändå till sex månader för grovt vapenbrott. K.K. överklagar domen och han döms då istället till fem månader för vanligt vapenbrott. Hovrätten anser till skillnad från tingsrätten att revolvern i fråga inte kunde anses särskilt farlig och att det inte fanns någon anledning att tro att K.K. skulle använda den.

59 år gammal, inga brott begångna mot människor, ordnade förhållanden och ett ofarligt vapen som domstolen höll med om att han inte tänkte använda… Självklart ska han sättas i fängelse.

Fyra män åtalas för grovt vapenbrott

Fyra män åtalas vid Norrköpings tingsrätt misstänkta för grovt vapenbrott. Vapnet, en tysk revolver av märket Arminius, har sedan 2007 legat nedgrävd på en sommarstugetomt i Åby fram till den 26 maj i år.”3

Ärendet började med att en av männen försökte fly från en hastighetskontroll, som följdes av att polisen åkte ifatt honom i hans bil. Han försöker då fly och gömma revolvern. Efter att han tas av polisen så upptäcker de att inte mindre än fyra män har varit inblandade i en olaglig transaktion.

”Den 25-årige mannen kontaktade 29-åringen och bad om hjälp att skaffa ett vapen. 29-åringen i sin tur kontaktade en 46-årig man som hade ett vapen till salu. 25-åringen bestämmer sig för att köpa vapnet och finansierar köpet genom ett lån av en 33-årig man.”

Kära nån, att bara låna någon pengar så att han kan köpa ett vapen leder till att du åtalas för samma brott. När man beaktar hur myndigheterna handskas med vapen så tror man nästan att de vore av kryptonit eller något.

”En 17-åring har åtalats för grovt vapenbrott sedan han i slutet av februari ertappats med att bära på sig en skarpladdad startpistol i centrala Malmö.

Pistolen hittades när polisen visiterade 17-åringen efter att ha fått ett larm. Den var då avfyringsklar med en kula i loppet, sex i magasinet och hanen spänd. 17-åringen bar enligt åtalet pistolen nedstoppad i kalsongerna på framsidan av kroppen.”4

Någon borde berätta för killen att det är rätt farligt att ha en laddad pistol i ens underkläder, den kan råka gå av och träffa något annat. Du blir då en levande triumf för Darwins lagar – ett levande exempel på någon vars brist på mental förmåga förhindrade honom från att ha barn.

21-åring anhållen för grovt vapenbrott5

”En 21-årig man sitter anhållen för grovt vapenbrott. I hans bostad gjordes ett av de största vapenbeslagen någonsin i Sundsvall.”

”21-åringen är inneboende i en hos en man i en villa i Haga, Sundsvall. Och det var hyresvärden som hittade vapnen.

– Han kontaktade polisen på tisdagskvällen berättade att han hittat sex vapen under 21-åringens säng, säger Jan-Erik Nilsson, förundersökningsledare vid närpolisen i Sundsvall.

Mannen kom själv in med vapnen och det visade sig vara inte mindre än tre pistoler och lika många revolvrar. Dessutom en större mängd ammunition, ett drygt 50-tal patroner som enligt polisen förefaller att vara skarpa.”

Det är komiskt hur fraser som ”största vapenbeslagen någonsin” och ”en större mängd ammunition” kan betyda så lite.

24-åring häktad för grovt vapenbrott6

I början av juni stoppades 24-åringen på riksväg 61 i Spekekorset med en laddad pistol i bilen.”

Två anhållna för grovt vapenbrott7

Två män har anhållits misstänkta för grovt vapenbrott. Vapnet hittades vid en husrannsakan under måndagen i en lägenhet i ett bostadsområde i Skellefteå.”

”- Vi vill i nuläget inte berätta vad det handlar om för typ av vapen, men det är ett äkta vapen.”

Kära nån… ETT ÄKTA VAPEN!

Två greps för vapenbrott8

Två män sitter anhållna hos polisen misstänkta för grovt vapenbrott.

Vid 19-tiden på måndagen kontrollerade polis två män som befann sig Kristineholmsområdet. I samband med kontrollen påträffades en pistol. Männen, som är i 20-årsåldern, greps misstänkta för grovt vapenbrott. De anhölls senare av åklagare.”

33-åring anhölls för grovt vapenbrott”9

En 33-årig man greps på onsdagen och anhölls senare på beslut av åklagare efter en husrannsakan i mannens bostad i Katrineholm. Polisen hade genom tips och spaning fått uppgifter om att mannen hade vapen i sin bostad. Två kompletta gevär som hade manipulerats hittades vid husrannsakan liksom ammunition. 33-åringen är misstänkt för grovt brott mot vapenlagen.”

”Nazistledaren Klas Lund åtalad för grovt vapenbrott”10

Oj, detta måste vara allvarligt… Eller, vänta ett tag. Varför får alla andra vara anonyma i media, även ‘misstänkta’ mördare tagna på bar gärning, men inte denne man? Vanligtvis tillhandahåller de inte ens en beskrivning av den misstänkte, men här får man en kortfattad biografi.

”Lund greps vid sin bostad i Synnerby utanför Skara i samband med att polisen gjorde razzior på flera platser i landet i november 2003. – Då hittades en skarpladdad norsk armépistol

”Lund riskerar nu fängelse i minst sex månader.”

Man måste bara älska dessa rikstäckande razzior utan föregående misstankar, där polisen bryter sig in i människors hem för att se om de kan hitta bevis på någon form av brott. Dessa razzior riktade in sig på landets nationella rörelse, och människor fick även se sina datorer och dylika tillhörigheter beslagtagna, samt eventuella kontanter. Naturligtvis måste polisen genomföra razziorna innan människor har vaknat också.

Praktiskt taget all massmedia i landet följde denne mans brott:

Klas Lund försatt på fri fot11

Klas Lund dömd till fängelse”12

Klas Lund, en av frontfigurerna i den högerextrema organisationen Svenska motståndsrörelsen, dömdes på torsdagen till sex månaders fängelse för grovt vapenbrott vid Lidköpings tingsrätt.”

Nazist erkände vapenbrott – släpptes”13

Högerextremisten Klas Lund blev inte häktad.”

Så hemskt… Han går alltså runt som en fri man precis som så gott som alla misstänkta brottslingar i Sverige, fastän nu berövad alla vapen staten kunde hitta i hans hem.

Nazist rymde från fängelset”14

Den ökände nazisten Klas Lund, 36, har rymt från Mariestadsanstalten.”

”Så fort försvinnandet upptäcktes efterlystes Klas Lund i hela Sverige.”

Och detta skulle naturligtvis drabba en opolitisk person också…

Att skaffa sig vapenlicens… Och kanske undvika bli uppäten av björnar

De ovannämnda människor som sattes i fängelse måste säkerligen endast ha gjort misstaget att inte försöka få lagliga tillstånd för deras tilltänkta vapen? Det följande rättsfallet visar just hur meningsfullt det är att ansöka om ett sådant.

RÅ 2004 ref. 32

”M.O. bedriver sedan 1970-talet fårskötsel med skogsbetesdrift. Fåren, närmare 300 djur, betar fritt i skogen från den 1 maj till den 15 november. Under denna tid rör sig M.O. mycket ute i markerna för att hålla uppsikt över sina djur. Han bär då med sig gevär och har hund i koppel. Sedan slutet av 1980-talet har fårbesättningen vid ett antal tillfällen utsatts för björnangrepp. M.O. ansökte i maj 2001 om tillstånd att inneha en grovkalibrig revolver (enhandsvapen). Till stöd för sin ansökan uppgav han att han behövde revolvern i händelse av angrepp från björn. Polismyndigheten i Västernorrlands län avslog M.O:s ansökan genom beslut den 8 juni 2001. Enligt polismyndigheten förelåg inte synnerliga skäl för att meddela det sökta tillståndet. De vapen M.O. redan hade licens för kunde användas för ändamålet.”

M.O. (Mats Ohlsson ifrån Ånge) överklagar domen, och den länsrätt som handhar ärendet uttrycker sig som följer den 24 oktober 2001:

(Åtskilligt med lagcitat bortklippta)

”Enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning, som för övrigt stöds av Svenska Jägareförbundet, är en revolver ett mindre lämpat vapen än kulgevär eller i vissa fall hagelgevär laddade med grova hagel eller massiva kulor vid såväl eftersöksjakt som skyddsjakt. De vapen som M.O. sedan tidigare innehar kan mycket väl användas för de eventuella behov som han anser föreligga. I vart fall kan det inte anses föreligga synnerliga skäl för att utfärda sökt tillstånd. Rikspolisstyrelsen avstyrker bifall till ansökan.”

”Länsrätten gör följande bedömning. – Av utredningen i målet framgår att det inte föreligger några tvivelsmål avseende M.O:s personliga lämplighet avseende vapeninnehav.”

”Länsrätten finner inte att vad M.O. uppgett kan anses innebära att det föreligger sådana synnerliga skäl att sökt tillstånd kan beviljas. Polismyndigheten har således haft fog för sitt beslut, varför överklagandet skall avslås.”

M.O. överklagar domen, och denna gång gör han en mer personlig vädjan för behovet att äga en revolver. För att citera domstolsdokumenten från den 1 december 2002:

”Enligt lag är han skyldig att hålla uppsikt över sina får varje dag. Han måste dessutom söka reda på rivna får, bland annat för att få ersättning för dessa. Detta innebär att han är tvungen att ge sig in i snårig och tät skog, där de sargade djuren ligger. Skadorna på djuren skall dokumenteras och en besiktningsman skall kontaktas. Han är ute i markerna så gott som varje dygn och vistas ofta i björnars närhet. Rädslan ökar hela tiden och han är övertygad om att han förr eller senare kommer att bli anfallen. Det går inte att skrämma iväg en björn genom att skjuta ett skott i luften. När han bevakar fåren bär han med sig två gevär samt videokamera, kamera och kikare. Om en björn skulle anfalla honom kan det dock vara svårt att försvara sig med gevär. Han arbetar även i skogen, bland annat med att hugga stigar, och kan då inte bära med sig något gevär. Han behöver ett kortpipigt vapen som en sista utväg för att kunna försvara sig på mycket nära håll om en björn skulle anfalla. Revolvern är tänkt att användas först då det gått så långt att björnen är över honom och han inte kan vrida en gevärspipa mot björnen.”

”Polismyndigheten bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. M.O. kan mycket väl använda sig av något av de tre kulvapen han redan innehar för det beskrivna skyddsändamålet.”

”Några synnerliga skäl att bevilja M.O. det sökta tillståndet föreligger inte. Det synes mera vara praktiska skäl och bekvämlighetsskäl som ligger bakom ansökan.”

Man måste helt enkelt älska att polisen säger till en man som närmar sig pensionsålder och som arbetat hela sitt liv att han inte har någon rätt att slippa obehag.

Denna domstol tycks vilja visa viss nåd, dock, och ger honom faktiskt hans tillstånd:

”Kammarrätten finner vid en bedömning i den delen utrett att M.O. har ett oundgängligt behov av vapen för att kunna skydda sig själv. Av de övriga uppgifter M.O. lämnat följer vidare att skyddsbehovet enligt kammarrättens mening inte i tillräcklig grad kan tillgodoses med de gevär han redan innehar. Mot bakgrund härav finner kammarrätten att M.O. har ett sådant kvalificerat behov av ett enhandsvapen som krävs för att det sökta tillståndet skall kunna beviljas. Synnerliga skäl att meddela M.O. tillstånd att inneha den aktuella revolvern för skyddsändamål får därför anses föreligga i målet. Med hänsyn härtill och då M.O:s personliga lämplighet avseende vapeninnehav inte satts i fråga finner kammarrätten vid en samlad bedömning att M.O., bl.a. med beaktande av den, såvitt framgår, speciella situation som han i sin yrkesutövning befinner sig i, bör medges tillstånd att inneha enhandsvapen i enlighet med sin ansökan. – Med ändring av polismyndighetens beslut och länsrättens dom meddelar kammarrätten M.O. tillstånd att inneha en revolver, Smith & Wesson, kaliber 44, för skyddsändamål.”

Polismyndigheten är inte vidare lycklig vid det här laget och överklagar domen till Regeringsrätten. Från domen den 31 mars 2004:

”Polismyndigheten överklagade och yrkade att M.O. inte skulle meddelas tillstånd till innehav av enhandsvapen och anförde bl.a. följande. M.O. kan mycket väl använda sig av något av de tre kulvapen han har licens för. Det föreligger varken kvalificerat behov av det sökta vapnet eller ett oundgängligt behov av detta för skyddsändamål. Om M.O. meddelas det sökta tillståndet skulle varje person som vistas i naturen och riskerar att träffa på en björnhona med ungar kunna beviljas licens för ett grovkalibrigt enhandsvapen. Detta kan inte ha varit lagstiftarens mening.”

Denna gång så fokuserar polisen sig istället på rättshistoria för att försvara deras nekande av hans ansökan. De ifrågasätter dock fortfarande huruvida en revolver är rätt vapen för att försvara sig mot björnar:

”En revolver lämpar sig synnerligen dåligt för att skjuta en anfallande björn, bl.a. för den högst påtagliga risken att missa målet eller skadskjuta björnen. När M.O., på grund av sin hunds beteende eller andra tecken, märker att det finns björn i närheten bör han kunna välja att antingen dra sig tillbaka och undvika konfrontation med björnen eller göra sitt gevär skjutklart och bära det i handen när han närmar sig björnens antagna uppehållsplats. En sådan lösning erbjuder ett bättre skydd för M.O. än en revolver och kan inte på något avgörande sätt anses hindra honom från avancemang mot björnen. Att det generellt sett skulle vara bekvämare för M.O. att bära en revolver än ett gevär kan inte anses innefatta synnerligt skäl att bifalla hans ansökan.”

För att tillbakavisa föreställningen att en revolver är olämplig för att döda björnar hänvisar jag till den man som sköt ihjäl en grizzlybjörn i självförsvar i Denalis nationalpark i maj 2010 med en 45-kalibrig revolver, såväl som ett påstående på vapenwebbplatsen sixguns.com där det hävdas att just den revolver M.O. ansökte om tillstånd för har använts framgångsrikt för att döda vuxna elefanthanar. Detta är också det vapen som gjordes berömt av Clint Eastwoods Dirty Harry-rollfigur.

(Några sidor domstolsöverläggning bortklippt.)

”Mot bakgrund av vad som framkommit i målet om M.O:s möjligheter att tillgodose sitt skyddsbehov med andra vapen än enhandsvapen och om lämpligheten av enhandsvapen för det ifrågavarande ändamålet anser Regeringsrätten att det inte finns sådana synnerliga skäl som krävs för att tillstånd att inneha enhandsvapen skall kunna meddelas.

Regeringsrättens avgörande. Med bifall till Polismyndighetens i Västernorrlands län överklagande upphäver Regeringsrätten kammarrättens beslut samt fastställer länsrättens dom och polismyndighetens beslut.”

Så till slut, efter tre års processande kunde han ändå inte få tillstånd för en revolver. Ett så gott tillfälle som något att praktisera civil olydnad.

Mjuk mot de hårda, hård mot de mjuka

Kanske ett av de mest hänsynslösa vapenbeslagen som någonsin gjorts i modern västerländsk historia ägde rum under hösten 2008 i Torsby, nära den norska gränsen. Under oktober månad skulle två skidskytteklubbar utsättas för polisrazzior, vilka slutade med att myndigheterna konfiskerade alla vapen och överlämnade misstankar om vapenbrott till ett stort antal människor. Skidskytte är en sport som Sverige varit mycket framgångsrik i, men detta har inte hindrat polisen från att sätta käpparna i hjulet genom sina räder mot dem som utövar sporten.

Den 13 oktober slår polisen till med en räd mot väletablerade skidskytteklubben SK Bore Biathlon i Torsby, där polisen beslagtar 15 gevär; på grund av en tidigare utredning om hur en av medlemmarna hade förvarat sitt vapen, vilken tre veckor tidigare hade lett till att denne mans tillstånd hade dragits tillbaka, så gjorde de nu razzia på själva klubben eftersom det var möjligt att den inte efterlevde de nya föreskrifterna för hur vapen skulle förvaras. De överlämnar också misstankar om vapenbrott till klubben. En månad senare meddelar polismyndigheten klubben att den inte längre har rätt att förvara vapen, vilket gör det omöjligt för medlemmarna att utöva sin idrott, men brottsutredningen läggs ned. Ett av polisens klagomål på tillsynen av gevären är att det lagstadgade alarmet inte är av rätt säkerhetsklass.

SK Bore Biathlon var inte vilken klubb som helst, heller – den anordnade junior-VM den 27 januari till 2 februari 2010, och är även ute efter 2013 års Europamästerskap. Vi får bara hoppas att ingen lokal despot bestämmer sig för att lägga i igen om klubben får mästerskapet.

Den 22 oktober sker en razzia mot ett gymnasium i samma stad – Stjerneskolan. Denna skola har ett så kallat idrottsgymnasium, och här tränar de skidskytte i anslutning till skolan. Utan någon varning i förväg slår polisen till mot skolan och beslagtar de 31 gevär de kan hitta och meddelar studenterna att de är misstänkta för vapenbrott. Gevären förvaras i låsta skåp, med ammunitionen i ett annat låst skåp, arrangemang som var helt tillräckliga när anordningarna sattes upp under 70-talet. Detta år har de introducerat ny lagstiftning, dock, och slutsatsen efter en kontroll den 23 september var att anordningarna inte levde upp till kraven i dagens lagstiftning.

En anonym källa inom polisen beskriver kritiskt proceduren som ett korståg, när han intervjuas av Värmlands Folkblad.

Nu finner även dessa studenter sig oförmögna att utöva sin idrott, och är misstänkta för brott som kan leda till fängelsestraff, en mycket förbryllande situation. Bakom båda razziorna står Jessica Ölvestad, chef för rättsenheten på den lokala polismyndigheten, och hon försvarar att man inlett förundersökningar om vapenbrott mot tonåringar genom att säga att avsaknaden av brottslig avsikt inte spelar någon roll, vårdslöshet är nog.

– När jag fick höra hur det låg till tog jag beslutet att samtliga vapen skulle omhändertas, säger Jessica Ölvestad. Med tanke på de rådande omständigheterna hade jag inget annat val.

Men Jessica Ölvestad varken vill, eller kan, berätta vad bristerna består i.”15

Fastän de flesta vars gevär togs i beslag under dessa razzior skulle få tillbaka dem till slut, så skulle det för rätt många av dem ta flera månader. Några enstaka personer förlorade även sina tillstånd och fick inte behålla sina vapen.

Dessa barn skulle inte vara de enda som föll offer för Ölvestads märkliga bruk av myndighetsmakt; tidigt under 2008 stötte en 82-årig man vid namn Lennart Olsson, som hade varit vapenägare i 70 år och hade gått hela livet utan att begå brott, nu på polisen som gjorde husrannsakan hos honom och tog hans vapen. Myndigheterna hade dödförklarat mannen, och av denna anledning fick polisen i uppgift att ta i beslag de vapen han ägde enligt vapenregistret. Det var bara det, att när de steg in i hans hem så stötte de på honom fullt levande. Detta förhindrar dock inte dem från att ta hans vapen som beordrat. Några veckor senare får Olsson ett brev på posten där det står att anledningen till att hans vapen togs var för att ägaren, det vill säga han själv, hade avlidit.

Efter att han fått reda på bakgrunden till tillslaget skickar han brev till Ölvestad och meddelar henne att han kommer pröva i alla juridiska instanser om han kan få tillbaka sina vapen, och kommer även vända sig till Europadomstolen. Undertecknad har dock inte resurserna att undersöka hur det gick för honom senare.

När man funderar en stund är det helt bisarrt att sätta människor i fängelse för innehav av ett vapen de inte använt i brottsligt syfte och enbart tänker använda för självförsvar. Ett brott i den traditionella meningen är en handling där någon eller något skadas eller kränks. En laglydig person skulle kunna ha ett rum fullt med kulsprutor hemmavid utan att någon någonsin kommer till skada. När man lämnar naturrätten bakom sig så finns det ingen gräns för vad man kan kriminalisera, och ironiskt nog kan man förbjuda något som många människor ser som en faktiskt naturrätt – den att äga vapen för självförsvar. Vapeninnehav är sannerligen ett ‘brott’ utan offer.

| | | 9 december, 2014 09:53
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress