Menu

Länsstyrelsen… och mina katter

Myndigheterna måste älska mig av någon anledning. Under första veckan i augusti månad 2010 dumpade min halvsyster sina katter på mig eftersom hon skulle vara ‘upptagen’ de nästkommande månaderna. Jag gillar katter, så det är inget problem – jag får hennes kattlåda och köper lite kattmat samt sand och förväntar mig ett bekymmerslöst tillfälligt handhavande av dessa katter, jag kelar med dem lite då och då och håller dem med mat. Jag gillar dock inte att få min nattsömn störd, så när jag går och lägger mig lockar jag ut dem och placerar matskålarna där, och låser sedan balkongdörren. Min lägenhet är på bottenvåningen och katterna kan springa ut som de vill genom ett hål i balkongen, vilket gör att det ter sig helt acceptabelt i mina ögon. Ibland jamar katterna en aning när jag lämnar dem ute, men jag tycker att det helt enkelt vore ett bra tillfälle för dem att ge sig ut och jaga råttor eller något.

Nu den 19:e augusti får jag besök i min lägenhet av en kvinna från Länsstyrelsen som säger att hon är från denna myndighets djurskyddsavdelning och att de fått höra att katterna kanske försummas (!) i mitt hem. Hon frågar om hon kan få komma in i lägenheten och inspektera. Jag låter henne göra det, tar och är gästvänlig och allt, och visar henne både kattlådan och skålarna katterna vanligtvis äter ur. Hon vill också se katterna, så jag visar dem för henne – när hon stiger in är endast honan inne, så jag går ut på balkongen och tittar efter hanen också, och lyckligtvis dyker han upp också, så jag kan låta kvinnan inspektera de två katter jag håller i mitt hem. Hon frågar mig om deras ålder och om hanen är kastrerad. Jag har inte sett efter själv – för att vara ärlig så har jag aldrig varit så värst intresserad av katters könsorgan och vet inte hur kastrerade katter ser ut. Så jag lyfter upp honom och visar henne den delen av hans kropp så att hon kan inspektera, och hon säger att det inte ser ut som att han är kastrerad.

Hon är glad att de inte tycks ha det annat än bra, men frågar mig ändå hur jag håller dem med föda. Jag berättar att jag vanligtvis ger dem hårdfoder eftersom det är billigare och att jag ger dem mjölk eftersom de inte verkar vara alltför intresserade av att dricka vatten. En gång om dagen ger jag dem lite mjukfoder, men ibland upptäcker jag att skålen på balkongen drar till sig flugor när de inte har ätit upp allt – det gör inte hårdfodret däremot. Hon säger nu att katterna ändå måste ha tillgång till vatten, men att de kanske kan hitta det ändå om de kan gå utomhus. Kvinnan berättar också att om jag håller katter, så är jag skyldig att titta till dem minst två gånger om dagen, och jag tröstar henne med att säga att jag gör det.

Detta är dock inte över riktigt än; hon är också oroad över hur det kommer bli under vintern om jag har två katter i min enrummare och jag inte kan hålla dörren öppen så de kan springa ut som de vill. Då berättar jag för henne att jag bara har katterna tillfälligt åt min halvsyster och att jag kommer lämna tillbaka dem långt innan snön är här. Nu vill hon ha min halvsysters namn och telefonnummer, så jag ger henne det, och hon ger mig sin kontaktinformation samt säger åt mig att jag ska informera Länsstyrelsen när jag återlämnar katterna. Självklart kommer jag vara en så nitisk statsundersåte att jag gör det… Till slut frågar hon efter mitt telefonnummer också och jag ger henne även detta. Byråkrater kan då göra det besvärligt att ha husdjur… Jag undrar om jag gjorde det rätta när jag berättade för henne att anledningen till att min halvsyster inte kunde ta hand om katterna var för att hon var intagen på anstalt?

Livet i Sverige… Är det att undra på att jag dagdrömmer om ett annat liv? Jag antar dock att det inte är vidare svårt att få myndighetsanställda att komma på besök om du saknar sällskap.

Två katter som är för lata för att jaga råttor

Två katter som är för lata för att jaga råttor

Varför jaga råttor när man kan sova i husses säng hela dagarna tills man stiger upp och jamar lite för att få mat?

Varför jaga råttor när man kan sova i husses säng hela dagarna tills man stiger upp och jamar lite för att få mat?

Jag tror det måste finnas en sorts grundläggande skillnad mellan lantkatter och stadskatter. När jag växte upp på vårt torp ute på landsbygden hade vi flera generationer katter, och fastän vi vanligtvis försåg dem med mat när de var små ungar, så sprang de ut och fångade råttor själva när de växte upp, och säkrade sin föda på det sättet. De brukade komma tillbaka till huset för vårt sällskap, eller så kallade vi på dem för att ge dem godsaker, såsom kanske lite strömming. Vår första katt, vars namn var Missan och som blev stammoder till alla efterföljande katter, fångade till och med en hare en gång som hon tog in i huset i sin mun. Om någon katt som inte var hennes avkomma smög in i huset så såg hon till att den fick ångra sig. Jag kommer särskilt ihåg ett tillfälle då en hane gjorde just detta, och hon flög efter honom med sådan vrede, hon jagade honom runt golv och fönsterbrädor tills han fick klart för sig att han måste ut.

De två katter jag har nu har inte fångat en enda råtta under de sådär fyra veckor som jag haft dem, de förlitar sig helt och hållet på mig för mat även fast jag låter dem gå ut. Och naturligtvis är maten jag ger dem inte fin nog för dem, de fortsätter jama och jag måste lista ut just vad de vill ha nu. Varje morgon när jag vaknar så sover de på filten ute på balkongen, och vaknar omedelbart och springer in när jag öppnar dörren. Ibland så går andra katthanar i grannskapet fram till balkongen när de ser honan. När min hane ser att de närmar sig springer han och gömmer sig istället för att jaga bort dem. Katterna sover 20 timmar per dag och tillbringar minst en timme vardera av den resterande tiden med att tvätta sig eller äta den mat jag serverar dem.

Jag vill ha lantkatter istället…

Uppdatering den 31 augusti 2010

Men se på fan. Denna morgon sprang honan faktiskt in i lägenheten med en fågel i munnen, som om hon känt av min besvikelse med de två. Den lyckades slita sig loss från hennes bett och flög runt lite inomhus innan hanen trängde in den i ett hörn och tog den istället, utan att honan lade märke till det. Nu jamar hon och letar efter den i min lägenhet, stackars flicka. Kanske jag skulle ge hanen mindre mat så att han lär sig att fånga sitt eget byte… Men då får jag väl Länsstyrelsen på mig igen.

Uppdatering den 7 september 2010

I dag fick jag den skriftliga bekräftelsen i posten om inspektionen två veckor tidigare. För att citera:

”Kontroll enligt djurskyddslagen

Datum 2010-09-02
Diarienummer xxx-xxxx-2010”

Satarna gjorde ett officiellt dokument av inspektionen…

kattinspektion

Katterna har stigit direkt in utifrån och redan en vecka efter har de lyckats smutsa ned papperet till detta tillstånd där det låg. Ibland tror jag att de kan läsa och att de bara visar rättmätig respekt för myndigheterna

”Daniel Hammarberg tog över katterna från sin syster för ett par veckor sedan, katterna ska tillbaka till henne om ca två månader.”

Kanske staten skulle skaffa en Facebook-sida åt katterna så att alla kan följa händelserna i deras liv i detalj? Vad för myndighetsangelägenhet är det just när jag lämnar tillbaka katterna?

”Katterna bör ha fri tillgång till dricksvatten. Det kan finnas brister som inte uppmärksammats vid kontrollen. Ingen avgift uttas vid denna kontroll.”

Tack för misstanken… Bara för att du ser att katterna mår bra innebär inte att du kan vara alltför säker. Jag får väl skatta mig lycklig som inte krävdes på pengar för den oförberedda inspektionen.

Jag gavs också en tryckt färgbroschyr på 14 sidor från Jordbruksverket.

broschyr-framsida

För att citera:

”I denna broschyr kan du läsa om hur du ska hålla och sköta din katt.”

Och det visste jag förstås inte förrän staten berättade för mig hur jag ska göra.

”Dina djur är beroende av att du följer djurskyddsreglerna. Bestämmelserna sätter upp en lägstanivå och talar om vad som minst måste vara uppfyllt för att din katt ska må bra och kunna bete sig på ett naturligt sätt.”

Människan har hållit sig med djur i tusentals år med dessas entusiasm i behåll. Nu år 2008 bestämmer sig svenska staten för att detta måste regleras i lag.

OK, fetstilen på orden ”du ska” i följande citat finns inte broschyren, men är helt enkelt jag som betonar det befängda språket.

”Från den 1 maj 2008 gäller flera nya regler för att hålla katt, bland annat följande:

  • Du eller någon annan ska se till dina djur minst två gånger per dag. Unga, sjuka eller skadade djur ska ses till oftare.

  • Katter ska få sitt behov av social kontakt tillgodosett.”

O.s.v., o.s.v.

”Om flera katter hålls inomhus utan möjlighet att gå ut, måste du se till att det finns minst 1 kattlåda per 2 katter. Kattlådan ska hållas tillfredsställande ren.”

Du ska också se till att din katt inte blir över- eller underviktig. Om flera djur utfodras tillsammans ska du se till att alla har möjlighet att äta i lugn och ro, utan att störas av varandra.”

Dessa regler och det förtroende myndigheterna visar mig gör det så roligt att hålla katter…

”Den svenska avelsregleringen tydliggör vad som är djurskyddsmässigt acceptabelt i fråga om avel med katt. Den ger också stöd för de bekämpningsprogram mot ärftliga defekter som i dag genomförs inom många rasklubbar.

Avel som kan medföra lidande för katt är förbjuden. Katten får inte användas i avel om den bl.a.

  • har en sjukdom eller ett funktionshinder som kan ärvas

  • bär på eller kan antas bära på vissa sjukdomsanlag

  • har beteendestörningar som överdriven rädsla och oprovocerad aggressivitet”

Eugenik för katter… Kanske detta är anledningen till att de lantkatter jag växte upp med verkar vara borta i dag – någon myndighetsperson bestämde sig för att katter inte skulle tillåtas vara självförsörjande. Om de hade varit det hade dessa djurskyddsinspektörer inte haft några jobb. Kanske katters blotta existens är en nagel i ögat på byråkraterna, då de inte behöver något förmynderi eller myndigheter. Man kan bara inte låta något förbli oreglerat.

”Tillstånd krävs för den som”

  • ”föder upp 3 eller fler kullar per år”

  • ”förvarar eller utfodrar 4 eller fler katter”

”Den som inte har sökt tillstånd bryter mot djurskyddslagen och riskerar att bli åtalsanmäld.”

”Om du med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot djurskyddsreglerna kan du dömas till böter eller fängelse i högst två år.”

På sista sidan under rubriken ”lagstiftning” hänvisar broschyren till åtta lagar och förordningar som innehåller de fulla föreskrifterna om att hålla katter, då denna broschyr endast är en sammanfattning.


broschyr
När jag läser Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt, SJVFS 2008:5, börjar jag undra om dessa lagstiftare ens har sett en katt med sina egna ögon. Är det verkligen att undra på att de flesta av bilderna på katter i broschyren är från www.sxc.hu, en webbplats som erbjuder gratis arkivbilder? De är faktiskt märkta som sådana… Jag antar väl att de katter myndighetspersonerna hade måste ha sprungit bort. För att citera nämnda lagstiftning:

”17 § Hundar och katter ska få sitt behov av social kontakt tillgodosett.”

”Kontakt med människor bör ske några timmar varje dag genom aktivering, rastning eller annan sysselsättning.”

Men om jag inte har tre till fyra timmar att avvara varje dag för att klappa min katt? Och hur blir det om jag helt enkelt vill tillbringa så mycket tid med honom eller henne? Betyder det att jag inte tillåts hålla en katt?

”19 § Hundar och katter ska hållas tillfredsställande rena och pälsen ska skötas.”

Jag förstår att hundar är rätt hjälplösa djur som inte kan ta hand om sin egen hygien… Men katter? Har du inte sett hur de tvättar sig hela tiden? Vissa av reglerna är rätt fåniga, som till exempel:

”7 § Inomhusutrymmen för hundar och katter ska vara försedda med belysning. Belysningsarmaturen ska vara placerad och belysningsstyrkan reglerad och riktad så att de djur som vistas i utrymmet inte utsätts för obehag.”

”13 § Digivande tikar och digivande honkatter ska ha tillgång till en lugn och ostörd plats för sig och ungarna.”

Som om detta inte skulle redan ha varit uppenbart för mig… Det är min erfarenhet att katterna sköter detta själva också, oftast genom att leta reda på en öppen garderob eller något liknande.

”3 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR HÅLLANDE AV KATT”

Denna rubrik får mig nästan att tänka på scenen ur Monty Pythons ”Den heliga graalen” där en präst läser upp instruktionerna för hur man använder en handgranat på ett mycket formellt sätt.

”3 § Digivande honkatter ska ha tillgång till en särskild liggplats som är oåtkomlig för ungarna.”

Det verkar som att de överför sitt eget föräldraskap till katterna… ”Jag står inte ut med att ha mina ungar i närheten hela tiden, så katterna gör nog inte det heller.” Feminism för katter… ”Kattmamman måste kunna ha ett uteliv!” Jag undrar hur länge det dröjer innan de introducerar obligatoriskt dagis för kattungar?

6 §:

”Katter med låg rang i gruppen ska få möjlighet att äta och dricka utan stress.”

”Det bör finnas mat- och vattenskålar på olika ställen och på olika höjder för att katter med låg rang ska få tillfälle att äta och dricka ostört.”

Jag tycker dessa lagstiftare borde tänka på katternas personliga integritet också… Tycker du inte att det är lite kränkande för dem att förutsätta att de inte kan tillvarata sina egna intressen bara för att de är av ”låg rang”? Typisk socialistisk storebrorsmentalitet.

Som sidonotis vill jag påstå att ordlydelsen hos lagstiftningen under ”2 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR HÅLLANDE AV KATT” blir riktigt lustig när man översätter den till engelska (jag ber om ursäkt om kvinnor upplever det stötande):

”17 § Forced mating of bitches may not occur.

With forced mating is meant forcing the bitch to mate by holding on to the bitch in spite of the bitch expressing discomfort or attempting to get away.”

Men, tillbaka till katter. Jag tycker det är en värdefull erfarenhet för kattungar att slåss om maten, det lär dem att växa upp och bli riktiga jägare. När jag var liten så blev jag så förnöjd när jag såg vissa av katterna roffa åt sig all mat och inte låta någon annan äta innan de var klara. Jag antar att det gör mig till en djurplågare enligt dagens svenska standard. ”Har du ingen stake får du gå hungrig!” är det de ska lära sig.

Vissa katter har så söta sätt att hävda sin plats i kullen… En gång hade jag en kattunge som trotsade både andra kattungar och vuxna när det blev matdags genom att inte bara hålla sig till att stå utanför när han åt, som de andra; fastän hans baktassar var utanför matskålen så hade han halva kroppen innanför och åt från mitten, medan han effektivt täckte resten av hårdfodret med sina framtassar ut mot sidorna, för att signalera att ingen annan kunde äta när han gjorde det. Jag önskar så att jag hade tagit en bild… Jag kunde ha skickat den till dessa lagstiftare nu och skrivit något i stil med: ”Se mig följa era föreskrifter, byråkrater!” Fast det kanske skulle vara lite töntigt i och för sig.

Jag kan bara inte nog betona hur tacksam jag är till min underbara stat för att den välsignat mig med så upplyst och viktig lagstiftning… Vad skulle jag göra utan dig, kära stat?

Jag föreslår grupptalan i domstol å alla katters vägnar. Självständiga och stolta katter vill inte underkastas samma lagstiftning som dumma och hjälplösa hundar. Jag föreslår att lämplig kompensation skulle vara för katterna att ges laglig rätt att göra av med sin avföring på dessa lagstiftares gräsmattor, för att göra bot för den psykologiska skada katterna har lidit genom att underkastas denna association. Låt ingen jämföra ädla katter med ynkliga hundar igen.

Jag heter Mimmi, och jag stödjer detta förslag. Jag kan vara så hyperaktiv ibland att husse hade svårt att få en bra bild av mig i dag

Jag heter Mimmi, och jag stödjer detta förslag. Jag kan vara så hyperaktiv ibland att husse hade svårt att få en bra bild av mig i dag

| | | 9 december, 2014 09:47
  • Marie Karma Svensson-Strandber

    Akta ! Då kommer dom till din syster sen och ska kolla. Många blir av med sina djur som har te x handikapp etc för lst ser dessa personer som inkompetenta personer som inte kan ta hand om djur. gäller även intagna, psykiskt sjuka mfl.

    • Daniel Hammarberg

      Japp, har dessvärre egen erfarenhet av att myndigheter är som skvallerkärringar, och att en andra får reda på vad en första vet.

    • Japp, har tyvärr egen erfarenhet av att myndigheter vidarebefordrar information mellan varandra, i strid med lagen.

  • Detta är ren och skär hämd från tokiga grannar

  • annnalena

    Kastrera så att det inte blir fler oönskade katter i detts avlånga land.

  • Tvillingkanon

    Måste säga att denna sidan har varit en underhållande läsning, en härlig satir (?) som ger inblick i en person, lagd i sina gamla vanor och konservativa ställningar, muttrande över landets styrande, befolkning, lagar, och samhälle, vars inte stämmer överens med den miljön och världsbilden de hade under uppväxten (och fortfarande kanske har). T.ex lamentationerna om mänskliga rättigheter och respekt för andra i ett annat kapitel var lite komiskt i ”gnällande farfar över ungdomar”-stuket, men ändå så lämnar den en lite ledsen efteråt.

    Det är inte lätt att ha opopulära åsikter i en värld där många tycker helt annorlunda och har annorlunda moral än en själv, som har gått förbi en, då det kan skapa så mycket frustration och en känsla utav ensamhet och utanförskap. En sådan läsning som detta ger en liten insikt, kanske… lite förståelse, för en person så annorlunda än en själv? Kanske… lite empati? Usch fy fan, inget sånt. Okej, då så går vi vidare.

    Detta kapitlet var kul att läsa, och särskilt är det komiskt när det ojas över att ens undermåliga behandling av husdjur under sin barndom var bra och perfekt (för att det var så enligt ens egna åsikt, helt enkelt!), förfasande över att djurskydd finns, och att djur måste ha grundläggande behov såsom mat och VATTEN! Att man har skyldigheter, och att husdjur ska hållas koll på för att få VETERINÄRVÅRD, och att man måste faktiskt spendera tid med djuren. ”Kan man inte skaffa som husdjur (som inte är en rättighet) utan att behöva mata, ta hand om och spendera tid med dom? Vad fan är detta för en galen värld?”

    Ur den synvinkeln? Ett dårhus, helt passande med bokens titel.

© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress