Menu

Dårhuset – kapitel 12 – nationernas välstånd

Nationernas välstånd

”Sverige, Sverige, hur är det fatt
med vårt gamla land
slita hårt både dag och natt
får vi alle man
priserna, de går upp i ett
lönerna går ner
det finns ingen reson och vett
i allt det som sker

man får slita och ligga i
för sin lilla slant
ändå räcker den aldrig till
alltid likadant
plånboken, den är alltid tom
kan det värre bli
det är dags nu att tänka om,
en ny filosofi”

Eddie Meduza

Eller, åtminstone de länder som tillämpar Adam Smiths principer från hans berömda bok med detta namn. De som inte gör det finner sig själva snart lida mycket brist på detta område. Man måste erkänna att socialiststater verkligen kan jämna ut inkomster och förmögenheter, men det de drar sig för att berätta för dig är att människor i dessa länder alla är lika fattiga, inte lika rika.

Pengar spelar roll

Även fast detta är 2011 och samhällsdebatten nu för tiden ofta inte handlar om annat än om hur staten ska ta hand om dig när du missköter ditt eget liv, så finns det faktiskt fortfarande något som kallas privatinkomst – dina egna pengar. Tills på senare dagar har det varit en självklarhet över hela världen att desto högre inkomst du har, desto bättre kommer ditt liv vara. Medborgarna i de gamla kommuniststaterna i Östeuropa hade inte råd med mycket mer än mat, och för detta tvingades de ofta stå i kö i många timmar – dessa människors ekonomiska situation var inte tillfredsställande.

Under efterkrigstiden har så gott som alla känt till att amerikanerna haft den högsta levnadsstandarden i världen, men nu har socialiststater i Europa börjat måla en bild av ett Amerika där en liten rik minoritet äger så gott som hela kakan, medan resten av befolkningen inte är mycket mer än fattighjon. Vänsterdebattörer hittar på sådana index som Gini-koefficienten för att ge intrycket av att medelklassen har det bra i socialistiska samhällen, index som faktiskt ger bättre värden i samhällen där ingen är rik. Ett land där alla är lika fattiga skulle få en mycket hög Gini-koefficient. Samma debattörer är dock inte alls lika pigga på att visa statistik över just hur mycket privatkonsumtion genomsnittsmedborgaren har råd med, vilket skulle vara långt mer intressant. Anledningen är att även här så slår USA hela Europa med hästlängder. I denna studie kommer dock bara Sverige och USA jämföras.

Hur tät är din plånbok?

För att göra jämförelsen mer enkel och överskådlig kommer denna kalkyl bara innefatta förvärvsarbetande män. I vilken mån detta speglar samhällsförhållandena i övrigt lämnas till läsaren att avgöra. För att göra kalkylen ännu enklare för undertecknad, tas det för givet att amerikanen bor i en delstat utan inkomstskatt på delstatsnivå, som exempelvis Texas.

År 2007 var medianinkomsten för förvärvsarbetande män 45 113 dollar i USA.1 Samma år var samma siffra 336 000 kr i Sverige. Efter inkomstskatt har amerikanen 34 120 kvar medan svensken har 232 680.

Hur mycket privatkonsumtion har då dessa två råd med? För denna jämförelse kommer en dyrgrip många blivande filmmakare nog vill ha att användas – Canons XL-2-kamera.


camc_xl2_186x279 Under oktober månad 2010 gick denna kamera för 3 700 dollar på newegg.com, således har amerikanen råd med 9,22 stycken. Det billigaste priset i Sverige vid samma tidpunkt var 46 336 kr, således har svensken råd med 5,02. Eller med andra ord har amerikanen råd med 83% fler videokameror än svensken, nästan dubbelt så stor privatkonsumtion. Detta kan möjligen ses som en primitiv jämförelse, men de flesta som gjorts har nått liknande resultat.

Den engelska tidningen The Economist utfärdar med jämna mellanrum ett köpkraftsindex kallat Big Mac Index, som under 2010 visade att Sverige var det näst dyraste landet i världen, med 6,56 dollar för en hamburgare att jämföra med 3,58 dollar för USA. Således kostar även den svenska hamburgaren 83% mer.

The Center for International Comparisons of Production, Income and Prices (CIC) vid University of Pennsylvania släppte 2007 ett index kallat Price Level of Gross Domestic Product, ”Prisnivå på bruttonationalprodukten”, vilket fann att svenska priser var 142,78% av de amerikanska, således betydligt högre. Oavsett vilket index man än använder så är Sverige bland ett av världens dyraste länder, och detta måste tas i beaktande när man jämför intjänad inkomst.

Samma källa fann också att Sveriges reella BNP per capita justerad för köpkraftsparitet var mer än 20% lägre än USA:s; indexet Real Gross Domestic Product per Capita Relative to the United States (G-K method, current price) gav värdet 77,35% för Sveriges förhållande till den amerikanska.

Landet som förlorade allt

Någon gång i början av 1970-talet var Sverige tvåa i världen vad det gäller BNP per capita, med endast USA före. Detta är nu inget annat än historia – Sverige har halkat långt efter. Mellan 1950 och 2008 ökade Sveriges reella BNP (ej justerad för köpkraftsparitet) med 388%, medan USA:s ökade med 556%. I CIA World Fact Book från 20092 är Sverige på plats #30 vad det gäller BNP per capita justerad för köpkraftsparitet, med sådär halva I-världen framför.

När denna författare växte upp påmindes man dagligen i skolan om att Sverige var ett av världens rikaste länder, och om landet blev slaget med nöd och näppe, så ‘visade’ vi istället hur vi var den absoluta ettan genom de utvecklingsindex vi tog fram. I dag är Sverige knappt ovanför EU-medianen trots den utvidgning unionen har gått igenom. År 2009 låg Sveriges BNP per capita på 36 600 dollar medan EU-medianen var 32 500 dollar.

Samma CIA-rapport från 2009 fann att Sverige var på plats #187 i världen vad det gäller ekonomisk tillväxt, på grund av den negativa BNP-utvecklingen på 5,1%.3

1 Källa: The American Census Bureau

| | | 12 december, 2014 10:15
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress