Menu

Diskrimineringsombudsmannen – offer AB

Året var 1986 när Sverige fick den myndighet som nu på senare tid blivit så skandalomsusad för dess vanvettiga stämningsansökningar – Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). Under årens lopp har DO tagit på sig ett stort antal sanslösa rättsfall, och i dag handhar myndigheten inte bara etnisk ‘diskriminering’, utan även ‘diskriminering’ baserad på handikapp, jämställdhet och sexuell läggning.

Jag vägrar skaka en kvinnas hand

Under 2006 var en ung muslimsk invandrare, vars anonymitet jag tänkte respektera genom att kalla honom Alen Malik C, inskriven i ett arbetsmarknadspolitiskt program genom Arbetsförmedlingen. Vid denna tid hade han inga färdigheter han kunde använda för att få jobb, men kommunen hade förtroende för hans förmåga att bli svetsare och hade därför låtit utbilda honom i detta. När han var klar med denna utbildning hade AF också ordnat med anställningsintervju den 11 maj för en praktikplats på firman Melament AB. Där skulle han dock stöta på bekymmer – chefen på denna arbetsplats var nämligen en kvinna, och när hon introducerade sig så förväntade hon sig få skaka hans hand. Alen tittade dock bara ned på golvet och vägrade skaka hennes hand, vilket hans religion förbjuder honom från att göra, men han sa inte varför han gjorde det, trots upprepade försök från hennes sida att sträcka ut sin hand.

Crnalics kontaktperson vid utbildningsföretaget hade också följt honom till intervjun, men efter detta dåliga första intryck hade han upplevt det hopplöst att gå vidare. Senare skulle Crnalic få veta att han inte fick praktikplatsen, och firman hänvisade till hans bristande erfarenhet och fysiska form. Efter intervjun körde mannen tillbaka Alen till utbildningsföretaget medan de pratade om just vad som hade skett. Alen uttryckte att han inte ansåg att det fanns något behov för honom att förklara just varför han vägrade skaka en kvinnas hand.

Två veckor senare kallas Crnalic till möte på Arbetsförmedlingen, där de går igenom det som hänt och hur man går vidare; de frågar honom om han kan återvända till denna kvinna och förklara för henne varför han vägrade skaka hennes hand, men det vägrar han. Efter detta bestämmer sig Arbetsförmedlingen för att dra in hans aktivitetsgaranti, vilket innebar förlust av det ekonomiska understöd han nu levde på. Först hör dock hans arbetsförmedlare med en jurist på AMS om det är rätt att göra detta, vilket det visar sig vara, och efter detta kontaktas även Justitiedepartementet och Näringsdepartementet, vilka alla håller med. Som underlag för beslutet den 31 maj hänvisar de till Alens uppträdande både vid intervjun och efteråt.

Den 27 juni lämnar hans svenska adoptivmor Linda in ett klagomål hos Diskrimineringsombudsmannen (DO) och kräver skadestånd, där hon nämner att Alen är tillbaka i sitt hemland Bosnien vid denna tidpunkt, där han bor med sin far. Linda är muslimsk konvertit som fann sin religion efter att ha träffat en svensk straffånge som också konverterat. Utöver klagomålet till DO Katri Linda skickar hon också ett personligt brev till den kvinnliga chefen på Melament. Detta är utdrag från hennes brev:

”Här är brevet till flickan:”

”Hej vännen, mitt namn är Linda B C”

”Alen Crnalic, som länge sökt efter vilken inriktning i livet han ville ta i frågan om yrke, tyckte att han hittat rätt då han fick sin arbetsmarknadsutbildning.”

”Alen lät berätta att ni träffades och han avböjde din hand då ni skulle hälsa. Jag kan som svensk kvinna förstå att du kände dig kränkt. Men vännen lyssna nu vad den bakomvarande anledningen är.

Du vet. Gud har skapat mannen svag för kvinnan, vi kvinnor vet hur vi skall göra för att fånga en mans uppmärksamhet och så skall det vara, det är Guds vilja!”

”Så vännen, Alen som är en man i sina bästa år, ogift, han blir berörd… och för att inte väcka hans känslor till liv så gör han som religionen säger… berör inte en kvinna!”

DO reser nu ärendet och bestämmer sig inledningsvis för att stämma Arbetsförmedlingen för 120 000 kr. De kommande åren blir det mycket förhandling i detta fall, och slutligen den 8 februari 2010 tilldöms Alen 60 000 kr i skadestånd. Vid sidan om diskrimineringsärendet har DO nu lagt till ännu ett under resans gång; utöver den uteblivna aktivitetsersättning han förlorade när han blev av med sin anvisning, har han också nekats socialbidrag dels när han vistats utanför landet, dels när han återvände hem och vägrade skaka den kvinnliga handläggarens hand på socialkontoret. Alen ansåg sig då ha fallit offer för diskriminering och vägrade återvända till detta socialkontor; han valde istället att stämma Arbetsförmedlingen för den uteblivna ersättningen. För att citera DO:s yrkande:

”Eftersom handläggaren på Socialförvaltningen försökte förmå Alen Crnalic att ta kvinnor i hand kände han sig ifrågasatt och utsatt för påtryckningar och ville inte återvända till Socialförvaltningen i Älmhult.”

”Alen Crnalics nettoförlust uppgår därför till 35 345 kr.”

Ovanpå detta kräver DO även ränta på det uteblivna socialbidraget, vilket sammanlagt blev 60 580 kr vid den tidpunkt då den ursprungliga stämningsansökan skickades in den 22 maj 2008. Tingsrätten bifaller dock inte detta krav.

Mitt handikapp förhindrar mig från att arbeta morgonpass

Fall Ho 1962/2007

”En kvinna som arbetar vid ett gym i Borås anmälde till DO att arbetsgivaren utsatt henne för diskriminering och trakasserier på grund av funktionsnedsättning. Anmälaren har en psykisk funktionsnedsättning som gör att hon har svårt att jobba under morgnar och förmiddagar. Hon hade därför tidigare haft sin tjänstgöring förlagd till eftermiddagar och kvällar. När det kom en ny chef till gymmet lade han om schemat så att hon skulle tvingas arbeta tidiga pass. Enligt DO ger utredningen stöd för att arbetsgivaren diskriminerat kvinnan genom schemaläggningen. Arbetsgivaren har inte heller vidtagit lämpliga stöd- och anpassningsåtgärder för att kvinnan trots sin funktionsnedsättning ska kunna utföra sitt arbete.

DO anser också att arbetsgivaren genom sitt agerande har utsatt anmälaren för trakasserier som har samband med funktionsnedsättning. DO har träffat en förlikning med arbetsgivaren som ger kvinnan 45 000 kronor.”

Inget slår ”jag vill inte gå upp på morgonen”-handikappet, eller vad sägs?

Negerbollar

När jag växte upp här i Sverige hade vi en bakelse kallad negerbollar – en mörk och rund degboll med vaniljsocker ovanpå. Fram tills 90-talet fanns det knappt några svarta människor alls i detta land och denna bakelse störde ingen, men sedan började den anses ‘politiskt inkorrekt’. Man började försöka få den att kallas chokladboll istället, och de som använde det gamla namnet började mer och mer ses som rasister. När 2000-talet anlänt så använde man inte namnet särskilt ofta längre, men efter att en ny lag stiftats mot diskriminering 2003, blev det riksnyheter av att någon fortfarande kallade sina bakelser just detta. Ett bageri i Sjöbo sålde då den under namnet negerbollar, och en vit, svensk kvinna som gick förbi affären och såg skylten bestämde sig för att anmäla denna till DO, blott dagar efter att lagen börjat gälla.

Efter ett halvårs utredande framlade DO Margareta Wadstein ett beslut i januari månad 2004. Fastän hon påpekar att det skulle ha varit möjligt att ha krävt skadestånd från affären om den klagande hade kunnat visa att hon hade känt sig kränkt, så blev det nu inte något av detta eftersom hon inte var svart. DO föreslår dock att all näringsverksamhet som använder namnet negerboll ska bötfällas med hundratusen kronor. Hon anser även att namnet inte alls ska användas i vardagligt tal, ej heller ordet neger sammanfogat med något annat ord. Hon påminner också människor om att de inte ska använda namnet lapp för samer, och inte heller zigenare för romer. Det har då sina avigsidor att vara en vit, heterosexuell man… Man kan inte stämma någon i det här landet.

| | | 11 december, 2014 15:00
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress