Menu

Högsta domstolen – oanständighetens högborg

”Muriel”, sa hon, ”läs mig det Fjärde Budordet. Säger det inte något om att aldrig sova i en säng?”
Med vissa svårigheter läste Muriel det.
”Det säger, ‘Inga djur ska sova i en säng med lakan‘, kungjorde hon till slut.
Konstigt nog så kunde inte Clover komma ihåg att det Fjärde Budordet nämnde lakan; men om det stod där på väggen, så måste det ha gjort det.”

George Orwell – Djurfarmen

Det högsta juridiska organet i Sverige är Högsta Domstolen, vars medlemmar utnämns av den sittande regeringen på ej bestämd tid, utan allmän diskussion eller efterforskning, till skillnad från vad som är fallet med den amerikanska motsvarigheten. Fastän justitieråden på denna domstol har den mycket betydelsefulla uppgiften att sätta de prejudikat på vars grund framtida rättsfall kommer dömas, så är dess medlemmar tämligen anonyma för allmänheten i stort, och gemene svensk kan förväntas kunna nämna på sin höjd endast en av dess för närvarande 16 medlemmar. Man skulle förmoda att de män och kvinnor som sitter på denna domstol är hängivna domare med ofelbar moral, då deras jobb är så kritiskt, och tills för några år sedan skulle få svenskar ha trott annorlunda.

Detta var en bubbla som sprack under mars månad 2005, när Leif Thorsson, justitieråd på Högsta Domstolen, erkände sig skyldig till att ha köpt sexuella tjänster från en ung man som fortfarande gick på gymnasiet. Justitieråd Thorsson hade tillbringat tid på Internet-chatten hos den svenska homolobbyn RFSL, där han hade kommit i kontakt med denne unge man. RFSL-chatten är en välkänd mötesplats för homosexuell prostitution, och den verksamhet som pågår här får sällan några straffrättsliga konsekvenser, men som det skulle visa sig så hade Thorsson haft viss otur.

Den unge mannen, 19 år gammal vid tiden för sina möten med 59-årige Thorsson, hade dragit på sig skulder och bestämt sig för att börja med prostitution för att reda upp sitt ekonomiska trångmål. RFSL-chatten erbjöd gott om möjligheter för en man i hans situation – det var inte svårt att hitta kunder. På chatten använde han smeknamnet STHLMung, kort för ”Stockholm ung”, och det är det namn som kommer användas här. STHLMung hade träffat Thorsson i januari det året. Detta är chattloggen från första gången de möttes.

(Thorsson använde namnet ”Leif 59 Gamla Stan”.)

(Text kopierad från blaskan Expressen.)

STHLMung: UNG SKIIIT KÅT KILLE VILL SES NU I STHLM
Leif 59 Gamla Stan: vill ha kåt nu”
S: jag tar betalt…
L: ja
S: okej jag ställer upp på allt förutom att själv bli xxxxxx… tar 500 kronor du får hålla på hur länge du vill!
L: var finns du och hur ser du ut?
L: passar bra, var är du nu?
L: gillar du att xxxx xx?
S: jag finns i xxxxxxx ser söööt ut 170 cm lång 65 kg och xx xx xxx…. jag har bil så jag kan åka snabbt till dig om du vill men endast om du verkligen är seriös….
S: jag tycker om att xxxxx xx.
S: vi kan ses om du vill, vore skönt…. vid Järntorget
L: jag blir gärna xxxxxx 500 ok
S: ring mig på 07XXXXXXXX men bara om du är seriös jag vill inte åka till dig sen är du inte där….”

Följande två månader, enligt STHLMung:s vittnesmål, så träffas han och Thorsson vid den senares hem vid fem tillfällen, och STHLMung säljer sin kropp till Thorsson mot betalning. STHLMung sköter inte sina affärer vidare snyggt, dock – som ett sätt att tjäna snabbare pengar så börjar han råna sina förmögna kunder. Fastän han aldrig utsätter Thorsson för detta, så blir dock en man i Tyresö vars hem han hade åkt till i samma affärsverksamhet rånad; detta blir ett polisärende, och när de undersöker STHLMungs göromål så upptäcker de att det bland hans många kunder fanns även ett faktiskt justitieråd sittande på Högsta Domstolen.

På STHLMungs mobiltelefon hittar de Leif Thorssons nummer såväl som SMS-meddelanden han hade skickat till denne unge man. Thorsson kontaktade STHLMung rätt ofta, och en av meddelandena hade varit:

”Hör av dig när vi kan ses. Det var så skönt sist vi sågs.”

Polisen hittar också sessionsloggen från RFSL-chatten, där STHLMung hade samtalat med Thorsson. STHLMung döms inom kort till 14 månaders fängelse för rånet, men då köp av (fast inte försäljning) sextjänster är ett lagbrott, så inleds nu förundersökning mot justitieråd Thorsson. Vid förhör hade STHLMung berättat för polisen att han hade träffat Thorsson vid fem olika tillfällen, men detta bekymrar inte Thorsson.

Till att börja med när polisen förhör Thorsson i början av mars 2005, nekar han till anklagelserna, men när polisen visar honom förundersökningen på 55 sidor så erkänner han sig skyldig till ett fall av sexköp. Ärendet avgörs utan rättegång genom strafföreläggande, och Thorsson döms till 42 500 i böter. Förseelsen hade endast lett till 50 dagsböter, men på grund av Thorssons inkomst på drygt två miljoner per år så blir denna summa rätt stor. Thorsson slapp också den vanligtvis obligatoriska husrannsakan som följer på en brottsutredning, vilken säkerligen skulle ha uppdagat bevis för fler sexköp än detta.

Som justitieråd på Högsta Domstolen hade Thorsson haft som uppgift att fastställa den slutliga domen i ett antal sexbrottsfall, och sätta framtida prejudikat. Ett av dessa var NJA 2003:45, där en ung man hade åtalats för att ha spridit barnpornografi över Internet.

För att citera domstolshandlingarna:

”M.F. har d. 14 juni 2000 i en dator i bostaden i Uppsala kommun innehaft sammanlagt 2 195 datafiler, varav 74 filmsekvenser, innehållande skildringar av barn i pornografisk bild.”

”På bilderna har rätten kunnat se hur unga pojkar såväl penetrerats av äldre, som onanerat sig själva och/eller andra. De medverkande på bilderna har, såvitt TR:n kunnat konstatera, inte utsatts för annat våld än det våld som själva medverkan i de sexuella handlingarna och poseringen har utgjort. Emellertid har det i ett flertal bilder gått att se hur illa de medverkande mått av övergreppen.”

”M.F. har under en period från hösten 1999 fram till juni 2000 kommunicerat på ICQ, ett s.k. chattprogram på Internet, med 15 till 20 personer, däribland en person som kallat sig Kaninhövdingen. I denna krets har personerna sig emellan bytt barnpornografiska bilder och filmsekvenser.”

När detta mål hade nått Högsta Domstolen 2003 så ville åklagaren döma M.F. till fängelse. Två av de justitieråd som hade hand om fallet ville gå på åklagarens linje, men på den andra sidan fanns Thorsson och två andra justitieråd som genom majoritetsbeslut bestämde domen till dagsböter på 18 000 kr. De två justitieråden med avvikande åsikt hade baserat deras uppfattning att fängelse var det rätta straffet på det prejudikat som satts i NJA 2002 s. 265, där en man hade dömts till sex månaders fängelse för grovt barnpornografibrott. Denne man, i Internet-versionen av domstolsdokumenten kallad A.Å., hade haft en server uppe för att distribuera barnpornografi och skickat ut sammanlagt 8 299 bilder till 881 olika användare. För att citera fallet:

”I målet är följande upplyst om A. Å:s befattning med barnpornografiska bilder. Han hade två datorer för vilka han utnyttjade en programvara som ger möjlighet att ”chatta” med andra Internetanvändare. Härigenom kan personer med vissa intressen kommunicera med varandra på speciella ”kanaler”. A. Å. var ansluten till en sådan med beteckningen ”Preteen”. Som tilläggstjänst disponerade han utrymme för lagring av material. Till detta kunde besökare ”ladda upp” filer på A. Å:s datorutrustning och därifrån själva ”ladda ned” filer till egna datorer. A. Å. använde ett utrymme med beteckningen ”Emma” d. 12 dec. 1999 till d. 2 jan. 2000 och ett annat, ”Anna”, från d. 3 jan. 2000. Det fanns en form av ”annons” som skulle locka besökare. För att få ”ladda ned” tre filer till egen dator krävdes av en besökare att han ”laddade upp” en fil till A. Å:s.”

Då M.F. hade agerat på samma sätt, hade de två justitieråden ett säkert kort med vilket han kunde dömas till fängelse, men tack vare Thorsson och de två andra slapp han undan med dagsböter och villkorlig dom. I största allmänhet ter sig svenska domstolar väldigt ovilliga att ta barnpornografi på allvar, med endast fyra fängelsestraff utdelade 2009 av sammanlagt 44 sådana fällande domar, utav vilka de flesta ledde till dagsböter. 345 fall rapporterades till polisen detta år.1 Ett makalöst domslut överlämnades det året den 28:e maj – det i RH 2009:78, där en man vid flera tillfällen hade fotograferat småflickors könsorgan, vars underkläder han personligen avlägsnat. I Svea hovrätt döms han till inte mer än 15 000 kr i böter. Mannen tilläts också behålla den hårddisk på vilken han lagrat bilderna trots att den hade tagits i beslag som bevismaterial.

Men för att återgå till Thorsson; när det blev allmänt känt mot slutet av mars 2005 att han hade befunnits skyldig till detta brott, så ifrågasattes hans befattning som justitieråd på Högsta Domstolen – det fanns de krävde hans avgång. Justitiekansler Göran Lambertz, en personlig bekantskap till Thorsson, får då uppgiften att avgöra om Högsta Domstolen ska pröva huruvida han ska avskiljas från sin tjänst. Detta blev JK:s beslut, levererat mot slutet av maj det året:

”Fråga om Justitiekanslerns eventuella åtgärder med anledning av att ett justitieråd har gjort sig skyldig till brott

Beslutsdatum: 2005-05-25
Diarienummer: 2495-05-22

”Justitiekanslerns bedömning

LT innehar en ordinarie domartjänst som justitieråd. Han har nu strafförelagts för brott. Det kan sättas i fråga om det vid sidan av den straffrättsliga påföljden skall inledas ett förfarande i syfte att skilja honom från tjänsten. Jag har kommit överens med Chefsjustitieombudsmannen att denna fråga skall handhas av mig.”

Man måste bara älska ett rättsväsende där människor tillåts gå in och agera domare åt sina personliga vänner. Lambertz hade också använt sitt JK-ämbete för att åtala blaskan Expressen efter att den framställt hans vän Mikael Persbrandt som alkoholist.

”Mitt ställningstagande i det aktuella fallet skall baseras på den brottslighet som LT har strafförelagts för. Att misstanken har omfattat ytterligare brott skall således inte läggas honom till last vid den bedömning som jag har att göra.

Lambertz skulle senare uttrycka i massmedia att ”en gång är ingen gång”. Fast, något som är uppenbart är att fallet inte blev helt utrett, det enda fallet var inte det enda sannolika.

”LT har strafförelagts för ett fall av brott mot sexköpslagen. Brottet har medfört ett förhållandevis begränsat bötesstraff, 50 dagsböter. Det står klart att förtroendet för honom som domare är skadat. Men han kan inte genom brottet – dess straffvärde, omfattning eller art – anses ha visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst.”

”Justitiekanslern vidtar inte någon åtgärd i ärendet och väcker således inte någon talan i Högsta domstolen.”

På grund av medieuppmärksamheten så gick dock Thorsson och sjukskrev sig, och efter att ha återgått till arbetet kom han överens med Högsta Domstolen att han inte skulle sitta som domare under de kommande två åren, utan arbeta vid lagrådet istället. Detta rättsorgan har som uppgift att granska föreslagen lag innan den tillåts träda i kraft, den avgör huruvida lagstiftningen är i överensstämmelse med författningen och om förslaget i allmänhet är giltig och funktionell lagstiftning.

En av Thorssons skarpaste kritiker vid detta tillfälle är kammaråklagare Hans Ihrman, som hade stött på motstånd från Thorsson när han försökt få två män som befunnits skyldiga till grovt koppleri dömda till långa fängelsestraff, ett fall som han dömt när det nått Högsta Domstolen. Två män i 40-årsåldern hade 2003 smugglat kvinnor från Ungern till Sverige för att användas som prostituerade, och i tingsrätten förklaras de skyldiga till grovt koppleri och döms till 2,5 respektive två år. När fallet nått Högsta Domstolen har rubriceringen ändrats till koppleri, och domarna reduceras från 2,5 år till ett år och tio månader; respektive från två år till ett år och två månader.

På grund av Thorssons fällande dom ansåg nu Ihrman att de prejudikat som fastställts av detta justitieråd var ogiltiga. Något annat hade också fått honom upprörd i detta ärende; den dåvarande domaren för Högsta Domstolen, Bo Svensson, hade förlöjligat kritiken mot Thorsson över hans lagbrott och den relevans detta hade för honom när han dömde sexbrottsfall. När han intervjuades av Dagens Nyheter hade Svensson uttryckt åsikten att Thorssons bekantskap med prostitution inte nödvändigtvis behövde ligga honom till last. ”Tvärtom kan man ju säga att han har djupa kunskaper i ämnet.” Svensson sa att han upplevde den svenska reaktionen till sexköp märklig – han ansåg att sexuella tjänster mot betalning kan vara den enda möjlighet änkemän har, och således bör inte det göras någon stor sak av det hela. Det verkade som att han skulle ha velat avskaffa sexköpslagen om han kunnat, men ansåg att han måste respektera den nu när den var gällande lag.

Ihrman och andra jurister fördömer kraftigt Svensson för denna kommentar, och ett förslag görs att domare, inklusive justitieråd på Högsta Domstolen, ska krävas att genomgå utbildning om sexköpslagen och sexhandeln. Svensson är mycket avfärdande gentemot detta förslag, dock, och säger att det inte finns något behov för undervisning eftersom de lär sig så mycket från de fall de dömer och studerar som del av deras ämbeten ändå.

I maj 2007 återgick Thorsson till att sitta som domare på Högsta Domstolen trots mycket fiendskap mot honom personligen i rättsväsendet, och år 2009 fick han sällskap också av Göran Lambertz, som blir justitieråd på Högsta Domstolen efter att hans dagar som Justitiekansler är slut. I dag sitter de båda i detta rättsorgan, medan 70-årige Svensson har gått i pension. Det verkar som att det finns en enorm klyfta mellan rättskänslan ute i samhället i stort, och den hos elitklubben på Högsta Domstolen.

| | | 8 december, 2014 22:23
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress