Menu

Dårhuset – kapitel 1 – rättsväsendet

rubrik_kapitel_1

”Grabbarna som har snott en öl
de blir värstingar
bovarna i regeringen
blir landshövdingar

Sveriges lag har ju varit sån
ända sen den kom
att den gäller för dig och mig
men inte för dem”

Eddie Meduza

För att inleda detta alster om det fullständiga vanvettet i dagens Sverige, ska jag först beskriva rättsväsendet, det fundament på vilket ett civiliserat samhälle vilar, i vars frånvaro inget existerar utom den starkes rätt. Sveriges rättsväsende assimilerade aldrig fullt ut det västerländska tänkande som gav upphov till English Common Law i Storbritannien och USA, eller det europeiska systemet av civilrätt vars rötter finns i Romarriket. Istället är det en idiosynkratisk hybrid delvis bestående av kvarlevorna av det rättssystem som fanns på de dagar då kungar styrde landet; och som många debattörer diskret antyder men är något rädda för att säga i uttryckliga termer – delvis den sorts socialisträtt som praktiserades i Sovjetunionen, där politiska mål satte ramarna för ett underdånigt rättsväsende.

Sverige blev aldrig en konstitutionell republik till skillnad från de flesta andra västländer, och landet har lyckats skydda sin grundläggande statsfilosofi från upplysningens inflytande. Det senaste folkupproret av betydelse i Sverige var Dalaupproret i 1743, vilket bestod av bönder som tågade mot huvudstaden Stockholm, upprörda över det stora antal av deras landsmän som dött under den tidens krig. Upproret saknade dock ledarskap, och slogs ned vid Stockholm. Således har svensk statsmakt aldrig omkullkastats sedan man uppnådde självständighet år 1523, och det senaste halva årtusendet har varit en obruten kedja av fredliga maktskiften.

Man skulle kunna säga att den verkställande makten har lyckats hålla kontroll över samhället genom att blidka massorna med politisk reform när det behövts, men aldrig riktigt överlämnat tyglarna till folket. Tills för ett årtionde eller så sedan, så har västvärldens historia under de senaste århundradena varit en av frihetskamp genom fastställandet av okränkbara individuella rättigheter, med Amerika som den ledstjärna vilken resten av världen har följt. Denna process har influerat Sverige också, när människor velat ha de rättigheter och den frihet amerikanerna åtnjöt.

Någonstans på vägen så tycks vänstern ha lagt till sig med en sannerligen framgångsrik propagandaplan, dock; istället för de reaktionära svaren på västvärldens inflytande, så började de marknadsföra landet som en framgångsmodell istället, där man övergett traditionellt västerländskt tänkande och lanserat en socialistisk ”tredje väg”, den svenska modellen. Världen fick höra allt om sådana påfund som en ombudsman som väktare av folkets intressen, och senare också om den radikala sexuella revolution Sverige störtade ned i under 1960-talet, vilket gjorde landet till ett positivt föredöme i ögonen på västvärldens vänsterfolk.

Så, av hur stor betydelse är det att ett land kan skryta om att ha gett upphov till de internationellt spridda ombudsmännen? Och hurdana är dessa ombudsmän? Att döma av deras direktiv och deras rättsskipning, inte alls särskilt förståndiga, vilket vi kommer se i följande avsnitt, något som ska följas av en mer seriös diskussion av rättssystemet.

  1. HomO, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning
  2. Justitieombudsmannen (JO) – en fånges bästa vän
  3. Högsta domstolen – oanständighetens högborg
  4. Politik kör över lag
  5. Medborgarrättsrörelsen… i Sverige
| | | 8 december, 2014 22:14
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress