Menu

Varför boken skrevs

Detta skulle kunna bli en lång historia, men jag ska hålla den kort. Redan under de tidiga tonåren började jag uppleva att något var allvarligt fel med världen och att något måste göras åt saken, vilket fick mig att tillbringa mycket av tonårstiden på det lokala stadsbiblioteket, där jag mer än något annat arbeta mig igenom marxistisk litteratur, i tron att denna ideologi var botemedlet. Efter några års studier övergav jag dock detta, eftersom det i denna litteratur inte hade funnits några svar som höll för granskning – endast grandiosa ideologiska förkunnelser, som visserligen har sin charm i deras strävan att ge historien mening och ge på ytan rationella svar på alla samhällsfrågor mellan himmel och jord, men som aldrig gjort världen ett snäpp bättre i deras verkliga tillämpning.

Detta sökande är dock en process som fortgått, även fast jag övergav marxismen innan jag ens fyllt 20 år. Fastän inledningsvis det var fråga om endast studier, har jag under årens lopp ackumulerat allt mer av ett budskap som måste ut, hur mycket det än strider mot samhälls- och kultur-”elitens” preferenser. Det är nämligen så att jag inte delar den syn på vad som anses utgöra ”framsteg” i dagens Sverige – jag är nog snarare att betrakta som reaktionär. Man skulle kunna säga att denna bok till ena hälften är en kritik av det förmynderi och avsaknad av personlig frihet man lever under i detta samhälle, till andra hälften ett fördömande av den normupplösning och det moraliska förfall vårt land har genomgått det senaste halvseklet.

Sverige är ett mycket unikt land. Dels är det vår egen nation, bestående av ett mycket homogent folk – dels är det ett där radikala krafter försökt omdana samhället uppifrån, och haft långt större makt och möjlighet att göra det än i något annat land i världen. I min värld är inte nationalism fel, även fast denna boks huvudfokus är vad som är fel på dagens svenska samhälle. Min huvudtes är att det vi har i dag är en svart fläck på en annars lång och stolt historia, som förhoppningsvis i framtiden kommer betraktas som endast en parentes i denna.

Ursprungligen gavs denna bok ut självpublicerad på engelska, avsedd främst för amerikansk publik, under namnet The Madhouse: A critical study of Swedish society, och den var tänkt att ge en inblick i vårt samhälle från en svensk samhällskritikers perspektiv. Många efterfrågade dock en svensk upplaga, varför jag företog mig den något märkliga uppgiften att översätta den tillbaka till mitt modersmål.

Jag är helt obunden av partipolitiska och ekonomiska intressen, och jag är personligen helt ansvarig för efterforskning och innehåll, även om kapitlet Syndens samhälle till stor del baseras på två andra böcker, såsom angivet. Mitt syfte med denna bok var att på ett nyktert men ändå underhållande sätt skildra vad som är fel med vårt Sverige, i hopp om att kunna förändra dessa saker.

Oberoende samhällskritik är förstås ett något märkligt inslag i detta samhälle, ett samhälle som mer än något annat ägnat sig åt att fördöma andra länder och själv betraktat sig som allas självklara förebild. Som en viss Roland Huntford uttryckte det i sin Sverigekritiska bok The New Totalitarians / Det blinda Sverige: ”Internationellt sett är Sverige mest känt för att dess huvudexport är oönskad rådgivning.”

För övrigt tål just denna bok av Huntford att nämnas, då den när den gavs ut 1971 kritiserade ett Sverige som stod på sin verkliga topp. Engelsmannen Huntford ansåg dock att allt inte var frid och fröjd, och upplevde gryende totalitära tendenser som nu är djupt fastrotade i vårt inrutade samhälle. När hans bok släpptes stötte den dock på kraftfullt motstånd från vårt samhälles etablissemang, som inte alls välkomnade denna kritiska röst. I dag lyser boken med sin frånvaro i bokaffärer och på bibliotek, trots all den vikt som ges åt samhällskritik i Sverige – fast då glömmer man förstås att samhällskritik i vårt samhälle ska komma uppifrån – det är våra politiker och massmediemoguler som ska tala om för oss svenskar vad det är för fel på oss. Denne Huntford gjorde raka motsatsen – han förde folkets talan mot överheten.

Boken Dårhuset är tänkt att vara en kritik av vårt samhälle på samma sätt som Huntfords bok var på 70-talet, med skillnaden att denna håller en mer konkret, men även humoristisk ton. Den är ett försök att betrakta och analysera det svenska samhället med ett mer objektivt tidlöst och internationellt perspektiv. Ett där man använder klassiska ekonomers och filosofers intellektuella verktyg för att studera samhället, istället för att avfärda dessa som ”nyliberala hot” och liknande. Ett där man undviker använda statens eget språk för att diskutera den, och inte låter sig befläckas av systemet, inte låter sig köpas.

Under de studier jag gjort de senaste åren har jag slagits av vilka insiktsfulla slutsatser som dragits redan under 1700- och 1800-talen, som aldrig riktigt nått fram till Sverige. De idéströmningar som ledde fram till den amerikanska revolutionen 1776, det som ibland kallas den klassiska liberalismen. Att människor är födda med okränkbara rättigheter – rätten till liv (och inte bara falla offer för t.ex. abort), rätten att uttrycka sina åsikter utan att bli fängslad, och rätten att utöva sin religion på sitt eget sätt, saker som varit mycket främmande för vårt eget land. När man tittar på det idéarv vi har i 2000-talets Sverige och jämför det med det amerikanska samhällets grundares övertygelser, så är det ingen fråga om vilka som ter sig mer utvecklade.

Det är min uppfattning att om man ägnar sig åt samhällskritik, så måste man ändå underställa sig något annat än sina egna begär och önskemål, det får inte bara bli fråga om att man av egoistiska skäl vägrar underordna sig det etablerade samhället. Möjligtvis alienerar jag vissa genom att säga detta, men för mig är detta något Gud och den rättfärdighet jag anser han förväntar sig av oss. Teologi är inte denna boks tema, dock, och jag får nöja mig med att här säga att jag anser att Gud låter oss famna efter honom i blindo, och att det är vår plikt som människor att lära oss hur han vill att vi ska leva, med de verktyg han har gett oss. Det är min tro att de som i denna värld visar att de kan leva efter rättfärdigheten ges en plats i den kommande världen. Man måste hålla fast vid absoluta principer, oavsett om man upplever sig få ut det man förtjänar ur livet, och även om man stöter sig med världen när man gör detta. Således är denna bok inte en i raden av kravlistor över vad författaren anser att samhället ska göra för honom eller den grupp han företräder; ej heller är den endast ett trotsigt fördömande av allt samhället står för. Den är snarare ett sökande efter vad som är rätt.

Det tål att nämnas att jag inte ger mycket för vad vårt gamla Sverige blivit i dag, och ej heller vad den moderne svensken blivit. Här förväntas kvinnor vara tuffa och göra karriär, medan män förväntas vara fjollor och vara kompisar med sina barn; här drar sodomitparader åskådare i hundratusental, medan kyrkorna står tomma; man framställer Jesus som bög medan man låter staten agera Gud; här prioriterar polisen ”hatbrott” (nyspråk för tankebrott) över våldsbrott; här anses brottslingar och drogmissbrukare vara ”offer för samhället”, de förväntas inte själva ta ansvar för sitt beteende; och här har människorna gått och blivit viljelösa offer som hungrar efter att få göra bort sig i reality-TV.

Jag kan aldrig tänka mig assimilera mig i detta. Denna bok är istället menad som en enda stor bredsida mot det dårhus vårt Sverige blivit i dag. Förhoppningsvis kan den hjälpa till att bana vägen till ett nytt och återställt Sverige, ett som inte längre behöver kallas dårhus.

| | | 12 december, 2014 10:27
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress