Menu

Dårhuset – kapitel 8 – utbildning eller indoktrinering?

Utbildning eller indoktrinering?

Något många som följt nyheterna den senaste tiden känner till är att hemundervisning har blivit i stort sett olaglig i Sverige. Tidigare hade man mindre kryphål som lät en hemundervisa sina barn om man lyckades få tillstånd, vilket man var tvungen att förnya varje år. Men i den nya skollagen som infördes 2010 togs denna möjlighet helt och hållet bort, och nu måste alla barn skrivas in i en skola vars läroplan fastställs av staten. Så, vad är det eleverna får lära sig i de svenska skolorna? Som vi kommer se i detta stycke, inte mycket av värde. Vad än skolmyndigheterna bestämmer att man ska lära ut i skolorna blir obligatoriskt för eleverna att ta emot; du kan inte välja att avstå något på grund av din personliga tro eller moral.

HBT-undervisning som en del av läroplanen

Ett program på stats-TV:n kallat Skolfront den 19 mars 2009 tog upp den påstådda homofobin vid svenska skolor och vad utbildningsväsendet gjorde för att bekämpa denna. De hade intervjuat en medlem av homolobbyn RFSL, vilken som vuxen hade fått för sig att han var homosexuell, efter att ha känt sig avvikande under sin skoltid.

”De senaste tre åren har Fredrik besökt hundratals skolor i Norrland för att informera om HBT-frågor.”

Och det är bara en del av landet… Alltså lär han ha bjudits in till praktiskt taget varenda skola där och fick antagligen arvode också. Jag undrar hur lång tid det tog att gå från att börja kalla sig homosexuell till att göra det till en affärsverksamhet att hålla dessa föreläsningar? I programmet beklagar man att skolväsendet inte lägger tillräckligt med resurser på HBT-undervisning, trots alla som bjudit in honom. Efter detta introducerade man en kvinnlig lärare vid namn Greta Björklund:

”Men det finns lärare som tar HBT-frågor på allvar. Greta undervisar i svenska på industriprogrammet på Strömbackaskolan i Piteå.”

(Greta välkomnar in de fjorton pojkarna i hennes klass och går fram till tavlan.)

(L = lärare; E = elev)

L: ”Vad är det som är så trevligt och vad är det som är så mysigt när man är kär?”
E: ”Närkontakt!
L: ”Närkontakt, ok!” (hon skriver upp det)
E: ”..när man ser på film eller kramas och myser.
E: ”Ja, när man känner sig lite ensam utan den där personen.

L: Nu har vi pratat bara lite grand om det här känslor mellan tjej och en kille, en kärleksrelation. (?) tänk efter om det är Alfred och Gösta, två killar.
E: Ja, det finns ju fortfarande känslor.
L: Så då drar jag en grön pil, i den homosexuella relationen finns det också känslor

E: De kanske inte vågar gå och hålla hand på stan, göra saker tillsammans och visa att de är homosexuella.
E: Mordhot bara för att de är annorlunda
L: Jo, och vilka är det som hotar då?
E: Heterosexuella oftast

Jag skulle vilja påstå att man lugnt kan anta att i den utsträckning de utsätts för mordhot, så är det snarare deras före detta partners bakom dem, antingen någon som är besatt över att dessa inte besvarar deras ”kärlek”, eller någon som tröttnat på att deras före detta partners förföljer dem.

E: De som tycker sig vara normala. Och vilka är de då, som tycker sig vara normala?
S: Heterosexuella oftast

Det här var förbryllande. Jag har inte stött på en enda heterosexuell person som velat övertyga mig om hur normal han är… Jag ser dock ofta sexuella avvikare göra det.

L: Har vi den rätten att döma?
E: Nä.

Vid det här laget skräms jag av hur skolklassen upplever att de måste svara på det sätt som förväntas och alltså blir betingade – eller med andra ord, aktivt indoktrinerade.

(Sedan följde mer av intervjun med RFSL-representanten.)

”Målet med dagen är att få skolan att inse vilket ansvar de har, att de är skyldiga att ha en normbrytande undervisning, att ha exempel i matte t.ex. där två killar köper en bil som de sätter på ränta för att de ska få barn. Att få in det här normbrytande i undervisningen. Förändrar man inte undervisningen kommer det inte förändra eleverna heller.”

(Tillbaka till skolan och läraren Greta.)

L: Sitt ned en stund och fundera för dig själv eller tillsammans med en kompis, ur vilken synvinkel ska jag skriva den här dikten som handlar om homosexuell eller bisexuell kärlek?

(Eleverna börjar jobba med uppgiften medan läraren går till ett annat rum och talar med TV-teamet.)

L: De har fått skriva fritt kärleksdikter då, och då var det väldigt mycket heterosexuell kärlek det handlade om, några skrev ur homosexuell synvinkel…

Huga, en majoritet föredrar kärlek till det motsatta könet – naturligtvis måste de då i jämlikhetens namn indoktrineras tills minst hälften omfamnar det egna könet.

L: … och jag vill att alla ska prova att göra det – ändra tanken – byta glasögon, när man tänker på kärlek.

(Greta sätter sig ned med två elever.)

L: Vad hade ni för tanke, vad ville ni uttrycka med dikten?
E1: … en tjej som var lesbisk.
E2: Det är en lesbisk tjej som vill ha sex med en annan tjej…

Puh… Åtminstone ett sundhetstecken – de håller sig åtminstone ifrån att identifiera sig med en person av sitt eget kön som praktiserar homosexualitet. Fast å andra sidan – risken finns förstås att dessa pojkar inte behöver instrueras i att fantisera om lesbisk kärlek då många av dem antagligen gör det när de sitter uppkopplade på Internet ändå.

E: som hon inte vet om hon är lesbisk eller inte.

(Läraren läser upp dikten högt, som har en kort mening per rad.)

L: Hej.
L: Jag tycker om dig.
L: Du är min drömtjej.
L: Jag tänker snuskiga tankar om dig.
L: Tänder du på mig?
L: Jag är ju också en tjej.
L: Men jag vill ha dig.
L: Kan du ta mig?
L: Jag kan ta dig!
L: Vill du ens ha mig?

Detta hör uppenbarligen hemma på modern HBT-litteraturs bästsäljarlistor.

(Nu sätter sig läraren ned med två andra killar; en av dem läser deras dikt.)

E: Mitt liv är underbart, när jag var din.

OK, det är inte meningen att jag ska agera lärare här… Men olika tempus? Jag förstår inte varför inte deras lärare tog upp detta. Kanske språkfärdighet inte betyder något längre i dagens skola.

E: ”Fast nu är det slut. Du sa ‘Hejdå, Erik.’ Det kändes som att jag föll tillbaka till mitt trånga liv jag levde förr. Livet var så underbart när du var min.”

Efteråt prisar RFSL-representanten läraren:

”Vi inser vilket enormt arbete hon gör, bara genom att vara en vanlig lärare och undervisa svenska… Hon får klasser som från början kanske varit ganska typiskt grabbiga och hårda till att bli väldigt… kloka”

Ja, det är verkligen eftersträvansvärt, att förvandla pojkar till fjollor.

Förutom att skriva dikterna under lektionen ska de också publiceras i en bok som ett klassprojekt, allt som en del av den reguljära undervisningen. Om du trodde du skulle kunna få avstå så är detta vad kapitel 3, paragraf 11, av den skollag som gällde då hade att säga:

”Varje barn, som fullgör skolplikt inom det offentlig skolväsendet för barn och ungdom eller på något annat sätt, skall delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om barnet inte är sjukt eller har annat giltigt skäl att utebli.”

Naturligtvis måste pojkar tvingas skriva bögdikter och publicera dem som del av sin utbildning. Jag kommer att tänka på hur man i traditionella totalitära stater ibland tvingade eleverna att skriva lovord till sina ledare; detta är den grövsta sortens homofascism.

| | | 10 december, 2014 11:40
© 2017 Dårhuset
myBook v1.2 powered by WordPress